LIBRARY OF CONGRESS vegetationen i ökenområdet se Sahara. — I förvaltningshänseende indelas L. i Tripolis (Tripolitania) med 900,000 kvkm. och 550,000 inv. (huvudstad Tripoli med 71,800 inv.) och Kyrenaika (Cirenaica) med 740,000 kvkm. och 165,000 inv. (huvudstad Bengasi med 43,000 inv.). I Tripolis träffas de viktigaste oaserna vid kusten, ss. Tripoli, Tadjura, Homs, Zliten, Misurata, Zanzur, Zauia och Zuara. Här odlas främst dadelpalm, sydfrukter och grönsaker. En annan kedja av oaser ligger vid kritkalk-platåns n. terrass, ss. Garian, Jefren, Djado och Nalut med dadelpalm- och olivodling. Inom stäppområdena produceras korn och något vete, men här är också fåraveln betydande. 1928 utgjorde boskapsstocken 506,489 får, 336,642 getter, 48,051 nötboskap, 43,008 kameler och 38,073 hästar och mulåsnor. Bland oaserna i Sahara märkas Ghadames, Ghat och oaserna i Fezzan. Järnvägsnätet utgjorde 1931 269 km. Importens värde uppgick 1931 till 185 mill. lire och exportens (främst svamp, tonfisk och hudar) till 30 mill. Tripolis hade 1931 525,000 infödda (berber, araber och judar) samt 30,000 européer (därav 25,000 italienare). — I Kyrenaika har boskapsskötseln större betydelse än i Tripolis. Betesmarkerna på och i omgivningarna av Barka ge föda åt getter, får och kameler. Inom n. Barka odlas särsk. korn, oliver, fikon, mandlar och apelsiner samt bönor och ärter. Dadelpalmen förekommer längst mot n. i oaserna Bengasi och Derna, vilken senare också har bananodling. Bland oaserna i Sahara må nämnas Audjila, Djalo och Djarabub i n. och Kufra i s. delen av Libyska öknen. Järnvägarnas längd utgjorde 1931 170 km. Importen (främst bomullsvaror och socker) hade s.å. ett värde av 147 mill. lire och exporten (förnämligast av svamp, ull, hudar och skinn) av 19 mill. Befolkningen utgjordes 1931 av 139,000 muhammedaner, 4,000 judar och 19,000 européer. —, Turkiet avträdde L. till Italien 1912. Under världskriget hade de fanatiska senus-sistammarna nästan utdrivit italienarna, vilka under 1920-talet underkuvade dem och utsträckte koloniens område mot s. 1929 framträngt till linjen Ghadames-Misda-Sokna-Audjila-Djarabub, och 1930—31 ockuperades Fezzan och Kufra. Genom fördrag med Frankrike 1919 erhölls Tummoområdet, och genom överenskommelse med Egypten fastställdes 22° ö.lgd som gräns mot detta land. — Litt.: H. W:son Ahlmann, ”La Libye septentrionale” (i ”Geografiska annaler”, 1928). G.N. Libi'do (lat.), begär; l. sexuadis, könsdrift (se d.o.). — Jfr Psykoanalys. Liboce'drus, ett Thuja (se L i v s t r ä d) närstående barrträdssläkte, innefattande 8 på Nya Zeeland samt i Nya Kaledonien, Japan, Kina, Kalifornien och Chile inhemska arter med 2-taliga, stundom skenbart 4-taliga bladkransar, platta, dorsiventrala grenar och långsträckta kottar. L. decu'rrens, på Rocky mountains och i Kalifornien, samt L. Bidivi'llii, på Nya Zeeland, lämna värdefullt gagnvirke. Under mio-centiden förekommo flera L.-arter i Europa. Jfr Vit c e d e r. O.Gz. Libon, grekisk arkitekt (400-talet f.Kr.), är bekant som byggmästare vid det stora Zeus-templet i Olympia. Libourne [libo'rn], stad i dep. Gironde, Frankrike, vid Isles inflöde i Dordogne, 25 km. ö.n.ö. om Bordeaux; 19,103 inv. (1931). L. har flodhamn och omfattande vinhandel; skeppsbyggen, metall- och konservindustri. M.P. Libra. 1) Astr., stjärnbild, se Vågen. 2) Numism., det romerska viktsystemets enhet, motsvarande det grekisk-sicilianska viktsystemets litra, fanns sannolikt tidigt av olika slag. Ss. myntvikt ha två olika 1. använts, en lättare och en tyngre, den förra motsvarande 5/« av den senare. Traditionellt uppges denna ha motsvarat 327,45 gr., ehuru den ingalunda går att be stämma så noggrant. Den tyngre 1. indelas i 12 u'nciæ (uns) och 288 scri'pula (skrupel); motsvarande indelning torde också den lättare 1. ha varit underkastad. Från det romerska viktsystemet övertogs 1. av de äldre medeltida viktsystemen men undanträngdes efter hand i många länder av marken (se d.o.). I Norden är I. den tidigast belagda vikten i våra skrivna källor (Knut den heliges gåvobrev). De metrologiska problem, som anknyta till den äldre medeltida I., äro endast bristfälligt utredda. Jfr Pund. — Litt.: S. Bolin, ”Fynden av romerska mynt i det fria Germanien” (1926). B. Libra'rius (lat.), i det forntida Rom avskrivare av böcker, kopist. L. utförde såväl det yrkesmässiga avskrivandet som uppsättandet av urkunder, handlingar m.m. Även andra uppgifter kunde 1. ha: bokhållare och räkenskapsförare, skriv- och elementarlärare m.m. W.N. Library of Congress [laFbrøri ov kå'i)gräs], kongressens bibi, i Washington, grundades 1800 av president Th. Jefferson till uteslutande bruk för kongressens medl. L., som då endast omfattade c:a 1,000 bd och inrymdes i en flygel av Capitolium, brändes av engelsmännen 1814. Ett nytt bibi., tillkommet på grundval av Jeffersons egen boksaml., upprättades därefter, nedbrann delvis 1851 men tillväxte snabbt, så att 1886—97 en egen byggnad måste anläggas. Denna, en rektangulär praktbyggnad, uppförd för en kostnad av över 6 mill. $, omfattar bl.a. en med målningar, skulpturer m.m. rikt smyckad läsesal med 246 platser, täckt — 113 — — 114 —