LILJEGREN han lägger i dagen ett stort kunnande och en viss självständighet, även om man här och var finner anknytningspunkter, så beträffande instrumentalverken till de tyska romantikerna och beträffande sångerna till Grieg och Sjögren. Hans verk ha dessutom en starkt nordisk prägel. Högst når han i sina sånger, där hans säregenhet tydligast kommer till uttryck. Bland L:s verk märkas en symfoni, en pianokonsert, en violin- och en pianosonat, orkestersviter, sånger med orkester (bl.a. ”De tysta sångerna”) och piano samt ett antal tillfällighetsverk, främst körverket ”Blomsterfursten” (Linné-jubileet 1907) och en festuvertyr (C-dur) m.m. L. har dessutom utg. ”Uppländsk folkmusik” (1929). G.M. Liljegren, Johan Gustaf, arkivman (1791 —1837), fil. mag. i Lund 1814, docent i fäderneslandets antikviteter 1815, e.o. amanuens i Kungl. bibi. 1818, prof:s titel 1819, amanuens i Vitter-hetsakad. 1822—26, aktuarie i Riksarkivet 1823, t.f. riksantikvarie 1826, t.f. sekreterare i Riksarkivet 1829, kansliråds titel 1834, riksarkivarie 1835. L. utvecklade en livlig, ehuru föga kritisk forskningsverksamhet, utgav bl.a. ”Nordiska fornlemningar” (2 bd, 1819—23; jämte C. G. Brunius), ”Runlära” (1832) samt planlade och påbörjade utgivandet av ”Sv. diplomata-rium” med bd 1—2 (1829—37). I Riksarkivet, där L. placerades på gr. av L. v. Engeströms protektion, uträttade han däremot föga. 1 missmod över egen oförmåga och på gr. av tilltagande sjuklighet begick L. självmord. — Litt.: S. Bergh, ”Sv. riksarkivet 1618—1837” (1916). C. Liljegren, Elisabet, överste i Frälsningsarmén (1867—1914), Stockholm, sedan 1893 chef för dess slumarbete, som under L:s nitiska ledning fick lokalstationer över hela landet. — Litt.: A. Petri, ”Slummens överste” (1923). S.N. Liljegren, Sten Bodvar, språk- och litteraturforskare (f. 8/5 1885), fil. d:r i Lund 1918, docent i engelska litteraturen s.å., prof, i engelsk filologi i Greifswald 1926. L. har utg. bl.a. ”Studies in Milton” (1918) och en kommenterad ed. av James Harringtons ”Oceana” (1924). Han grundade 1924 tidskr. ”Litteris”. A.W-n. Liljeholmen, stadsdel i Stockholm (se karta vid d.o. och Brännkyrka). Liljeholmens kabelfabrik, A.-b., grundat 1901, tillverkar elektriska kablar och ledningstråd vid fabriker i Liljeholmen och Västberga, Stockholm. Tillhör Asea-koncernen. Arbetarantal o. 200. Omslutning S1/i2 1931 3,711,000 kr., varav aktiekapital 1,350,000 kr. J.L-n. Liljeholmens stearinfabrik, A.-b., tillverkar stearin, paraffin- och stearinljus, glycerin m.m. vid kemisk-teknisk fabrik i Stockholm, på ö. Södermalm, nära Danvikstull. Fabriken grundades 1838 av L. J. Hierta; första bo Flygfoto Aeromateriel A.-B. C 1288. Liljeholmens stearinfabrik. lagsordningen är av 1872, nuv. bolagsordning av 1919. Tillverkningsvärde pr år o. 3,5 mill. kr. Arbetarantal o. 275. Omslutning 31/i2 1931 7,zs2 mill. kr., varav aktiekapital 3,o mill. kr. J.L-n. Liljeholmsviken, se Hammarbyleden. Liljekonvalj, bot., se K o n v a 1 j s 1 ä k t e t. Liljencrantz, ätt, stammande från järnkrä-maren i Stockholm Sven Andersson Westerman (d. 1673), vars sonsöner 1768 adlades L.; en av dem, L.l), blev 1777 friherre, 1812 greve enl. R.F. § 37; den adliga grenen utslocknade 1798. C. 1) Johan L. (före adlandet Westerman), greve, statsman (1730—1815). Son till prosten Anders Westerman i Gävle, student i Uppsala 1748 och där lärjunge till Anders Berch, 1750 auskultant i Kommerskollegium, notarie där 1756, inriktade han sig redan som ung på nationalekonomiska problem och blev vid 1755/56 års riksdag sekreterare i Sekreta handels- och manufakturdeputationen; härvid uppmärksammad, erhöll han statsunderstöd för en studieresa till Holland, Frankrike och Italien 1758—60. — 183 — — 184 —