LIDKÖPING—HÅKANSTORPS JÄRNVÄG Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga. I L. utgivas ”Nya Lidköpings tidningen” och ”Westgöta-posten”, båda 2 gånger i veckan. Taxeringsvärdet å skattepliktig jordbruksfastighet var 1932 1,377,400 kr., å annan fastighet 29,347,800 kr.; den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten uppgick s.å. för sv. a.-b. m.fl. till 520,270 kr., för andra skattskyldiga till 11,223,580 kr. L. bildar ett pastorat i Kållands kontrakt, Skara stift. — Litt.: K. Schröder, ”L.” (i ”Sveriges städer”, 4, 1921). J.C. Lidköping—Håkanstorps järnväg, från Lidköping till Håkanstorp station på Uddevalla— Vänersborg—Herrljunga järnväg, äges av Lidköpings stad; spårvidd 0,89i m.; längd 29 km.; öppnad för trafik 1877. Fr.E. Lidköping—Kållands järnväg, från Lidköping till Tuns kyrka, trafikeras av Lidköping— Håkanstorps järnväg; spårvidd 0,89i m.; längd 28 km.; öppnad för trafik 1908. Fr.E. Lidköping—Skara—Stenstorp järnväg äges av L.S.S. järnvägs a.-b.; spårvidd 0,89i m.; längd 50 km.; öppnad för trafik 1874. Fr.E. Lidköpings mekaniska verkstads a.-b., Lidköping, tillverkar verktygsmaskiner ss. flera olika slags svarvar, hyvelmaskiner, kanonborrmaskiner, transportabla borrmaskiner, olika slags slipmaskiner, maskiner för tillverkning och reparation av rullande järnvägsmaterial, hydrauliska pressar m.m. Aktiekapital: 1,000,500 kr., arbetarantal: 250, tillverkningsvärde pr år 1,5 mill. kr. Verkstaden är anlagd 1874. J.C. Lidköpings porslinsfabrik, A.-b., Lidköping, tillverkar fältspatäkta porslin, hushålls- och tekniskt porslin. Aktiekapital 1,050,000 kr.; arbetarantal 300; tillverkningsvärde pr år 1,4 mill. kr. Bolaget grundades 1910; i detsamma uppgick ss. största intressent ett äldre bolag, Nymans porslinsmåleri-a.-b., bildat 1900. J.C. Lidman. 1) Sven Fredrik L., förf. (1784— 1845), fil. mag. i Uppsala 1806, legationspräst i Konstantinopel 1811—17, lektor i Linköping 1817 och domprost där 1824. L. var som ung medl. av Vitterhetens Vänner i Uppsala och senare av Götiska förbundet, till vars tidskr. ”Iduna” han lämnade bidrag. A.W-n. 2) Carl Hindrik Sven Rudolphsson L., den föregåendes sonson, förf. (f. 30/b 1882), jur.-fil. kand.-examen i Uppsala 1901, reservunderlöjtnant 1903. L. började sin bana som poet och utgav 1904—08 diktsaml. ”Pasiphae”, ”Prima-vera”, ”Källorna” och ”Elden och altaret” samt versdramerna ”Imperia” och ”Härskare”, en av Levertin påverkad, blossande, frasrik och obehärskat sensuell alstring. Han övergick därpå till prosan och skrev romaner, burna av mo raliskt och patriotiskt patos: ”Stensborg” (1910), skildrande ädlingen Johan Silfverstååhls om- vändelse från romantisk individualism och sensualism till pliktbetonad åskådning, ”Thure-Gabriel Silfverslååhl” (s.å.), som väckte uppseende genom tendentiösa skildringar från unionsupplös-ningens år, ”Köpmän och krigare” (1911), vari ätten Silfver-stååhl lieras med judisk stockholmsfi-nans, den första bok, som riktigt visade L:s berättartalang, ”Carl Silfverstååhls upp- lefvelser” (1912), en officershistoria, vari det erotiska motivet hotar att dominera över del moraliska, och ”Tvedräktens barn” (1913), en historisk roman, vars hjälte deltar i Gustav IV Adolfs fälttåg mot Napoleon, den sista i Silfver-stååhlcykeln. Under världskriget utvecklades den lidelsefulle patrioten till aktivist, redigerade 1916—18 den sv. aktivismens (se d.o.) organ ”Svensk lösen” och utgav 1916 ”Det levande fäderneslandet. En bok om sv. aktivism 1916”. De därvid fästa förhoppningarna grusades, och L. vände sig nu från det politiska till det religiösa, som småningom arbetat sig fram hos honom. Den nya inställningen visar sig i romanerna ”Huset med de gamla fröknarna” (1918) och ”Såsom genom eld” (1920). 1921 anslöt sig L. till pingströrelsen och övergav nu sitt skönlitterära förf.-skap. S.å. utgav han en övers, av Augustinus’ bekännelser. Från sin verksamhet som predikant bland pingstvännerna och som red. för deras organ ”Evangelii härold” har han samlat ett stort antal betraktelser i ”Bryggan håller” (1923), ”Personlig frälsning” (1924), ”Betle-hemsstjärnan och båglampan” (1926), ”'Förgängelsens trälar och frihetens söner” (1928) och ”Människan och tidsandan” (1932). Det finns de som, icke enbart av religiösa skäl, sätta mest värde på denna sista fas i hans förf.-skap; han har alltjämt kvar sin berätlar-gåva, framträdande i predikoexemplets form, och han äger en fördjupad livs- och människo-erfarenhet. I L:s utveckling med dess märkliga omvändelser finns f.ö. en viss konsekvens; man kan också ange drag, som äro gemensamma för de olika stadierna, lyrikens esteticism, romanernas moraliska heroism och predikningarnas religiositet, näml, lidelsefullheten och försmåendet av all mera ljum och även besinningsfull mänsklighet. — Litt.: Essay av F. Böök i ”Resa kring sv. parnassen” (1926). A.W-n. Lidman, Carl, skolman (1861—1932), efter — 135 — — 136 —