LIBERTÉ Liberté, L a, aftontidn. i Paris, grundad 1865, urspr. liberal, 1868—70 organ för E. Ollivier, numera organ för Jeunesses patriotes, redigerad i klerikal och fascistisk anda av C. Aymard. H.E. Liberté, égalité, fraternité (fra., frihet, jämlikhet, broderskap), lösenord för franska revolutionen, vilket skall ha präglats i Club des cordeliers (se d.o.) juni 1793; det brukades senare som officiellt valspråk för 2:a republiken 1848—52 och finnes anbragt på talrika franska offentliga byggnader. C. LibertFn (till lat. liber, fri, jfr följ.), väl-lusting, utsvävande person. Liberti'ner (lat. liberti'ni, frigivna; jfr föregående). 1) I det forntida Rom de frigivna slavarna. Se Frigiven. 2) Benämning på medl. av en synagoga (församling) i Jerusalem, förmodl. bestående av judiska krigsfångar, som av Pompejus vid stadens erövring 63 f.Kr. förts till Rom men sedan frigivits (Apg. 6:9). K.G-w. 3) Beteckning för olika mot kyrkans lära oppositionella riktningar, ss. den radikala rörelse i Nederländerna, mot vilken Luther och Melanchthon uppträdde, och de spiritualister i Frankrike och Nederländerna, vilka bekämpades av Calvin. K.G-w. Libe'rtus, lat., romarnas beteckning å frigiven slav. Se Frigiven. Liberty party [li'bati pä'ti], nordamerikanskt politiskt parti, bildat 1839 med rent abolitio-nistiskt program; miste betydelse i och med uppkomsten av Free-soil-party (se d.o. och Abolitionister). B. Libertypress [li'bati-], boktr., se Tryckpress. Li'berum arbi'trium (lat. liber, fri, och arbi-trium, godtycke), viljans förmåga att godtyckligt bestämma sig. Mot antagandet av en sådan frihet har man från ena sidan gjort gällande, att viljan är kausalt, från andra sidan att den är rationellt betingad, i förra fallet av fysiska el. psykiska orsaker, i senare fallet av förnuftsskäl. Striden härom har även gällt Guds vilja. Enl. Platon kan Gud ej besluta sig för något förnuftsvidrigt, enl. vissa teologiska åskådningar blir allt rätt, om Gud vill det. H.L. Li'berum veto, 1652—1791 rätt för medl. av den polska representationen att inlägga gensaga emot och därmed förhindra tillkomsten av giltiga beslut. L.v. hade länge praktiserats, då Johan Kasimir (1652) emot sin vilja nödgades stadfästa detsamma. Det gällde ej i ekonomiska frågor. Th. Libhaber, se Liebhaber. Li'bia, Libia italiana, italiensk koloni i Nordafrika mellan Medelhavet och bergmassivet Ti- Byskola i Kyrenaika, Libia. besti i Sahara och mellan 9° och 25° ö.lgd. S. gränsen mot Franska Ekvatorialafrika och Eng-elsk-egyptiska Sudan har ej slutgiltigt fastställts. 1,640,000 kvkm.; 720,000 inv. S. om Syrtenvi-karna utbreder sig ett slättland, som i ö. begränsas av Barkas svagt utbildade antiklinal-rygg (868 m.ö.h.) och i s. av terrassbranter, i n. avslutande den högre belägna kritkalkstens-platån Hammada al-Homra med dess utlöpare Djabal Nefusa, Djabal Garian (880 m.ö.h.) och Djabal al-Soda (1,300 m.ö.h.). S. härom vidtager det lägre liggande oasområdet Fezzan, vars v. del består av dynområdet Serir Edeien (c:a 200 m.ö.h.). Fezzansänkan begränsas i s. av en stor silur- och devonsand-stensplatå, över vilken det även av vulkankratrar bestående massivet Tibesti höjer sig till 3,400 m.ö.h. I ö. L. utbreder sig Libyska öknen med dess stora sanddyner. Klimatet är mycket varmt. I Azizia s. om Tripoli uppmättes 13/o 1922 +58° i skuggan. I det inre äro emellertid nätterna svala, och på Djabal Garian kan då någon gång under vintern snöa. Somrarna äro mycket torra. Barkas högplatå har en vinternederbörd av över 400 mm., och omkr. Tripoli har ett mindre område 300 mm., men nederbördsmängden avtar snabbt inåt land. Misda, som ligger mindre än 200 km. s. om Tripoli, har redan utpräglat ökenklimat. N. Barka har mindre områden beväxta med oliv, stenek, lager, cypress, aleppotall och en, men huvudsaki. förekommer här macchia med Pista'cia lenti'scus, Rhamnus Alate'rnus och olenoi'des, Zi'zyphus lotus, Rosmari'nus offi-cina'lis m.fl. Subtropiska stäppen med Aspho'-delus microca'rpus, Artemi'sia campe' stris, Zi'-zyphus lotus m.fl. har sin största utbredning i Djafara, kustslätten i n.v., samt i Bengasi-området. Denna vegetationstyp övergår vid mindre nederbördsmängd i den semiarida stäppen med Artemi'sia herba alba, Thymelæ'a hirsu'ta och Stipa tenaci'ssima (halfagräs), som utbreder sig s. om Stora Syrten i n. L. Om — 111 — — 112 —