LIECHTENSTEIN Från Vaduz i Liechtenstein. De flesta större orterna ligga på sluttningen nedåt Rhen, däribland huvudstaden Vaduz, 1,715 inv., invid det gamla fästet L:s borgklippa. På dalsluttningarna finnas vin- och fruktodlingar Rhendalen är odlad och till stor del invallad, men på gr. av de särsk. förr förödande översvämningarna saknas här bebyggelse. Mer än 80 °/o av befolkningen lever av boskapsskötsel ocb jordbruk; i de större orterna idkas någon textilindustri, varjämte förekomma träförädling och kalkstensbrytning. Turisttrafiken har under de sista åren tilltagit. — Litt.: F. Krätzl, ”Das Fürstentum L.” (1913). M.P. Historia. De båda sedan 1699, resp. 1712 riksomedelbara domänerna Schellenberg och Vaduz, tillhöriga en medl. av ätten L., förenades 1719 till det suveräna furstendömet L., som 1806—14 tillhörde Rhenförbundet, 1815—66 Tyska förbundet och 1876—1918 bildade gemensamt tull- och beskattningsområde med det österrikiska kronlandet Vorarlberg; från 1921 ingår L. i den schweiziska tullunionen och har schweizisk post- och telegrafadministration. L. är sedan 1868 militärt avrustat. Enl. författningen 5/io 1921 har den regerande fursten, som i praktiken företrädes av en administratör, vid sin sida en lantdag på 15 medl. Regerande furste är sedan 1929 Frans (f. 1853), österrikiskt sändebud i Petersburg 1894—99. Th. Liechtenstein [IFJtønJtaln], österrikisk adels-ätt, känd sedan 1100-talet och benämnd efter borgen L. vid Mödling i Nieder-österreich. Ättens palats i Wien hyser ett av Europas förnämsta privatgallerier. Th.;E.W. 1) K a r 1 v o n L. (1560—1627), deltog i kej-sar Rudolf II :s avsättning; blev 1608 riksfurste. 2) Joseph W e n z e 1, furst von L. (1696— 1772), från 1748 regerande furste, var en betydande diplomat och framgångsrik fältherre i krigen 1741—46. Th. 3) J o h a n n I Josef, furst von L., österrikisk militär (1760—4836), inträdde i armén 1872, furste 1805, fältmarskalk 1809. L. deltog med utmärkelse i kriget mot turkarna 1789—90 och i samtliga koalitionskrigen mot Frankrike från 1792. Kårchef efter kapitulationen vid Ulm 1805, blev han efter Austerlitz högste befälhavare och avslöt freden i Press-burg. Under 1809 års krig inlade han stora förtjänster vid Aspern och efterträdde ärkehertig Karl ss. högste befälhavare samt undertecknade på kejsarens uppdrag freden i Wien i okt. s.å. — Litt.: Biogr. av O. Criste (1905). E.Bz 4) Alfred Alois Eduard, furst von L., po — 149 — — 150 —