LILLIE guvernör i Livland 1661. L. var till en början kammardräng hos Gustav II Adolf, utmärkte sig vid intagandet av Würzburg 1631 och miste s.å. vid stormningen av Mainz sitt ena ben, varefter han huvudsaki. användes i garnisons- och militärförvaltningstjänst. Han synes ofta ha uppträtt egenmäktigt och förstod synnerligen väl att tillvarataga sina egna intressen — om hans under kriget samlade rikedomar vittnar ännu hans ståtliga slott Lövstad —, men han var kraftfull och duglig och åtnjöt bl.a. Tors-tensons stora förtroende. P.S. Lillie af ö k n a, gammal frälsesläkt, vars äldste kände medl. nämnes 1425 och skrev sig till ökna, Floda s:n, Södermanland. En son till L.2) introducerades på Riddarhuset 1625 men slöt själv sin ätt (d. före 1636). C. 1) Knut Andersson L. (d. 1546), deltog i Gustav Vasas resning 1521 och blev 1523 riksråd. Enl. Peder Svarts krönika sändes han jämte Måns Sommar för att blidka Gustav Vasa vid riksdagen i Västerås 1527. Sedan hörde han till Gustav Vasas mest anlitade män, erhöll betydande förläningar och användes ofta i diplomatiska uppdrag, så till Ryssland 1536 och till Frankrike 1542. LA. 2) Knut Knutsson L., den föregåendes son (d. 1596), deltog i beskickning till Ryssland 1556—57 och anlitades senare av Erik XIV i konungsräfst och i konungens höga nämnd. 1565—67 deltog han i den legation, som avfärdades till bl.a. Lothringen i frieriärenden för konungen. Senare stod han högt i förtroende hos hertig Karl. LA. Lillieblad, Gustaf (före adlandet P e r i n-ger), orientalist (1651—1710), prof, i orientaliska språk i Uppsala 1681, adlades 1693 och utnämndes 1695 till kungl. sekreterare och bibliotekarie. L. studerade främst den rabbinska litteraturen, utgav bl.a. två talmudtraktater, ”Avoda sara” och ”Tamid” (1680), och sändes 1690 av Karl XI till Polen och Litauen för att studera de där bosatta karaiternas litteratur och sedvänjor. Vid jubileumsfesten i Uppsala 1693 framträdde L. med en ståtlig hebreisk oration över den sv. kyrkans utveckling efter reformationen. Hans flesta tryckta arbeten bestå av akad. disp. av realfilologiskt innehåll. G.O-r. Lilliecreutz [-kröjts], friherrlig ätt, stammande från den tyskfödde Lars Eriksson Welt (1581—1650), inspektor på Hogenskild Bielkes gods Nynäs, ösmo s:n; hans sonson, dåv. assessorn i Göta hovrätt Nils Welt (1661—1737), adlades 1698 L. och upphöjdes 1735 i friherr-ligt stånd. C. Lilliecrona, adlig ätt, stammande från den tyskfödde Casper Kenig (1586—1646), sv. krigskommissarie i Tyskland 1631, adlad 1637. C. 1) Gustaf L., ämbetsman (1623— 87), hovjunkare 1647, kavaljer i drottning Kristinas svit vid hennes intåg i Rom 1655, resident i Danmark 1662, envoyé 1675, landshövding 1676, v.-lantmarskalk 1682, kungl. råd och president i Kammar-och Kommerskolle gierna samt i Statskontoret 1685, kansler för Lunds univ. 1686. P.S. 2) Carl Wilhelm Lilljecrona, tidningsman (1794—1856), fick som ung jurist en gynnare i fältmarskalken J. Chr. Toll och blev 1815 auditör vid dennes skånska reg., tog avsked 1820 och reste till Amerika men återvände efter några år. 1832 började L. i Lund utgiva ”Skånska Correspondenten” (se d.o.) men blev redan s.å. Hiertas medarbetare i ”Aftonbladet”, vars red. han tillhörde till 1847, särsk. verksam på den politiska avd. Under den händelserika riksdagen 1840/41 förde L. en utförlig dagbok, utg. av G. A. Aldén (”Bakom riksdagens kulisser”, 1917); den har stort värde som historisk källskrift. Sedan L. på gr. av en ögonsjukdom måst lämna journalistiken, författade han en initierad, väl dokumenterad biogr. över Toll (2 bd, 1849—50) och utgav ”Elis Schröder-heims anteckningar till Gustaf IH:s historia” (1851). Han planerade även en biogr.över sin andre store gynnare och vän, L. Hierta. Känslig och melankolisk av naturen, nedtrycktes han i senare år av ett svårmod, som gränsade till själssjukdom. Sin politiska liberalism förenade L. med ett ursprungligt religiöst intresse; innan han blev publicist, hade han tidvis undervisat vid herrnhutiska skolor, och han stod senare ”inre missionens” kretsar nära. Han hade i övrigt förbindelse med betydande personer av skilda åskådningar och värderades allmänt för sin redbarhet och omfattande bildning. A.W-n. Lilliehorn, adlig ätt, stammande från en handlande i Ronneby, senare i Karlskrona, vars son, dåv. kaptenen vid Kalmar reg. Peter Berg (1688—1753), adlades L. 1719 och var far till L.l). En bror till L.2), Johan Fredrik L. (1745 —1811), slutl. landshövding i Västmanland, blev friherre 1800; hans ättegren utslocknade 1822. C. 1) Per L., sjömilitär (1729—98), ingick vid amiralitetet 1746, där han blev kaptenlöjtnant 1760, kapten 1770, överste 1777, konteramiral 1789. L. tillhörde på Riddarhuset de oroliga element, som alltsomoftast ställde till pinsamma uppträden. Länge en bitter motståndare till hat — 199 — — 200 —