LIKFOTINGAR ss företrädesvis västsvenska efterbildningar i grönsten av Ancylustidens och kökkenmödding-kulturens kärnyxor (se d.o.) i flinta. De ha parallellformer i de norska Nöstvet- samt Lim-hamnsyxorna (se d.o.). G.Em. Li Hung-chang, kinesisk politiker (1822— 1901), var en av 1800-talets ledande statsmän i östern. Han började sin karriär med att 1853 uppsätta ett reg. frivilliga för att bekämpa tai-ping-upprorsmännen och tilldrog sig därigenom den mäktige generalguvernören Tseng Kuo-fans uppmärksamhet och protektion. Han blev snart den ledande kämpen mot rebeller na, och efter mångåriga ansträngningar i intimt samarbete med Charles Gordon (se denne) ned-slogs upproret. L. adlades 1864 och blev 1867 generalguvernör över Hu-kuang-provinserna och 1870 över huvudstadsprovinsen. Genom att 1874 med ett raskt militärt inskridande rädda makten åt änkekejsarinnan Tsi-hi, mot vilken en palatskupp hade förberetts, blev han dennas främste gunstling och Kinas mäktigaste man. Under flera årtionden var han ledaren av Kinas utrikespolitik och förstod att genom habil diplomati och smärre eftergifter hålla de påträngande utländska makterna stången. Under tiden arbetade han ivrigt för Kinas materiella modernisering, grundade ångbåts- och gruvbo-lag, byggde fästningar och köpte vapen och ammunition. Dessa hans vidlyftiga reformplaner hade ännu ej hunnit realiseras tillräckligt, när det kinesisk-japanska kriget 1894—95 påtvingades Kina; det snöpliga nederlaget lades L. till last, han avsattes från generalguvernörspos-ten och sändes som fredsförhandlare till Shi-monoseki. 1896 gjorde han som kejserlig ambassadör en stor resa till alla Västerns länder och återfick vid sin hemkomst hög ämbets-ställning men var för gammal för att återvinna sitt förra inflytande. L. var en intelligent och skicklig politiker, men opålitlig och skrupelfri. B.K. Liikalanoten [li'k-], se Anjalaförbun-d e t. Liisberg [li's-]> H. C. B e r i n g, se Bering-L i i s b e r g. Li Juan Hung, president i Kina, se L i Y ü a n-h ung. Lik, sjöv., smäcker lina, fastsydd till kanterna av ett segel för att öka dess hållfasthet. På räsegel har man undre 1. och rå-1., vilka sitta längs seglets under-, resp, överkant, och stående 1., på snedsegel främre och aktra, även kallat stående 1. Att lika ett segel är att förse det med 1. H.S-k. Likalkaloi'der, se L i k g i f t e r. Likare el. e t a 1 o n g, normal- el. standardmått, varmed andra mått kunna jämföras och justeras. Ang. 1. för längd och massa se M e-t e r s y s t e m. Likbent, geom., se Triangel. Likbesiktning. Dör någon veterligen sjuk, som ej vårdats av läkare, får stadsläkare efter att ha tillkallats söka sätta diagnos. Skyldigheten att tillkalla läkare bör även gälla i andra samhällen, där s.k. dödsbevis erfordras. Avgörandet gäller främst, att sjukdom och icke rätts-stridig handling vållat dödsfallet. Vid död utan veterlig föregående sjukdom gäller § 16 i Miss-gärningsbalken av 1734 års lag, där det stadgas skyldighet för närmaste kronobetjänt att under vissa former verkställa s.k. liksyn samt därpå vid minsta anledning inberätta förhållandet till Länsstyrelsen, som i visst fall kan förordna tjänsteläkare att förrätta rättsmedicinsk obduktion. Vid ansökan om eldbegängelse för avliden fordras bl.a. intyg av tjänsteläkare, att han besiktigat den döda kroppen. Gldt. Likbladig kallas blomkrona el. blomkalk, om bladen i densamma äro lika till form och storlek samt regelbundet ordnade i förhållande till varandra; t.ex. hos Cruci'feræ, RoscTceæ, Lilia'-ceæ, Campanula'ceæ, Borragina'cece m.fl. A.V-e. Likbränning. Om äldre tiders 1. se Gravskick; om modern 1. se Eldbegängelse. Likeni'n, lavstärkelse (se d.o.). Likfett, likva x, se Adipocire. Likfläckar, se Dödstecken. Likformighet. Två rätlinjiga figurer sägas vara likformiga, om motsvarande vinklar äro lika och motsvarande sidor proportionella, t.ex. två regelbundna månghörningar med samma sidantal. Förhållandet mellan motsvarande sidor kallas längdskalan, dess kvadrat är ytska-lan. Då två sådana figurer kunna flyttas så, att de bli likställda, generaliserar man och säger, att två figurer äro likformiga, om de kunna placeras så, att de bli likställda, d.v.s. om sam-manbindningslinjerna (el. deras förlängningar) med en fast punkt (likställighetspunkten) sammanfalla och ha ett fast förhållande till varandra. Spec. äro två trianglar likformiga, om de t.ex. ha alla motsvarande vinklar lika, om de ha alla motsvarande sidor proportionella el. om ett par vinklar äro lika och de omfattande sidorna äro proportionella. H-r. Likfotingar, underordn. lso'poda av kräftdjuren, ha oftast en bred, platt kropp, täckt av — 169 — — 170 —