LIMON dem flera medeltida kyrkor; katedralen Saint Étienne, påbörjad 1273, blev färdigbyggd 1890. Biskopspalatset är en barockbyggnad från 1700-talet. M.P.;E.W. Limo'n, detsamma som citron, se A p e 1 s i n-trädet, sp. 1,302. Liniona'd (brus), vanl. fabriksframställda läskedrycker, beredda av vatten, socker, naturlig el. syntetisk fruktessens, fruktsaft, citronsyra el. vinsyra. Lösningen göres musserande med kolsyra och färgas om behövligt med organiskt färgämne. Wk. Limone'll, ci t ron e 11, sur limett, en i Västindien, särsk. på Dominica, odlad form av Citrus me'dica (se Apelsinträdet) med små, rundade, tunnskaliga, mycket syrliga och saftrika frukter av glänsande grön el. gulaktig färg, vilka flerstädes i tropikerna ersätta vanliga citroner. O.Gz. Limoni'idæ, zool., se Harkrankar. Limoni't, miner., järnockra, är järnoxid hydratets gel med växlande vattenhalt, motsvarande kemisk formel Fe2O3 • 2H2O till 2Fe2O3. H2O. Urspr. är 1., kemiskt utfälld, amorf, men genom vattenförlust övergår den ofta till täta, fin- el. grovkorniga aggregat. Till färgen växlar 1. med brunt i alla nyanser, från nästan svart till ockragult; strecket är brunt, stundom ljusare, stundom mörkare. — I sammansättning varierar 1. utöver vattenhalten även därutinnan, att den ofta innehåller föroreningar av andra kolloida ämnen, kiselsyra, fosforsyra, manganoxider m.m. — L. är ofta en förvittringsprodukt av andra järnföreningar och förekommer därför ofta som pseudomorfos efter t.ex. pyrit. L. är också allmän i förvitt-ringszonen av malmlager, som därav har namnet järnhätta el. eiserner Hut (se d.o.). — Som järnmalm användes I. men är vanl. mycket oren (högst 62% Fe); den har dock haft stor betydelse som de äldsta använda järnmalmerna, bönmalm, myrmalm och sjömalm (se d.o.). Bland 1., vilka ännu ha betydelse som järnmalm, märkas en del oolitiska järnmalmer, särsk. de franska minetterna (se d.o.). — L. har fått flera olika benämningar, av vilka märkas g 1 a s k o p f för den mörka, konkretions- el. droppstensaktiga, något kristalliniska 1. och ockra el. järnockra för den bruna, jordartade, medan brun järnmalm oftast är ett sammanfattande namn för praktiskt använd 1. K.A.G. Limo'sa, fågelsläkte, se Långnäbbsläktet. Limose'lla, växtsläkte, se Dyört. Limousin [limozå'], landskap i Frankrike, omfattande v. delen av Massif Central, motsvarar ung. dep. Corrèze och Haute-Vienne. M.P. Limousin [limozå'], L é o n a r d, fransk emaljmålare (o. 1505—75 el. 77), elev av N. Penicaud, verksam i Limoges och Paris. Till 1530 arbetade L. huvudsaki. i grisaille, därefter med många och lysande färger, av vilka i sht en klarblå ton är karakteristisk för hans arbeten. Dessa utgöras till största delen av tavlor och servisdelar, men även av hela altarverk o.d. Hans specialitet var emaljporträtt. — Jehan L., emaljmålare (o. 1561—o. 1610), var, näst L.L., den skickligaste medl. av målarsläkten. G.S. Limousine [limozi'n] (fra.), karosseriform för automobil, se d.o., sp. 876. Limpo'po, flod i Sydafrika, upprinner under namnet Krokodilfloden på Witwaters-rand, strax v. om Johannesburg. L. flyter först åt n.v., men efter upptagandet av Marico böjer den av åt n.ö. och ö. samt utgör gräns mellan Transvaal, Betsjuanaland och Syd-Rhodesia Slutl. rinner L. åt s.ö. genom Portugisiska Östafrika till Indiska oceanen och upptager härunder Olifants river från Drakbergen, den betydligaste av L:s många bifloder. I övre loppet genomströmmar L. torra stäppområden och är ofta mycket vattenfattig. Mellersta loppet är rikt på forsar och fall. L. saknar betydelse för samfärdseln. Dess längd är o. 1,600 km., flodområdet 400,000 kvkm. M.P. Li'mpricht [-ri^t], Karl Gustaf, tysk botanist (1834—1902), lärare i naturvetenskap i Breslau 1869, utgav ett flertal bryologiska arbeten och gjorde sig särsk. berömd genom sin beskrivning av mossorna i F. Cohns ”Krypto-gamenflora von Schlesien” (1876—77) och i L. Rabenhorsts ”Kryptogamenflora von Deutsch-land, Oesterreich und der Schweiz” (1885— 1902). O.Gz. Li'mpurgboskap [-pork-], förädlad lanlras i Würtlemberg, där den mer och mer undan-tränges av Simmentalrasen. L. är enfärgat black el. rödgul och av arbetstyp. Fullvuxna kor väga i medeltal 450 kg. H.Fqt. Limringar el. 1 i m g ö r d I a r, anordningar för att (vanl. på trädstammar) fånga krypande skadeinsekter. Först torde detta ha skett på sådant sätt, att man strök en smal sträng av tjära direkt på barken av större träd. Då tjära o.a. ämnen, som kunna användas för samma ändamål, ofta skada barken, omger man trädstammen i regel med en gördel av impregnerad papp el. dyl. Under pappen lägges träull el. annat lämpligt material, som kan täppa till barksprickor, i vilka smärre insekter eljest skulle kunna taga sig fram under gördeln. Slutl. stryker man ett band av s.k. frostfjärils-lim längs gördelns mitt. Det är viktigt, att limmet förnyas, om det skulle torka el. täckas av — 227 — — 228 —