LIDHEM 2) B e n g t L., den föregåendes son, botanist, kulturkritiker, politisk skriftställare (1868— 1913), fil. lic. 1892, fil. d:r 1893, docent i botanik i Lund 1897, assistent i växtfysio-logi där 1899—1910, prof, i botanik vid Uppsala univ. 1910, vid Lunds univ. 1911. L. studerade växtfy-siologi vid flera tyska univ. och företog i botaniskt forskningssyfte resor i in- och utlandet, ss. till Ita lien och Böhmen 1897—98. Han har offentliggjort talrika värdefulla avh. på skilda områden, ss. i cytologi, fysiologi, mikrokemi, biologi och ärftlighetslära, där hans forskning i flera fall varit av grundläggande betydelse. Hans förnämsta undersökningar röra pollenets biologi, pollenslangarnas kemotropism, kemotaxis hos spermatozoider och bakterier, vårväxternas geo-tropism, den vintergröna floran och växternas köldhärdighet. Grundlig kännare av de kritiska arterna inom släktet Rubus, ägnade L. vittgående undersökningar åt artbildningen genom mutation och bastardering hos detta släkte. L. ägde en sällsynt förmåga att på lyckligt sätt popularisera sin forsknings resultat, varom skriftserien ”Naturvetenskapliga kåserier” (3 bd, 1908—-13) bär vittne. — Efter att ha upplevt 80-talets idéer i radikala lundakretsar, varunder han, framförallt under påverkan av Axel Danielsson, började närma sig den socialdemokratiska arbetarrörelsen, mottog L. under en Tysklandsvistelse 1893—96 bestämmande intryck av dekadentlitteraturens estetik, tysk socialdemokrati och den Strindbergska miljön i ”Zum schwarzen Ferkel”. Också framgent förblev hans europeiska synkrets snävt begränsad till den tyska kulturen: han stod icke främmande för pangermanska och även antisemitiska tankegångar, i anslutning till J. Langbehn och H. St. Chamberlain. Härtill kom en stridbar känsla för den enl. honom misskända sydsv. dikten (O. Hansson, V. Ekelund) och över huvud för Lunds betydelse som självständigt kulturcentrum, i motsats till Stockholm och Uppsala. — L:s’förf.-skap utanför specialfacket är nära förbundet med hans publicistiska verksamhet i socialdemokratisk press (särsk. ”Arbetet”) och alltigenom av polemisk karaktär, med undantag för några saml. konstnärligt formade resebrev och populärvetenskapliga essayer (”Fragment och miniatyrer”, 1904, ”Utkast och silhuetter”, 1909). Han går till kamp för den socialdemokratiska samhällsåskådningen (”Socialistisk journalistik”, 1907, ”Onda makter och goda”, 1909), mot den Heidenstam-Levertinska 90-taIsestetiken, till Strindbergs försvar (”August Strindberg och den litterära 90-talsrekIa-men”, 1910), och mot kristendomen, särsk. den ”liberala teologiens” apologetik (”Kristendomen förr och nu”, 1911). — L. är en av den sv. arbetarrörelsens pioniärer. På den allmänna opinionbildningen särsk. i Lund utövade han ett mycket starkt inflytande, icke minst genom makten av sin fängslande och originella personlighet (ofta litterärt skildrad, t.ex. P. Rose-nius, ”De unga gubbarna”, H. Larsson, ”Idéerna i Stabberup”, G. Hellström, ”En mycket ung man”). Stor litterär betydelse har hans stilkonst, ett bestående mönster för sv. polemisk prosa; ironisk espri och hänsynslös slagkraft förenas med ren och värdig språkform, som aldrig mister den akad. sirligheten. — Efter L:s’ bortgång utgavs ett flertal saml. av hans essayer och tidn.-artiklar. — Litt.: ”B. L. Minnesskrift” (1923). O.Gz;l.H. 3) Erik L., den föregåendes bror, jurist, musikfrämjare (f. 13/2 1870), hovrättsexamen i Lund 1892, biträdande jurist hos advokaten Karl Staaff 1893—99, delägare i advokatfirman Staaff och L. (numera L. och Levy) sedan 1900; stiftade jämte S. Kjellström den 1911—27 i Stockholm verksamma Kammarmusikföreningen, är v. ordf, i Konsertföreningen (se d.o.) och har energiskt verkat för musiklivets höjande i Stockholm; sedan 1933 tillhör L. operastyrelsen. C. Lidhem, gods i Väckelsångs s:n, Kronobergs län, 26 km. s. om Växjö; areal med underlydande o. 1,600 har; taxeringsvärde o. 490,000 kr. Huvudbyggnaden, av trä i 2 vån. med brutet tak, är från 1775. L. är känt sedan 1400-talet, tillhörde 1836—-1916 ätten Taube och från sistn. år ätten Leijonhufvud. Th.P. Lidholm, H i 1 d e m a r Albin, mejeriidka-re (1834—1904), började 1863 att från sin egendom Nådhammar i Södertörn sälja mjölk och smör i Stockholm och lade samtidigt genom insamlandet av grädde och anläggandet av av-kärningsmejerier grunden till en verksamhet, som småningom omfattade stora områden av Sveriges mellersta och s. delar. L. har till ej ringa grad förtjänsten av att Sverige, som tidigare hade importöverskott av smör, från 1870 fick ett med varje år hastigt stigande exportöverskott. L.F.R. Lidhult. 1) S:n i Sunnerbo hd, Kronobergs län, v. om Ljungby, intill gränsen mot Halland och Jönköpings län; 120,21 kvkm., därav 111.29 land; 1,158 inv. (1933; 10 inv. pr kvkm.); 6,64 — 127 — — 128 —