LIDKÖPING utfärdat av Kristofer av Bayern 17/o 1446. 1532 och 1547 fick L. fri seglats på och rätt all idka byteshandel i hamnarna vid Vänern i Värmland, Dalsland och Vadsbo hd, tullfrihet i Lödöse m.m. L:s handelsområde inskränktes efter hand genom tillkomsten av nya städer vid Vänern (Karlstad, Kristinehamn, Vänersborg m.fl.), men ännu in på 1800-talet var L. en centralpunkt för handeln mellan Västergötlands jordbruksbygd och Värmlands och v. Närkes gruv- och skogsbygder. 1553 nedbrann större delen av L. S.å. beviljade Gustav Vasa staden 3 års skattefrihet, men 1560 befallde han, att L. ej fick ånyo uppbyggas, utan borgarna skulle flytta till Huvudnäs el. den plats, där Vänersborg senare (1642) anlades, eftersom han ansåg, att Huvudnäs hade ett bättre han-delsläge än L. och en god hamn. Emellertid blev flyttningen aldrig av. Ända fram till 1672 bestod L. endast av Gamla staden el. den del, som ligger ö. om Lidan. 1615 fick Jacob De la Gardie Läckö slott, Kållands och Äse härader m.m. i förläning och erhöll rätt att inom detta sitt grevskap anlägga en stad, vilken rättighet han emellertid ej begagnade sig av, särsk. sedan han 1651 tilldelats staden L. ”till grevskapets förökande”. 1655 lades L. ånyo under Kronan, men som vederlag skulle greven till Läckö, sedan 1652 Magnus Gabriel De la Gardie, få anlägga en stad på ” sitt område, i närheten av L.”. De la Gardie fann det lämpligast att anlägga den nya staden omedelbart intill den gamla, men v. om Lidan. 1672 började Nya staden bebyggas enl. en genom De la Gar-dies försorg uppgjord stadsplan, som ännu är gällande för den ö. centrala delen av Nya staden och som karakteriseras av det stort tilltagna torget, förlagt mitt emot det gamla, och de regelbundna, ganska smala, rektangulära kvarteren. De la Gardie sökte på olika sätt befrämja sin stads tillväxt, bl.a. genom att lämna fri tomtmark, virke m.m. till var och en, som ville bygga och bosätta sig i staden. Till rådhus skänkte han ett jaktslott, som ”på galejor” flyttades från Traneberg (v.s.v. om Läckö slott) och uppbyggdes nästan mitt på torget och som 1676—1882 tjänstgjorde som rådhus; nu inrymmer det brand- och polisstation, några salubodar och hantverksmuseum. Genom sitt fria läge har detta originella rådhus undgått de eldsvådor, som f.ö. härjat staden, och ger åt det väldiga torget en ganska egenartad prägel. Ät sig själv uppförde De la Gardie en byggnad i torgets s.v. hörn; av denna finns källarvåningen med en del vackra portaler ännu kvar. Genom reduktionerna under Karl XI indrogs Läckö grevskap och därmed De la Gardies L. (Nya staden) under Kronan. Under de följ, två årh. undergick L. en i stort sett lugn och jämn utveckling. 1805 hade det 1,377 inv., 1850 2,417, 1880 4,734 och 1900 5,452. Liksom alla andra trästäder har L. varit utsatt för svåra eldsvådor, bl.a. 1849, då Gamla staden på några få hus när lades i aska. Efter branden ersattes den gamla stadsplanen med dess trånga, krokiga gator av en ny med breda och raka gator. Endast inom Sundbeckslyckan, n. om Skaragatan, finnes en rest kvar av den gamla staden, en liten gyttring av små, oregelbundet lagda hus från 1800-talets förra hälft. Även den gamla Nikolaikyrkan förstördes vid branden 1849. På ruinerna av denna uppfördes 1850— 53 den nuv. kyrkan efter ritningar av arkitekt Hj. Winbladh. S. om kyrkan ligger den vid branden 1849 skonade prostgården, Gunnar Wennerbergs barndomshem. På v. sidan av ån, mitt emot prostgården, står en 1917 avtäckt byst av skalden. Större delen av L. är bebyggd med trähus, litet stela och hållna i traditionell småstadsstil samt mestadels i 2 våningar. Endast ett fåtal stenhus finnas, de äldsta tillkomna på 1860-talet. De yttre delarna av staden ha delvis egna hems- el. villastadskaraktär. De stora industrierna äro förlagda till Vänerstranden, så att själva staden därigenom är så gott som avstängd från sjön. L. är Skaraborgs läns största industristad. 1920 levde 63,g % av befolkningen av industri och hantverk (16,4% av handel och samfärdsel). 1931 funnos 41 industriella anläggningar med sammanlagt 1,693 arbetare. Bland de stora industrierna märkas: L:s mekaniska verkstad (anlagd 1874; 250 arbetare), A.-b. L:s Vikingsågar (grundat 1915; 100 arbetare), A.-b. Kron-sågar (grundat 1913), L:s porslinsfabrik (urspr. grundad 1900; 300 arbetare), råsockerfabrik och raffinaderi (o. 375 arbetare), tillhörande Mellersta Sveriges sockerfabriks-a.-b., som har sitt säte i L., 2 tändsticksfabriker (tillsammans c:a 500 arbetare), tillhörande A.-b. Förenade sv. tändsticksfabriker, Jönköping, snickerifabriker, bryggeri m.fl. Lidans mynning upptill Stora bron (el. Körbron, byggd 1914—15) tjänstgör som hamn. Kajlängden är c:a 700 m. och djupet 4— 5 m. L. har ångbåtsförbindelser med hamnarna vid Vänern, Stockholm, Göteborg m.fl. hamnar. Antalet ankomna och avgångna fartyg var 1931 1,593 om 176,672 nettoton, därav 1,437 om 107,933 ton i inrikes fart och 156 om 68,739 ton i utrikes fart. — 1874 fick L. sin första järnväg, näml. L.—Skara—Stenstorp järnväg; 1877 öppnades L.—Håkanstorps, 1899 Kinnekulle— L:s och 1908 L.—Kållands järnväg. Alla äro smalspåriga. L. har samrealskola, elementar-lärov. för flickor (upphör 1935), länslasarett, epidemisjukhus, tullkammare; är tingsställe i — 133 — — 134 —