LIDINGÖBRO Nya Lidingöbro, totalbild från söder. är uppförd o. 1620 av gråsten och utvidgad åt v. 1756. Den restaurerades 1913, varvid gamla kalkmålningar från 1600-talets början framtogos och nytt kor byggdes. Bland övriga byggnader märkas stadshuset (invigt 1931), läroverket (invigt 1914, tillbyggt senare), den i tysk borgstil 1907—10 uppförda restaurangen Foresta i Herserud (urspr. avsedd till privatbostad), Carl Milles’ villa, också i Herserud, m.fl. L. har statlig samrealskola samt fullst. kommunalt real-och latingymnasium. På L. ligga Tysta skolan, en fortsättningsskola för dövstumma flickor, och Sv. missionsförbundets missionsskola (i Stockby). Taxeringsvärdet å fastighetsskattepliktig jordbruksfastighet var 1932 3,719,800 kr., å annan fastighet 75,736,800 kr.; den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten uppgick s.å. för sv. a.-b. m.fl. till 1,217,560 kr. och för andra skattskyldiga till 19,682,830 kr. L. lyder i judi-ciellt hänseende under landsrätt (S. Roslags domsagas tingslag) och bildar sedan 1907 eget pastorat i Roslags ö. kontrakt, Ärkestiftet. — 1900 hade L. 1,319 inv., började exploateras 1906 av villastadsbolag, blev 1910 köping med 4,474 inv. och 1926 stad med 10,470 inv. — Litt.: B. Wedberg, ”Lidingöliv i gamla dagar” (1924); ”Lidingön i våra dagar” (1925); ”Li-dingön och dess natur” (1927); ”L. stad” (i ”Utredning ang. demografiska, ekonomiska och kommunala förhållanden i Nacka, Lidingö och Solna kommuner .. .”, 1928); F. Sundstedt, ”Lidingön förr och nu” (1932). J.C. Lidingöbro. Lidingöns förbindelse med Stockholm torde under 1700-talet ha utgjorts av en roddfärja mellan Torsvik och Ropsten. Den första broförbindelsen — en flottbro av timmer mellan Larsberg å Lidingön och s. Djurgården, där Lidingöbro värdshus nu ligger — byggdes 1802—03 av Lidingö hemmansägare. För att bereda fri fart från stora segelleden till Värtahamnen ersattes denna bro med en ny flottbro mellan Torsvik och Ropsten, öppnad för trafik 1884. I samband med anläggandet av elektrisk spårväg å Lidingön, för vilken spårvagnarna från 1907 överfördes å ångfärjor mellan Ropsten och Islinge, måste den svaga flottbron ersättas med en kraftigare brotyp. Under utredningen härom tillkom den för väg-och brobyggnader revolutionerande tunga biltrafiken, och 1916 överenskommo Stockholms stad och Lidingö köping att gemensamt bygga en för järnvägsvagnar, spårvagnar och lastbilar avsedd bro på fasta stöd invid flottbron. Arbetet å en järnbetongbro påbörjades 1917 men avbröts 1919 på gr. av strejk m.m. Ny utredning utmynnade i valet av en järnbro på till fast botten nedförda betongfyllda rörpålar med skal av järnbetong el. järnplåt med 85 cm. diam, och upp till 45 m. längd. Arbetet återupptogs 1921, och bron öppnades för trafik 1925. Kostnaden uppgick till 10,« mill. kr. Brolängden, inberäknat 2 för anslutningen till spårvägarna å Lidingön erforderliga grenar, är 825 m., bredden 9 m. För den mindre sjöfarten finnes en fri höjd av 6,2 m. över medelvattenytan och för större fartyg ett rörligt klaffspann med 18,7 m. fri öppning. Fr.E. Lidingön, ö, se L i d i n g ö. Lidköp, se K ö p s k å 1. L. omnämnes i de medeltida engelska och tyska rättskällorna och förekommer än i dag på landsbygden i Tyskland (Leitkauf) liksom i s. Sverige. E.K. Lidköping (”köpstaden vid Lidan”), stapelstad i Skaraborgs län, på båda sidor om Lidans mynning i Kinneviken av Vänern; 15,33 kvkm., därav 15,23 land; större delen av arealen ut-göres av åker (3,42 kvkm.) och skogsmark (9,21 kvkm.); 9.722 inv. (1933). — L. är den äldsta och enda staden vid Vänern, som har anor från medeltiden. L:s äldsta kända privilegiebrev är — 131 — — 132 —