billiga i anläggning men betinga höga driftkostnader. Anläggningar av större längd förses därför vanl. med såväl bär- som draglinor samt särsk. bromslinor.

Fig. 2—3. Ovanliggande, resp. underliggande draglina.

Fig. 4. Havssträcka av luftlinbana i Nya Kaledonien för transport av malm till lastfartyg, som på grund av korallreven icke kunna komma in till stranden.

<tab>E.R.S. Linberedning är omständligare än all annan textil råvaras förädling. Ehuru l. numera mest sker med maskin, har man ej lyckats få fram metoder, som nämnvärt förenkla förfarandet så som t.ex. vid bomullens beredning (linets ”cottonisering”), utan att varan avsevärt försämrats. L. sker därför fortfarande efter ung. samma metoder som fordom, ehuru handens arbete ersatts av maskinen. Det finaste linet är fortfarande helt handberett. — L. enl. gammal handmetod har tillgått och tillgår ung. likadant överallt i världen. Det nästan gulnade linet uppryckes ur jorden och får torka något i uppsatta el. hässjade kärvar. Därpå avrepas fröhusen på en linrepa i form av en grov kam, fästad i en bräda. Stundom tröskas i stället fröhusen bort. För att upplösa limämnet och uppmjuka en del grova beståndsdelar i stjälkarna ”rötes” linet, ant. utbrett på marken — en långvarigare metod — el. nedsänkt i ett vattendrag — en snabbare metod. Vid fabriker snabbrötes linet i varmt vatten, stundom tillsatt med kemikalier, men då fås ej så vackert lin. Därpå sker torkning i en eldad ”bastu”, i Skåne kallad ”brydestua”, el. på galler ute över en eldgrop. Alltför snabb torkning skadar linet. Förr bearbetades därpå linet oftast med en linklubba el. i någon slags stamp, men vida vanligare är, att efter torkningen de vedartade delarna, ”skävorna”, i linstjälken knäckas i en ”bråka” (se d.o.), varefter de avlägsnas genom ”skäktningen”, då linet buntvis lägges över en kant (en särsk. ”skäktstol” el. dyl.) och kraftigt bearbetas i längdriktningen med ett brett, svärdliknande ”skäktträ”. ”Skäktefallet” nyttjas till mycket grovt, hårt garn. Det skäktade linet ”häcklas” på en ”häckla”, en bräda, i vilken sitter fästad en klunga långa taggar. Ett par häcklor av tilltagande finlek brukas. En del avfall, som består av korta, toviga och med skävor bemängda fibrer, kallas blånor och spinnes till blångarn (”blaggarn”) el. ”tovgarn”. Förr vidtog stundom en sista rensning genom linets borstning. — Det färdiga linet är silkesmjukt och glänsande. Färgen varierar från gulvitt till grågrönt. Det hopvrides i dockor, vilka lämpligen en tid magasineras, för att varan skall bli smidigare. Om l:s spinning se Lingarn, Spinning och Spinnrock. Färdigberett lin finnes i handeln i en mängd olika kvaliteter. De viktigaste voro (före kriget) irländskt — det finaste av alla sorter — och belgiskt, holländskt, bömiskt och s.k. Riga-lin, Petersburg-lin och tyskt lin. I Sverige odlades förr lin ganska allmänt. Hälsingland och Ångermanland torde ha producerat det bästa och vackraste, överallt i världen, där ej maskinmetoder för l. införts, har linodlingen gått starkt tillbaka. Se f.ö. Linne. — Litt.: R. Jirlow, ”Om l. och linspinning hos sv. allmoge” (i ”Fataburen”, 1924), ”Zur Terminologie der Flachsbereitung in den germanischen Sprachen” (1926); A. Leman, ”Lin och linförädling” (i ”Form”, 1933); N. Keyland, ”Linberedningsverk” (i ”Fataburen”, 1921). <tab>I. Linborrning, se Djupborrning. Linbro, se Bro, sp. 1,195. Linbråkning, se Linberedning. Lincoln [li'ŋkən], amerikanskt bilmärke, som tillverkas av Lincoln motor co. division of Ford motor co., Detroit, Michigan. L. anses vara en av Amerikas förnämsta vagnar. <tab>v.S. Lincoln [li'ŋkən], huvudstad (och county borough) i förvaltningsdistriktet Lindsey i Lincolnshire, England, vid floden Withams utträde ur L. heights, 50 km. n.ö. om Nottingham;