LICHT ”Meine Londoner Mission 1912—14”, som innehöll många sensationsbemängda avslöjanden i detaljerna. Den föranledde hans uteslutande ur preussiska herrehuset. Arrh. Licht [lizt], Hugo, tysk arkitekt (1841— 1923), Stadtbaudirektor i Leipzig 1879—1906, arbetade huvudsaki. i historiska stilar. Huvudarbeten: Musikkonservatoriet (1885—87), polispresidiet (1889—90), f.d. Grassi-museet (1892—95), rådhuset (1898—1905) och stadshuset (1908—12), alla i Leipzig. L. var utg. av tidskr. ”Die Architektur des XX. Jahrh.” (1901 ff.) och ”Profanbau” (1906 ff.). G.S. Lichtenau [li^tanau], W i 1 h e 1 m i n e, (sedan 1794) grevinna v o n L. (1753—1820), dotter till en fattig musiker i Fredrik II :s av Preussen hovkapell vid namn Enck, omhändertogs vid 14 års ålder av dåv. kronprins Fredrik Vilhelm (II), blev senare dennes älskarinna och födde honom 5 barn (med titeln greve, resp, grevinna von der Mark). Påverkad av rosenkreutzarna, lät han henne o. 1780 gifta sig med en hovfunktionär Ritz, men hon förblev alltjämt hos kungen, på vilken hon övade ett synnerligen stort, aldrig missbrukat inflytande. Samma dag, Fredrik Vilhelm avled, arresterades hon och hölls några år fängslad i Glogau men återfick senare sin frihet och förmögenhet. C. Lichtenberg [li'ztanbärk], Georg Chris-t o p h, tysk naturforskare och förf. (1742— 99). 1769 e.o. prof, och, efter en flerårig vistelse i England, 1775 ord. prof, i fysik i Göttingen, gjorde sig L. känd som experimentalfysiker. Som utg. av ”Göt-tinger Taschenkalen-der” från 1778 skrev han uppsatser över naturvetenskapliga, filosofiska och litterära ämnen, känne tecknade av klart språk och kvick satir, särsk. riktad mot Sturm und Drangs genikult och samtida mystiska rörelser. L:s förtrogenhet med engelskt liv framträder i ”Ausführliche Erklärung der Hogarthischen Kupferstiche” (1794—99). Sin litterära berömmelse har han fått genom sina aforismer, först publicerade i ”Vermischte Schriften” (9 bd, 1800—05; modern uppl., utg. av A. Leitzmann, 5 bd, 1902—08). L:s ”Briefe” äro utg. av Leitzmann och C. Schüddekopf (3 bd, 1901—04). Litt.: W. A. Be-rendsohn, ”Stil und Form der Aphorismen L:s” (1912); V. Bouillier, ”G. C. L.” (1914); P. Hahn, ”L. und die exakten Wissenschaften” (1927). H.E. Lichtenberger [lijtäbärze'], A n d r é, fransk förf. (f. 1870), framträdde på 1890-talet med en del studier över socialismen i Frankrike och väckte 1898 uppmärksamhet ss. skönlitterär förf, med romanen ”Mon petit Trott”, där han ger en återspegling i barnperspektiv av det mänskliga livet över huvud. Samtidigt som I.. vidareutvecklat denna för honom egna genre, har han på 1900-talet utg. ett betydande antal historiska och modernt socialanalytiska romaner, utmärkta för sober stil och rask handling, gärna kryddad av en smula fantastik. Sedan 1907 är L. red. för tidskr. ”L’Opinion”. — L:s broder, H e n r i L. (f. 1864), har gjort sig känd som språk- och litteraturhistoriker (”Histoire de la langue allemande”, 1895, studier över Nibelungenlied, Goethe, Novalis, Nietzsche, Wagner) och därvid verkat mycket för förståelsen i Frankrike för tysk kultur, ej minst genom organiserandet 1929 av ITnstitut d’étu-des germaniques vid Sorbonne. Lff. Lichtenbergska figurer, tidigast av den tyske fysikern G. C. Lichtenberg 1777 iakttagna figurer, som uppkomma, då en gnisturladdning träffar ett hinder, beslående av en isolerande platta. L. f. kunna erhållas på bl.a. följande sätt. En tunn skiva av något isolerande material, ss. schellack, hårdgummi, glas el. dyl., befrias över en gaslåga från elektricitetsladd-ningar och placeras över ett metalliskt underlag. Skivans ovansida beröres med en ledare, som kan sättas i förbindelse med en laddad leidenflaska. En gnista får slå över mellan ledaren och det metalliska underlaget, varefter skivan beströs med ett pulver av något isolerande material, t.ex. en blandning av svavel och mönja. Var ledaren den positiva elektroden, uppstår på röd grund en gul figur av fint förgrenade strålar, utgående från beröringsytan mellan ledaren och skivan. En helt annan figur uppkommer, om ledaren är den negativa elektroden. Härvid uppstå molnliknande bild-nigar av röd mönja på gul svavelgrund. L.f. kunna även erhållas på fotografiska plåtar, som i mörker behandlas på samma sätt som den ovannämnda skivan. Efter framkallning och fixering på vanligt sätt fås för den positiva och negativa urladdningen karakteristiska figurer. På så sätt ha fig. 1 och 2 erhållits. Vid höga spänningar erhållas figurer av mera komplicerat utseende. N.R-e. Li'chtenfels, grönländska Akunak, ort utanför Grönlands v. kust, vid mynningen av Fiskfjorden, 130 km. s.s.ö. om Godthaab. Av Bröd-raförsamlingen grundades här 1758 en mis-sionsstation, som 1900 på gr. av den herrnhu-tiska missionens upphörande överlämnades till danska kyrkan. M.P.;G.W.L. — 119 — — 120 —