LILIUS gemeine deutsche Biographie” (bd 1—53) och från 1900 för det 1892 grundade företaget ”Denkmäler deutscher Tonkunst”. L. har utg. en mängd större och mindre avh. behandlande gränsområdena mellan litteratur- och musikhistoria, spec. folkvisan och den evangeliska kyrkomusiken, och även uppträtt som novellist. Egna levnadsminnen har han berättat i ”Frohe Jugendtage” (1902). — Litt.: Biogr. av A. Bet-telheim (1917). Lff. 2) D e 11 e v von L., friherre, tysk förf. (1844—1909). Som officer deltog L. i krigen 1866 och 1870, vistades sedan en tid i Amerika, varpå han återvände till sin nordtyska hembygd och blev domare. Från 1887 ägnade han sig helt åt litteraturen. Redan 1883 hade han debuterat med en saml. dikter, ”Ad-jutantenritte”, som följdes av ”Der Hei-degänger” (1890), ”Neue Gedichte” (1893), ”Bunte Beute” (1903). L:s lyrik utmärker sig för frejdigt humör, vaken naturkänsla och en avsevärd språkförny-ande kraft. Något djupsinne äger den ej, men omedelbarheten är äkta och vinnande. Mindre lyckad var L. ss. romanförf. och dramatiker. Ss. novellist skapade han däremot levande och friska ting, som fullt ut kunna mäta sig med hans dikter, så t.ex. ”Kriegsnovellen” (1895), ”Eine Sommerschlacht” (1886), ”Unter flat-ternden Fahnen” (1888). De utmärkas av robust soldatkynne och rask stil samt bidrogo mycket till hans popularitet. L:s ”Sämmtliche Werke” utgåvos i 15 bd 1904 ff., ”Ausgewählte Werke” i 8 bd 1910—11 av R. Dehmel, som även offentliggjorde ”Ausgewählte Briefe” (2 bd, 1910). En saml. av L:s kärleksbrev utgavs av H. Spiero under titeln ”Unbegreiflich Herz” (1927). — Litt.: O. J. Bierbaum, ”D. v. L.” (2 Aufl. 1910); H. Benzmann, ”L.” (2 Aufl. 1912); H. Spiero, ”L.” (1913); H. Ma-ync, ”D.V.L.” (1920); Ilse Wichmann, ”D. v. L:s lyrische An-fänge” (1927). A.Bd. Lilienthal [li'-tälj, Otto, tysk ingenjör (1848—96). L., som ansåg fåglarnas flykt otto Lilienthal. förebildlig för flygkonsten, byggde 1890 en ”glidflygare” och utförde 1891—94 en serie banbrytande flygförsök från en höjd vid Grosslichter-felde. 1895 byggde han en ny, med motor försedd maskin. Han störtade och omkom i aug. 1896. L. grundläde den metodik, som senare ledde till konstruerandet av verkligt fria aeroplan, och hans insats på glidflygningens område har särsk. i Tysklana alltmera uppskattats. L. skrev ”Der Vogelflug als Grundlage der Fliegekunst” (1889). F.Az. Lilienthal [li'-täl], Karl von, tysk straff-rättslärare (1853—1927), 1882 prof, i Zürich, 1889 i Marburg, 1896—1918 i Heidelberg, har utg. bl.a. ”Beiträge zur Lehre von den Kollek-tivdelikten” (1879) och ”Strafprozessrecht” (1923). L. var en av den moderna straffrättens mera bemärkta män och utg. av tidskr. i ämnet, bl.a. från 1905 ”Monatsschrift für Kriminalpsy-chologie und Strafrechtsreform”. E.K Liliestråle, se Lilliestråle. Liiiiflo'ræ, grupp av monokotyledona växter med aktinomorfa blommor, 6 el. 3 ståndare, över- el. undersittande fruktämne, anatropt fröämne och köttig el. hornartad frövita. De viktigaste hithörande fam. äro: Junca'ceæ, Lilia'-ceæ, Amaryllida'ceæ, Tacca'ceæ, Dioscorea'ceæ, Irida' ceæ. A.V-e. Lilith, omnämnd i Jes. 34:14, förmodligen en nattlig demon (jfr hebr. lajlah, natt), urspr. en assyrisk gudinna; enl. judisk folktro Adams hustru, med vilken han före Evas skapelse avlade demonerna; säges förfölja män och barn. L. avbildas stundom i konsten som en orm med kvinnoansikte. — Bild se sp. 179. C.V.J. LFlium, se L i 1 j e s I ä k t e t. Li'lius. 1) Frans Hugo L., finländsk jurist (f. 1860), häradshövding i Halikko 1897, assessor i Åbo 1899, led. i lagberedningen 1901 —05, senator och chef för civilexp. 1905—08, advokat i Åbo 1908—17, chef för Kommersbanken i Åbo 1917—22, justitieombudsman 1922— 25, president i Åbo hovrätt 1925—30, åter justitieombudsman från 1930; direktör för försäkringsbolagen Kullervo 1902—05 och Kaleva 1905—10. E.K. 2) Albert Henrik L., psykolog och pedagog (f. 1873), docent 1907 och prof, i pedagogik och didaktik vid Helsingfors univ. 1920, inspektör för de sv. folkskolorna i Hel singfors 1908—19. L. är särsk. känd som framstående ungdoms- och barnpsykolog. Bland hans skrifter märkas ”Naturhistoriens didaktik” (1906), ”Skolålderns själsliv” (1917; 2 uppl. 1921), ”De växandes känsloliv” (2 bd, 1922— £4), ”Pestalozzi” (1929). D.R. — 177 — — 178 —