LINDBERG ”Aktiebolagens beskattning i Sverige och utlandet” (1931). T.E-r. Lindahl, Karl Håkan Einar, svensk-finländsk arkitekt (1874—1930), verksam i Helsingfors från 1900. Huvudarbeten: Försäkringsbolaget Suomis hus, Hypoteksbanken och Pappersindustriföreningens hus (1912), alla i Helsingfors, vidare huvudbyggnaderna på Kroksnäs (1914), Hahkiala (1916) och Lindö (1922) herrgårdar m.m. G.S. Lindalssundet, farvatten i Stockholms inre skärgård mellan nordligaste delen av Värmdö och öarna Långholmen, Vårholma, Sippsö m.fl. Lindare, fiskart, se S u t a r e. Lindarängen, Stockholms civila flygstation, på ö. delen av Ladugårdsgärde, ö. om Stockholms frihamn; förr namn å kapplöpningsbana (nedlagd 1918) å nuv. frihamnsområdet. Lindan, Arvid Vilhelm, läkare (f. 2% 1892), med. lic. 1923, bataljonsläkare vid Fältläkarkåren 1924, med. d:r 1926, docent i patologisk anatomi vid Lunds univ. sedan 1926. L:s till ett 30-tal uppgående arbeten beröra områden inom patologi, neurologi och bakteriologi. Hans förnämsta arbete är ägnat frågan om angio-matosis retince och dess samband med vissa hjärnsvulster. På detta arbete äro framgångsrika nervkirurgiska ingrepp grundade. Gldt Li'ndau [-åu], Paul, tysk förf, och tidn.-man (1839—1919), var 1860—63 Pariskorrespondent till tyska tidn. och redigerade, återvänd till hemlandet, veckotidskr. ”Die Gegen-wart” 1871—78 och månadstidskr. ”Nord und Süd” 1878—1904; 1895—99 var han teaterintendent i Meiningen, därpå (till 1909) ledare för Berliner- och Deutsches Theater. L. skrev talangfulla kåserier, t.ex. ”Harmlöse Blätter eines Kleinstädters” (2 bd, 1870), och kritiker, t.ex. ”Literarische Rücksichtslosigkeiten” (1871), samt effektfulla skådespel, t.ex. ”Maria Magdalena” (1872). Sina levnadsminnen utgav han under titeln ”Nur Erinnerungen” (2 bd, 1917 —19). Hans bror Rudolf L. (1829—1910) var diplomat och förf, till reseskildringar och romaner. A.Bd. Lindbæk, Johannes Peder, dansk historiker (1872—1919), fil. d:r 1907 (”Pavernes Forhold til Danmark 1448—1513”), bedrev mångåriga forskningar i Vatikanarkivet och utgav bl.a. ”Acta pontificum danica”, 2—6 (1907 —15; jämte A. Krarup), ”De danske Hellig-aandsklostre” (1906; jämte G. Stemann), ”De danske Franciskanerklostre” (1914) samt ”Akt-stykker og Oplysninger til Statskollegiets Histo-rie 1660—1676” (2 bd, 1903—10). — L:s hustru, Sofie L., f. Aubert (f. 1875), har bl.a. ur sin fädernesläkts familjepapper ulg. en rad värdefulla memoarer. C Lindbeck, Johannes, mariningeniör (1873 —1929), ingenjör vid Mariningenjörstaten 1901, 1914 marindirektör av 2:a och 1918 av l:a graden vid Mariningenjörkåren, 1921 marinöverdirektör och chef för kåren. L. genomgick 1896—98 École d’application du génie maritime i Paris, praktiserade några år i U.S.A., tjänstgjorde 1906—-10 ss. kontrollant vid byggandet av jagare och torpedbåtar och utarbetade under sin chefstid planerna till jagarna av ”Ehren-sköld”-typen, flygplankryssaren ”Gotland” o.a. fartyg. T.K-s. Lindberg, s:ni Himle hd, Hallands län, n. om Varberg; 45,69 kvkm., därav 45,22 land; 1,702 inv. (1933; 38 inv. pr kvkm.); 25,25 kvkm. åker (1927; 55,8% av landarealen), 1,77 kvkm. skogsmark. Egendomar: Lindhov och Göingegårdfn. — Pastorat: L. och Torpa, Varbergs kontrakt, Göteborgs stift. J.C. Lindberg. 1) Sextus Otto L., botanist (1835—89), studerade först medicin och blev med. lic. 1863, med. d:r 1865, men vände redan tidigt sin håg åt botaniken och blev lärare i naturalhistoria och farmakognosi i Uppsala 1857, vid Farmaceutiska inst. i Stockholm 1860, prof, i botanik vid univ. i Helsingfors 1865, fil. hedersd:r i Uppsala 1877. L. åtnjöt som bryolog högt internationellt anseende, och hans arbeten, över ett 100-tal, behandla såväl europeiska som exotiska mossarter samt mossornas systematik, synonymik, teratologi och utvecklingshistoria. Även till botanikens historia lämnade han värdefulla bidrag. Jämte E. Fr. Lackström utgav han ett mossexsickat. L:s rika herbariesamlingar förvaras på botaniska inst. i Helsingfors. O.Gz. 2) Harald L., den föregåendes son, finländsk botanist (f. 2/n 1871), fil. d:r 1910, botanist vid Finska mosskulturföreningen 1899, kustos vid botaniska museet i Helsingfors 1910. L. har särsk. ägnat sig åt systematik och flori-stik och utg. ett flertal arbeten över kritiska släkten och arter i Skandinavien, däribland den stora monografien ”Die nordischen Alche-milla vulgaris-Formen und ihre Verbreitung” (1909). Kvartärpaleontologiska frågor har han behandlat i sin avh. ”Phytopaläontologische Beobachtungen als Belege für postglaziale Kli-maschwankungen in Finnland” (1910). O.Gz. Lindberg. 1) Johan A d o 1 f L., medaljgravör (1839—1916), utbildades hos Lea Ahlborn i Stockholm och P. Tasset i Paris samt vid Konsthögsk., blev v. prof, vid denna 1892 och gravör vid Myntverket 1897. L. har utfört en mängd medaljer av offentlig och enskild art, där en elegant, i Frankrike skolad teknik gör — 241 — — 242 —