LINBANA fastnade insekter el. andra föremål. Se F r o stfjärilar. C.G.D. Limsocker, kem., se G 1 y k o k o 11. Limspö, spö el. käpp, i spetsen bestruken med s.k. fågellim; förr använd vid fångst av smärre fåglar. Fågellimmet framställdes genom inkokning av linolja. Fångst med limspö är nu förbjuden. H.W, Limsten. 1) Geol., en vit, ganska lös kalksten från danienlagren i Danmark (och Skåne), till stor del bestående av bryozorester och numera oftast benämnd bryozokalk (se K r i t-systemet). K.A.G. 2) Metall., se Lim. Limstång. Löpa med limstången, besvära sig i onödan, fåfängt bemöda sig, eg. om fågelfängare, som använda ett limspö (se d.o.), förr även kallat 1. Li'mulus, ett släkte leddjur, se D o 1 k s v a n-s a r. Lin, se Linsläktet och Linberedning. Lina, se Tågvirke. Lina'ceæ, växtfam., se L i n v ä x t e r. Lina'rd, P i z, högsta toppen i Silvrettaalper-na, kantonen Graubünden, Schweiz, 3,416 m.ö.h. Lina'res, stad i prov. Jaén, Spanien, vid s. foten av Sierra Morena; 40,168 inv. (1920). L. har sprängämnesfabriker och är medelpunkt i ett betydande bergverksdistrikt (silver- och blygruvor). M.P. Lina'res Rivas, Manuel, spansk dramatiker (f. 1867), upptar gärna, tydl. under inflytande av Ibsen och Dumas fils, i sina dramer, som han kallar comedias docentes (lärorika skådespel), sociala problem, som hans personager debattera i en elegant, ofta kvick och satirisk form, sålunda äktenskapsskillnad i ”Aire de fuera” (”Främmande luft”, 1903) och i ”La garra” (”Klo”, 1914), ståndsskillnad i ”El abolengo” (”Släkten”, 1904, hans bästa verk), människofruktan i ”Cobardias” (”Feghet”, 1919)o.s.v. — ”Obras completas” i 15 bd 1921. J.V. Lina'ria, bot., se [-Sporreblomsläktet.-] {+Sporreblom- släktet.+} Lina älv, tillflöde till Kalix älvs biflod Ängesån, upprinner 30 km. v. om Gällivare. Vid mynningen det lodräta Linafal let (17,6 m.); vatten område 2,190 kvkm.; längd 140 km.; medelvat-teneffekt inom området 51,000 hkr., outbyggd. S.E-s. Linbana, transportanläggning med fordon löpande å skenor, men med kraftöverföring medelst draglina, förd på rullar mellan el. i kanal under spåret (kabelbana). L. drives med kraftmaskin el. genom tyngdkraften på så Fig. 1. Linbanevagn för vattenballast. sätt, att av två fordon, fästade vid lina, som löper kring remskiva i banans övre ända, den nedgående lastade el. ballastade vagnen drager den andra uppåt (fig. 1). Det senare systemet benämnes bromsbana och användes vanl. i bergverk, stenbrott el. dyl. anläggningar. Det förra systemet användes särsk. vid persontrafik, då trafiksäkerheten ofta höjes medelst kugg-skena i spåret. — S.k. luftlinbana består av på stöd upplagd bärlina, som ant. även är draglina och då rörlig el. ock blott tjänar att bära upp fordonet och då är anbragt över el. under draglinan (fig. 2 och 3). Förra slaget, särsk. för godstrafik ordnade luftlinbanor, äro Lina älv. Foto Sigurd Dahlbåck. — 229 — — 230 —