LIEBE (1886; sv. övers. 1899), riktat mot konventio-nalismen i det mänskliga samlivet. Till 80-talet höra vidare äktenskapsromanen ”Et samliv” (1887) och ”Maisa Jons” (1888). O. 1890 inträder L:s diktning i en ny fas. Han ger fritt lopp åt sin nordländska fantasi och mysticism i ”Trold” (2 saml., 1891—92), sagor med symbolisk, psykologisk innebörd. Hans livssyn förmörkas vid denna tid, särsk. på gr. av en brytning med ungdomsvännen Björnson. I sina följ., psykologiskt fördjupade romaner studerar L. framförallt ”trollen” i människorna, d.v.s. de naturbundna, viljelösa lidelserna och ondskan. Titeln ”Onde magier” (1890) är karakteristisk. Starkt tragiska familjeromaner äro ”Niobe” (1893), ”Naar sol gaar ned” (1895) och ”Dyre Rein” (1896). ”Faste Forland” (1899) bygger på minnen från Kongsvingerkrisen. Dödstanken har präglat ”Naar jernteppet falder” (1901), maktbegäret studeras i ”Ulfvungerne” (1903), avunden i ”östenfor sol, vestenfor maane” (1905). Härtill komma ”Digte” (1889), de svaga dramerna ”Lystige koner” (1894), ”Lindelin” (1897) och ”Wulffie & Comp.” (1900) samt en postum saml. ”Eventyr” (1909). — L. har utövat stort inflytande på den nordiska romanen, i sht genom sin psykologi och sin impressionism. Som människa var han allmänt skattad för sin älskvärdhet och humanitet. — ”Samlede værker” 1902—04, 1908—09 och (standardutg. i 10 bd) 1920—21; sv. uppl. 1908—11. Brev utg. av C. Nærup (”J. L. og hans samtidige”, 1915). — Litt.: A. Garborg, ”J. L.” (1893; 3 utg. 1925). — L:s son E r i k L. (f. 1868) har utom egna skönlitterära arbeten utg. ”J. L:s op-levelser” (1908) och ”Erindringer fra et dikter-hjem” (1928). S.L-r. 2) B e r n t L., den föregåendes brorson, förf. (1868—4916), jur. kand. 1891, debuterade 1892 med berättelsen ”1 Eventyrland” och vann i det följande stor popularitet, även i Sverige, med raskt berättade, något sentimentala romaner (”Hildr”, ”Mot Overmagt”, ”1 Marjastilla” m.fl.) och pojkböcker (”Sorte örn”, ”Svend Bidevind” m.fl.). A.W-n. Lie [li], Marius Sophus, norsk matematiker (1842—99). L., som först vid 25 års ålder börjat studera matematik, blev univ.-stipendiat i Kristiania 1871, varjämte en e.o. professur upprättades för honom där 1872. 1886 kallades han till Leipzigs univ. som prof, och föreståndare för dess matematiska inst. Han återvände till Kristiania 1898 men dukade snart under för en sjukdom, som länge tärt på hans krafter. L. var en utomordentligt originell och starkt produktiv matematiker. Inom geometrien upptäckte han den s.k. klotgeometrien, som betecknats som en av de vackraste upp täckterna inom geometrien under 1800-talet. Inom analysen har han utvecklat teorin för transfor- mationsgrupper. Bland L:s viktigaste arbeten märkas: ”Theorie der Trans-formationsgruppen” (3 bd, 1888—93; jämte lärjungen F. Eng-el),”Vorlesungen über continuierliche Gruppen” (1893), ”Geometrie der Berührungstransformationen” (1897; jämte G. Scheffers). Hans samlade arbeten utgivas av F. Engel och P. Heegaard (1922 ff.). H-r. Lie [li], Sigurd, norsk tonsättare (1871— 1904), studerade musik och violinspel i Oslo och Leipzig, verkade som violinist och dirigent i Bergen och Oslo. L. har komponerat ”Erling Skjalgssön” för manskör, baryton och orkester, ”Wartburg”, ballad för baryton och orkester, manskörer, en symfoni, kammarmusik m.m. N.B. Lie [li], Mikael Ström Henriksen, norsk jurist (1873—1926), jur. d:r 1911 (”Legitimation ved traktat”), 1908 univ. lärare, 1920 prof, i rättsvetenskap, norsk delegerad vid Nat. förb:s möten i Genève 1920—24. Bland L:s skrifter märkas ”Lensprincipet i Norden” (1907), ”Dom-stolene og grunnloven” (1923). E.K. Liebe [li'-]. 1) Carl Christian Vilhelm L., dansk politiker (1820—1900), Höje-steretssagförer 1851, var som jurist kunskapsrik, som talare bländande; med skicklighet försvarade han under riksrättssaken 1855—56 4 medl. av ministären örsted. Medl. av Folketinget 1861 —66, av Landstinget 1866—95, var L. 1869—94 det sistn:s talman, ett uppdrag, som han fullgjorde med överlägsen förmåga och myndighet. Politiskt var L. nationalliberal, senare medl. av högern och i författningsstriden i regel försonligt stämd. Fl.D. 2) Carl Julius O 11 o L., den föregåendes son, politiker (1860—4929), Höjesteretssagförer 1889, övertog och utvecklade med stor duglighet sin fars advokatfirma. Under den storpolitiska krisen under påskdagarna 1920, då Kristian X 29/s avskedade ministären Zahle II, bildade L. so/3 som kungens förtroendeman en opolitisk expe-ditionsministär, som utlyste nya val till Folketinget. Som svar härpå förklarade socialdemokratien generalstrejk, och under de följ., starkt upprörda politiska förhandlingarna för att avvärja denna avgick L. % på kungens uppmaning, varefter M. P. Friis bildade en ny, av — 141 — — 142 —