LINCOLN Interiör mot v. av katedralen i Lincoln. Se f.ö. plansch vid art. Engelsk konst. 66,246 inv. (1931). Det gamla slottet grundlädes av Vilhelm Erövraren 1086. Bland stadens många pittoreska byggnader märkas Stone-bow med Guildhall samt de normandiska husen i Saint Mary’s guild. På en kulle tronar den berömda katedralen, byggd (från 1000-talet till 1300-talet) dels i normandisk (romansk) stil, dels i gotik, en av Englands ståtligaste kyrkor; dess mittorn uppbär en väldig klocka, ”stora Tom i L.”. — L. är biskopssäte; kanal-och järnvägsknut; tillverkning av lantbruksmaskiner. L. är sannolikt romarnas Lindum co-lonia och en av Englands äldsta städer. M.P.;E. W. Lincoln [li'gkan], huvudstad i Nebraska, U. S.A., 70 km. v. om Missouri river; 75,933 inv. (1930). I L. ligga Nebraskas statsuniv. (grundat 1871; 8,239 studenter 1931/32) och Nebraska Wesleyan university (grundat 1887; 586 studenter). Det nya statscapitolium, påbörjat 1922, är en av de vackraste byggnaderna i sitt slag i U.S.A. L. har ett av världens största mejerier samt kvarnar, slakterier, trä- och tegelindustri. L. grundades 1867 och blev huvudstad 1869. M.P. Lincoln [li'gkan], Abraham, president i U.S.A. (1810—65). Född av fattiga föräldrar i staten Kentucky, flyttade L. vid unga år jämte dem till nordvästerns gränstrakter, växte upp i nybyggarsamhället under dess vanliga, torf- tiga omständigheter, fick en ytterligt bristfällig skolutbildning, innehade anställningar av skiftande art och blev efter juridiska självstudier 1837 advokat i staten Illionis. Han tog här del i det politiska livet ss. medl. av whigpartiet, representerade 1847—-49 sin stat i representanternas hus men gjorde sig aldrig särsk. bemärkt förrän under striden om Kansas-Nebraskafrå-gan (se d.o.), då han framträdde ss. motståndare till slaveriets utsträckande över vidare områden av unionen. Man lärde då uppskatta honom ss. en fyndig talare och debattör, som intog en bestämd ställning mot slaveriet ss. inst. men icke förföll till abolitionisternas (se d.o.) vanliga hetsagitation och överdrifter. Helt och fullt medgav han sydstaternas konstitutionella rättighet alt hålla fast vid slaveriet, och han krävde, att nordstatsmännen skulle erkänna denna rätt. Men slaveriet självt var av ondo. Dessa åsikter gjorde det naturligt för L. att ansluta sig till det republikanska partiet, för vilket han kandiderade vid 1858 års val till unionssenaten. Hans motkandidat var den framstående nordstatsdemokraten S. Douglas (se denne). Dessa två mäns kamp om senatorsplat-sen för Illinois torde vara en av världshistoriens mest omtalade lokala valstrider; den formade sig till en under månader pågående debatt, där inläggen kommo än från statens ena, än från dess andra hörn. Douglas’ ställning var svår: för honom gällde det att finna formler, som överensstämde med hans politiska förgångna, icke helt omöjliggjorde samarbete med sydstaternas demokrater och ändå gjorde honom till en lämplig representant för den nord stat, vari striden utkämpades. L:s läge var under dessa omständigheter ytterligt fördelaktigt: han kunde friskt gå till angrepp, han hade allt alt vinna, intet att förlora, han kunde lägga sin agitation så, att den fullt ut överensstämde med situationens krav; kraftigt appellerade han till den i nordvästern allt allmännare motviljan mot slaveriet. Dock var han i striden med Douglas — en den poliliska taktikens största mästare — den underlägsne, och Douglas framlade den s.k. ”Freeport doctrine”, som i slaverifrågan proklamerade, att slaveri var förbjudet inom de stater och territorier, där det icke av lokala myndigheter uttryckligen var tillåtet. Att denna lära, som senare blev av stor — 233 — — 234 —