Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lie, 1. Jonas
- Lie, 2. Bernt
- Lie, Sophus
- Lie, Sigurd
- Lie, Mikael
- Liebe, 1. Carl Christian Vilhelm
- Liebe, 2. Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIEBE
(1886; sv. övers. 1899), riktat mot
konventio-nalismen i det mänskliga samlivet. Till 80-talet
höra vidare äktenskapsromanen ”Et samliv”
(1887) och ”Maisa Jons” (1888). O. 1890
inträder L:s diktning i en ny fas. Han ger fritt
lopp åt sin nordländska fantasi och mysticism
i ”Trold” (2 saml., 1891—92), sagor med
symbolisk, psykologisk innebörd. Hans livssyn
förmörkas vid denna tid, särsk. på gr. av en
brytning med ungdomsvännen Björnson. I sina följ.,
psykologiskt fördjupade romaner studerar L.
framförallt ”trollen” i människorna, d.v.s. de
naturbundna, viljelösa lidelserna och ondskan.
Titeln ”Onde magier” (1890) är karakteristisk.
Starkt tragiska familjeromaner äro ”Niobe”
(1893), ”Naar sol gaar ned” (1895) och ”Dyre
Rein” (1896). ”Faste Forland” (1899) bygger
på minnen från Kongsvingerkrisen. Dödstanken
har präglat ”Naar jernteppet falder” (1901),
maktbegäret studeras i ”Ulfvungerne” (1903),
avunden i ”östenfor sol, vestenfor maane”
(1905). Härtill komma ”Digte” (1889), de svaga
dramerna ”Lystige koner” (1894), ”Lindelin”
(1897) och ”Wulffie & Comp.” (1900) samt en
postum saml. ”Eventyr” (1909). — L. har
utövat stort inflytande på den nordiska romanen,
i sht genom sin psykologi och sin
impressionism. Som människa var han allmänt skattad
för sin älskvärdhet och humanitet. — ”Samlede
værker” 1902—04, 1908—09 och (standardutg.
i 10 bd) 1920—21; sv. uppl. 1908—11. Brev
utg. av C. Nærup (”J. L. og hans samtidige”,
1915). — Litt.: A. Garborg, ”J. L.” (1893; 3
utg. 1925). — L:s son E r i k L. (f. 1868) har
utom egna skönlitterära arbeten utg. ”J. L:s
op-levelser” (1908) och ”Erindringer fra et
dikter-hjem” (1928). S.L-r.
2) B e r n t L., den föregåendes brorson, förf.
(1868—4916), jur. kand. 1891, debuterade 1892
med berättelsen ”1 Eventyrland” och vann i det
följande stor popularitet, även i Sverige, med
raskt berättade, något sentimentala romaner
(”Hildr”, ”Mot Overmagt”, ”1 Marjastilla”
m.fl.) och pojkböcker (”Sorte örn”, ”Svend
Bidevind” m.fl.). A.W-n.
Lie [li], Marius Sophus, norsk
matematiker (1842—99). L., som först vid 25 års ålder
börjat studera matematik, blev
univ.-stipendiat i Kristiania 1871, varjämte en e.o.
professur upprättades för honom där 1872. 1886
kallades han till Leipzigs univ. som prof, och
föreståndare för dess matematiska inst. Han
återvände till Kristiania 1898 men dukade snart
under för en sjukdom, som länge tärt på hans
krafter. L. var en utomordentligt originell och
starkt produktiv matematiker. Inom
geometrien upptäckte han den s.k. klotgeometrien,
som betecknats som en av de vackraste
upp
täckterna inom
geometrien under
1800-talet. Inom analysen
har han utvecklat
teorin för transfor-
mationsgrupper.
Bland L:s viktigaste
arbeten märkas:
”Theorie der
Trans-formationsgruppen”
(3 bd, 1888—93;
jämte lärjungen F.
Eng-el),”Vorlesungen über
continuierliche Gruppen” (1893), ”Geometrie
der Berührungstransformationen” (1897; jämte
G. Scheffers). Hans samlade arbeten utgivas
av F. Engel och P. Heegaard (1922 ff.). H-r.
Lie [li], Sigurd, norsk tonsättare (1871—
1904), studerade musik och violinspel i Oslo
och Leipzig, verkade som violinist och
dirigent i Bergen och Oslo. L. har komponerat
”Erling Skjalgssön” för manskör, baryton och
orkester, ”Wartburg”, ballad för baryton och
orkester, manskörer, en symfoni,
kammarmusik m.m. N.B.
Lie [li], Mikael Ström Henriksen, norsk
jurist (1873—1926), jur. d:r 1911 (”Legitimation
ved traktat”), 1908 univ. lärare, 1920 prof, i
rättsvetenskap, norsk delegerad vid Nat. förb:s
möten i Genève 1920—24. Bland L:s skrifter
märkas ”Lensprincipet i Norden” (1907),
”Dom-stolene og grunnloven” (1923). E.K.
Liebe [li'-]. 1) Carl Christian
Vilhelm L., dansk politiker (1820—1900),
Höje-steretssagförer 1851, var som jurist kunskapsrik,
som talare bländande; med skicklighet
försvarade han under riksrättssaken 1855—56 4 medl.
av ministären örsted. Medl. av Folketinget 1861
—66, av Landstinget 1866—95, var L. 1869—94
det sistn:s talman, ett uppdrag, som han
fullgjorde med överlägsen förmåga och
myndighet. Politiskt var L. nationalliberal, senare
medl. av högern och i författningsstriden i regel
försonligt stämd. Fl.D.
2) Carl Julius O 11 o L., den föregåendes son,
politiker (1860—4929), Höjesteretssagförer 1889,
övertog och utvecklade med stor duglighet sin
fars advokatfirma. Under den storpolitiska
krisen under påskdagarna 1920, då Kristian X 29/s
avskedade ministären Zahle II, bildade L. so/3
som kungens förtroendeman en opolitisk
expe-ditionsministär, som utlyste nya val till
Folketinget. Som svar härpå förklarade
socialdemokratien generalstrejk, och under de följ.,
starkt upprörda politiska förhandlingarna för
att avvärja denna avgick L. % på kungens
uppmaning, varefter M. P. Friis bildade en ny, av
— 141 —
— 142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 15 20:58:05 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-17/0095.html