LIKVIDATIONSKOMMISSIONEN Likvidationskommissionen, en av räfst- och reduktionskommissionerna under Karl XI. Tillsatt 1680, hade den att verkställa de av stora kommissionen och kammarkommissionen avfattade domarna över förmyndarstyrelsen, bestämma ersättningsbeloppens storlek samt de enskilda förmyndarnas och rådsmedks andel i desamma. L. hade även att uppgöra likvid för alla enskildas fordringar på Kronan. Beslutet 1686 om köpe- och pantegodsen gav L. ett vid gat verksamhetsfält. Claes Fleming och från 1685 J. Gyllenborg var L:s ledande kraft. Ehuru huvudparten av dess arbete var slutfört 1689, kom den ej att avvecklas förrän 1717. P.N-m. Likvida'tor, se Likvidation. Likvide'ra, Likvidite'1, se Likvid. Likvinklig, om en figur med lika vinklar (ex. en rektangel el. en kvadrat). Jfr L i k s i d i g. Likvori'ststriden (till lat. li'quor, vätska) kallas en i Sverige under Erik XIV:s regering utkämpad lärostrid, orsakad av det på skilda håll uppkomna bruket att i brist på nattvardsvin använda vatten, mjöd el. körsbärssaft. Det berättigade i detta bruk hävdades av Västerås-biskopen Johannes Ofeegh och de sv. kalvinisterna med Dionysius Beurreus (se denne) i spetsen. Mot dessa s.k. likvorister förnekade ärkebiskopen Laurentius Petri, som fruktade, att nattvarden genom detta bruk skulle utsättas för ringaktning, möjligheten att anordna nattvardsgång utan kommunionvin. Denna ärkebiskopens mening segrade, sedan ett flertal stridsskrifter växlats, och på ett kyrkomöte i Stockholm 1565 förkastade såväl biskopar som prästerskap i ”Fundamenta nostra fidei”, som undertecknades av bl.a. även Ofeegh, varje bruk av annat nattvardselement i st. f. vin. — Litt.: O. Norberg, ”Två skrifter från den s.k. likvo-ristiska striden” (i ”Redogörelse för de allm. lärov. i Strengnäs och Eskilstuna”, 1898—99). K.G-w. Liköppning, se Obduktion. Likö'r är en starkt sockerhaltig dryck med alkoholhalt av 40—60 volymprocent. L. kan beredas av bär- el. fruktsafter, vilka försatts med alkoholextrakt av olika droger. De flesta 1.-slagen beredas dock av sockersirap, vilken försättes med alkohol, eteriska oljor el. andra aromatiska ämnen. Det aromatiska tillskottet kan även framställas genom alkoholens destillation tillsammans med olika droger. Gemensamt för 1.-beredningen är sålunda, att drycken ej framställes genom jäsning utan genom tillsättning av alkohol. Recepten för de berömdare 1. hemlighållas oftast omsorgsfullt. I handeln finnas numera färdigberedda I.-essenser, vilka tillsammans med alkohol och sockerlösning samt till räckligt långvarig lagring ge ganska välsmakande 1. SeBenediktinlikör, Bols, C h a r-t r e u s e och Cu r a ?a o. Andra berömda 1. äro de franska Cointreau och Grand Marnier, den holländska Cordial och den italienska Strega. Wk. Liköressens [-sa'ijs el. -sä'ns], se Likör. Likörvin, se S t a r k v i n. Lila (av fra. lilas, syren), blekviolett. Lilia'ceæ, se Liljeväxter. Lilienberg. 1) Albert Alexander L., jurist (1833—1921), assessor i Svea hovrätt 1864, revisionssekreterare 1868, häradshövding i Medelsta hd (Blekinge) 1874—1921, bemärkt kommunalpolitiker och riksdagsman, ordf, i Blekinge läns landsting 1886—1902, led. av A.k. 1886—93. E.K. 2) Gustaf Robert L., den föregåendes bror, jurist (1841—1929), assessor i Svea hovrätt 1874, revisionssekreterare 1884, justitieråd 1887—1911. L. är mest känd som utg. av ”Sv. lagsamling” (3 bd, 1878—85). E.K. 3) A 1 b e r t L., son till L. 1), stadsplaneexpert (f. 5/io 1879), var 1907—27 l:e stadsingenjör i Göteborg och blev sistn. år stadsplanedirektör i Stockholm. L. har utarbetat ett stort antal stadsplaner för sv. städer o.a. samhällen, med framgång deltagit i stadsplanetävlingar samt även i stor utsträckning varit anlitad ss. prisdomare i dylika. G.W.W. Lilienberg, Anders Johan, ämbetsman (f. 15/ii 1883). L., som sedan 1911 varit anställd i Kommerskollegium och 1921 blev förste ak-tuarie där, blev 1923 fil. d:r (”Statens ställning till järnvägarna i Sverige”). Han har tjänstgjort ss. sakkunnig vid flera utredningar (bl.a. järnvägskommittén 1919, arbetslöshetsutred-ningen 1928 och jordbruksutredningen 1929). L. leder bearbetningen av materialet från 1931 års företagsräkning. T.E-r. Liliencron [li'-krän]. 1) RochusvonL, friherre, tysk germanist och musikforskare (1820—1912), studerade först teologi, sedan juridik men övergick 1843 till germansk filologi, verkade sedan efter vartannat i Kiel, Jena, Meiningen och blev 1869, på gr. av sitt stora arbete ”Die hi-storischen Volkslie-der der Deutschen vom 13. bis 16. Jahr-hundert” (4 bd, 1865 —69), kallad till München ss. led. av bajerska vetenskapsakad. 1872—1907 var L. red. för ”A1I- — 175 — — 176 —