LILLJEBJÖRN 1757 i Uppsala samt 1762 president i Bergskollegium. P.N-m. 2) E r i k G u s t a f L., den föregåendes bror, friherre, militär (1719—70), sergeant vid Livgardet 1737, gick 1739 i fransk tjänst och blev 1749 överste i franska armén. S.å. blev han kapten i sv. livgardet och 1757 överste för Kalmar reg. Under kriget i Pommern tillfångatagen som kommendant i Demmin, blev han 1766 generalmajor och 1769 generallöjtnant. P.N-m. Lillienstedt, Johan Paulinus, 1690 adlad L., 1713 friherre, 1719 greve, ämbetsman, skald (1655—1732). L. idkade grundliga, särsk. juridiska studier i Åbo och Uppsala, vann Karl XI :s välvilja genom sin nitiska verksamhet för reduktionen i Livland och blev 1698 revisionssekreterare. 1705 v.-president i Wis-mar, blev L. specialist på de invecklade rättsförhållandena i Tyska riket och användes i flera diplomatiska uppdrag där. 1710 hovkansler och s.å. landshövding, fick han 1713 som ombuds-råd ledningen av förbindelserna med Tyskland men utövade icke något större inflytande. Vid fredsförhandlingarna i Nystad var L. Sveriges främsta ombud. Genom sitt 2:a äktenskap nära befryndad med A. Horn, slöt sig L. i rådet i regel nära till denne men blev 1727 president i Wismar och lämnade därmed politiken. Utom tillfällighetsdikter — även på latin och grekiska — har L. förf, en del lyriska och didaktiska skaldestycken av innerlig känsla och behagfull form. Han införde, delvis genom översättningar, marinismen i Sverige. P.S. Lillieroot, Nils Eosander, 1674 adlad L., 1697 friherre, 1704 greve, diplomat (1636— 1705), prästson, 1667 kommissionsråd i Barbariet, 1669 kommissionssekreterare i Frankrike, där han med kortare avbrott stannade till 1689, från 1677 som e.o. envoyé, envoyé till Haag 1691 och till London 1695, e.o. ambassadör till Rijswijk 1697, ambassadör hos Generalstaterna 1698, kungl. råd 1702. L. var en av Sveriges mest betrodda och framstående diplomater under Karl XI, väl skolad och hemma i den västeuropeiska diplomatiens alla irrgångar, men knappast någon självständigt skapande stats-mannapersonlighet. På fredskongressen i Rijswijk, där han officiellt tjänstgjorde som medlare, var hans inflytande rätt obetydligt. P.S. Lilliestierna, Carl, ämbetsman (1696—1742), urspr. militär, sekreterare i Åbo hovrätt 1718, assessor 1728, lagman i Karelen 1736. Ivrig politiker, var L. en av Riddarhusets bästa talare; han tillhörde först holsteinska partiet, senare mössorna. P.N-m. Lilliestråle, adlig ätt, stammande från kyrkoherden i Björkvik, Strängnäs stift, Olaus Olai Bröms (1636—81). Dennes son, Ingemund Olai B. (1669—1722), blev prof, i Pernau 1703, i Åbo 1709 och superintendent i Karlstad 1717; hans barn, däribland L.l), adlades på gr. av faderns förtjänster 1756. C. 1) Joachim Wilhelm L. (L i 1 i e-s t r å h 1 e) ämbetsman, poet (1721—1807), student 1734, mag. 1744, justitiekansler 1772—79. Som riksdagsman uppträdde L. mot Gustav III:s envåldstendenser. Han försvarade tryckfriheten på riksdagen 1786, blev 1789 häktad jämte Fersen o.a. L. framträdde också som förf. Han översatte Pope och Marmontel. Lärjunge till Dalin, skrev han det didaktiska poemet ”Fidei-commiss til min son Ingemund” (1772; ny utv. uppl. 1797), som de unga gustavianska diktarna drevo gäck med (jfr Leopolds uppsats: ”Durencrans lefnadslopp”). H.E. Lillieström, adlig ätt, stammande från handlanden och rådmannen i Örebro Nikodemus Ahusen (1550—97), vars son, nedannämnde L. 1), 1636 adlades L. Ätten fortlever i n. Tyskland under namnet von L. — Jfr Danck-w a r d t. C. 1) Johannes Nicodemi A h u s, ämbetsman (1597—1657), blev efter långvariga studier, först i Uppsala, därpå vid flera tyska univ., och tjänstgöring i Riksarkivet sekreterare hos A. Oxenstierna i Preussen 1626, krigskommissarie 1634, statssekreterare och assistensråd i Pommern 1636, regeringsråd där 1648, president i pommerska regeringen och hovrätten 1655. L. är särsk. bekant för sin nitiska och framgångsrika verksamhet i Pommern men användes även i åtskilliga diplomatiska uppdrag. P.S. Lilliput [li'lipnt] (eng.), dvärgarnas land i J. Swifts ”Gullivers resor”. Av detta ord är möjl. sv. 1 i 11 e p u 11 (jämte -p y 11), tummeliten, pyssling, dvärg, parvel, ombildat; i alla händelser har detta senare säkert anslutit sig till det engelska namnet. Lilljebjörn, släkt stammande från kaptenen vid Närke-Värmlands reg. Björn Nilsson (d. 1651), som erhållit löfte om adelskap och vars barn antogo namnet L. och förde adligt vapen, ehuru släkten aldrig erhållit adelsbrev. En son till nedannämnde Henrik L. var adjunkten vid Högre lärarinneseminariet Erik Gustaf Jonas L. (1848—1925), som förutom barn- och skolböcker utgav bl.a. del 4 av Anna Hamil- — 205 — — 206 —