LIMOGES våra dagars teoretiska 1. kunna nämnas: ökologisk 1., som, övervägande ute i naturen, studerai' sötvattensorganismerna i deras beroende av miljöfaktorerna, experimentell l., som bearbetar hithörande frågor experimentellt, regional 1., som studerar sötvatlnets livsföreteelser i deras beroende av inom stora områden (länder, kontinenter) regionalt växlande faktorer, kronologisk L, som ur botten-avlagringarna söker rekonstruera den historiska utvecklingen av vattendragen, även i biologisk riktning. Någon sammanfattande framställning över våra dagars teoretiska 1. finnes icke. En monografisaml. ”Die Binnengewässer” började emellertid utgivas 1926 av A. Thiene-mann under medverkan av E. Naumann; hittills föreligga bd 1—12 (1926—33). Den limnologiska forskningen framträder förutom som rent teoretisk också som tillämpad vetenskap. Ett gränsområde representerar den limnologiska produktionsbiolo-g i e n, som sammanställer alla dala rörande produktionsförhållanden i sötvattnet, även i vad beträffar deras ledande i önskad riktning (litt.: E. Naumann, ”Sötvattnets produktionsbiologi”, 1918). Den tillämpade 1. omfattar väsentligen: 1) Vattenförsörj-ningsfrågor (alltså vattenledningslära, särsk. i biologiskt hänseende). 2) Vattenavledningsfrå-gor (alltså läran om avloppsvattnet i biologiskt hänseende, dess renande, bortledande och inflytande på de naturliga vattendragen, vattenföroreningar m.m.). 3) Fiskerifrågor (fiske och fiskevård i naturliga vatten, dammfiske o.s.v.). Beträffande den tillämpade 1., som av många orsaker alltid måste bli mycket natio-nellt-lokalt betonad, finnes endast i vad fiskeri-biologien beträffar någon modern sv. litt., men här ett standardverk: O. Nordqvist, ”Sötvallens-fiske och fiskodling” (1922). Limnologisk forskning har särsk. stora intressen att tillvarataga i ett land som Sverige, vars yta till ung. Vio upptages av vattendrag. Av den teoretiska hydrologiens tre huvuddelar ha hydrografi och hydrogeologi länge varit väl tillgodosedda i Sverige genom Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt (se d.o.) och Sveriges geologiska undersökning (se d.o.). Hydrobiologien fick eg. sin första för moderna uppgifter lämpliga arbetsplats med inrättandet av Aneboda limnologiska laboratorium (1907— 08; se d.o.). 1929 inrättades vid Lunds univ. en limnologisk inst. under en (f.n. personlig) professur i 1. Inst. omfattar 2 laboratorier: i Lund och Aneboda. Den praktiska 1. har på fiskeri-området en statsinst. till sitt förfogande: Undersöknings- och försöksanstalten för sötvat-tensfisket (se d.o.); dessutom talrika privata, resp, statsunderstödda, företag. Vattenhygienens intressen äro däremot mycket bristfälligt tillgodosedda i Sverige. Någon statsanstalt härför finnes icke heller ännu. — Litt. över ämnet i dess helhet: Abderhaldens ”Handbuch der biologischen Arbeitsmethoden. Abt. Süsswasserbiologie”, 1—2 (1925 ff.); E. Naumann, ”Limnologische Terminologie” (1931; även i Abderhaldens ”Handbuch”). Internationella föreningen för 1 har till uppgift att ”befordra l:s (söt-vattensforskningens) utveckling genom en sammanslutning av limnologiskt intresserade stater, inst., specialforskare o.a. vänner av dess studium”. Detta mål har hittills väsentligen tillgodosetts genom kongresser (i regel vartannat år), vanl. förenade med exkursioner till limnologiskt betydelsefulla anstalter och områden. Föreningen stiftades på initiativ av E. Naumann och A. Thienemann och konstituerades i Kiel 3/s 1922. Dess ordf, är sedan stiftelseåret A. Thienemann; dess administration är förlagd till Plön, Biologiska stationen (se d.o.). Föreningen räknar f.n. c:a 600 medl. från ett 40-tal länder. — Publikationer: ”Verhandlungen” (1922 ff„ hittills 5 bd). E.N. Limnolo'giska stationer, se Biologiska stationer. Limno'philus, ett släkte nattsländor (se d.o.). Limnoplankton, se Haliplankton och Plankton. Limoges [limå'z], huvudstad i dep. Haute-Vienne, Frankrike; 92,577 inv. (1931). L. ligger amfiteatraliskt på en höjd t.h. om Loires biflod Vienne, vid skärningen mellan de sedan romartiden begagnade vägarna från Lyon till Atlanten och från Paris till Toulouse. Kaolinföre-komsterna i trakten gåvo på 1700-talet upphov till en porslinsindustri, som utvecklats till den förnämsta i Frankrike och sysselsätter o. 11,000 arbetare; främst inriktar man sig på höga kvaliteter (jfr Emaljmålning, med pl). L. har även betydande sko-, handsk- och linneindustri. L. har ruiner av en • romersk amfiteater, en hel del åldriga byggnader, bland Katedralen i Limoges. Uppslagsbok. XVII. __ 225 ___ 8 — 226 —