LINCOLNSHIRE betydelse, skulle ha frampressats ur Douglas genom L:s angrepp är ej riktigt. Trots att L sålunda ej lyckades ställa Douglas mot väggen och förlorade valet, blev han fr.o.m. nu en viktig faktor i U.S.A:s politiska liv, och vid 1860 års presidentval uppställdes han av republikanerna, vilkas allra främsta män ansågos för utmanande, till presidentkandidat. Tack vare splittring inom motståndarlägret på gr. av nord-statsdemokraternas fasthållande vid ”Freeport doctrine” och sydstatsdemokraternas allt större krav blev L. — trots att han endast hade en minoritet för sig bland valmännen — korad till president. Ehuru han under valkampanjen ingalunda varit talesman för åtgärder, som syftade att avskaffa slaveriet i södern, visste man där, att han såg fram mot den dag, då slaveriet ej längre skulle existera i U.S.A. Man skilde icke mellan honom och abolitionister av Garrisons (se denne) typ. L:s val följdes därför av söderns secession. Under de skickelsedigra mån., som lågo mellan valet och % 1861, då han tillträdde ämbetet, deltog L. i underhandlingarna om en fredlig lösning av konflikten. I två avseenden ville han icke någon eftergift: slaveriet fick ej utbredas utöver sitt dåv. område, unionen fick och kunde ej upplösas. L. vägrade därför utrymma det i Sydcarolina belägna Fort Sumter (se d.o.) och lät % beordra en undsättningsexp. dit; detta besvarades från Sydcarolinas sida med bombardemang av fortet 12/4—14/4, varefter L. 15/4 lät inkalla 75,000 frivilliga. Därmed var nordamerikanska inbördeskriget (se d.o.) ett faktum. Stora svårigheter hopade sig härunder för L. Liksom konfederationens president J. Davis ingrep han själv i de militära operationerna — ej alltid lyckligt. Att han i en kritisk situation 1863 avskedade den enl. hans mening alltför ängsligt försiktige Mc Clellan, som han av politiska skäl misstrodde, var säkert högst olyckligt för krigsoperationernas fullföljande. Undantagas militärerna, saknade L. framstående medarbetare. Hans kabinett räknade icke några mer betydande förmågor och var inbördes splittrat. När L. såg som mål för sin politik att med all kraft hävda unionen och ansåg krigets syfte vara att återställa unionen, hade han ingalunda en enhällig opinion i norden bakom sig. T.o.m. inom kabinettet funnos förespråkare för andra åsikter. Vissa abolitionistkretsar önskade, att kriget skulle föras mindre för unionen än mot slaveriet. Det fanns — både bland abolitionisterna och demokraterna — åtskilliga, som ville erkänna Amerikas konfedererade stater (se d.o.). Dessa åsikter hade i L. en svuren fiende. Han ingrep med fast hand mot dem, som alltför öppet sympatiserade med sydstaterna; till verk lig diktatur var steget dock långt. Valen för-siggingo i frihet, och vid presidentvalet 1864 tillgrepos icke några utomordentliga åtgärder; de resulterade i en ingalunda överväldigande seger för L. över de fredsvänliga demokraterna och deras kandidat, den av L. avsatte Mc Clellan. Först 1862 tillmötesgick L. kravet att förena unionens sak med negeremancipationens, då han 22/o proklamerade, att alla slavar skulle vara fria fr.o.m. Vi 1863 i de stater, som då ännu befunno sig i uppror mot unionen. Med sin vanliga orubblighet uppställde han nu eman-cipationsaktens erkännande ss. villkor för fred med södern. När segern reellt var vunnen, utfärdade han n/i 1865 en proklamation, vari utlovades, att varje sydstat skulle erhålla fulla rättigheter ss. medl. av unionen, så snart 10 °/o av dess vita befolkning avlagt trohetsed till unionen och dess nya författning samt organiserat en statsstyrelse. Några straffåtgärder mot sydstaterna ville han ej; det var därför för södern en stor olycka, när en av dess ivriga parti-gängare J. W. Booth (se denne) s.å. nedsköt L., som nästa dag avled. Både ss. statsman och människa var L. en gestalt av hög resning. Han var personligt enkel, allt igenom hederlig, mild mot sina motståndare, ägde en viss, rätt sarkastisk humor och kunde tåla kritik. Hans goda omdöme, sunda förstånd och skarpa blick kontrasterar bjärt mot många av samtidens nordamerikanska politiker. Utmärkande för honom var den mo-deration, han lade i dagen vid fattandet av sina beslut, och den fasthet, varmed han sedan under alla svårigheter höll fast vid dem. Aldrig mycket populär under sin livstid, hyllas L. efter sin död jämte Washington ss. U.S.A:s främste nationalhjälte, tack vare sin folkliga gestalt och helt amerikanska väsende t.o.m. den populäraste. Litteraturen om honom präglas ofta av måttlös beundran. En skrift som E. L. Masters, ”L. The man” (1931) är intressant som motpol härtill. Eljest kunna nämnas biografier av J. G. Nicolay & J. Hay (10 bd, 1890), W. E. Barton (2 bd, 4925), N. W. Stephenson (1922), Lord Charnwood (1917), A. Rothschild (1906) och C. Sandburg (1926). — L:s samlade skrifter föreligga i många olika ed., bl.a. av J. G. Nicolay & J. Hay (2 bd, 1894; ny uppl. 1920); ett gott urval har utg. av A. B. Hart (1920). B. Lincolnshire [li'gkanfia], grevskap i ö. Eng land, mellan The Wash och Humber; 6,902 kvkm.; 624,553 inv. (1931). Det mestadels flacka landskapet genomdrages av Lincoln heights och Lincoln wolds. L. är ett av Englands främsta spannmålsdistrikt med nära 90 °/o av arealen odlad (främst korn). Nötboskap, får och hästar uppfödas i myckenhet. Industrien grundar — 235 — — 236 —