LINDBERG 1921 vid Dramatiska teatern. Hennes framställningar, särsk. inom det moderna dramat, utmärkas av sunt verklighetssinne och säker karakterisering samt bäras av temperament och väl skolade uttrycksmedel. Bland hennes roller märkas drottning Elisabet i ”Maria Stuart”, Fru Inger till östråt, Agnes i ”Brand”, Ella Rent-heim i ”J. G. Borkman”, Henriette i ”Brott och brott” och Cyprienne i ”Vi skiljas”. G.K-g. 3) Per L., de föregåendes son, regissör och teaterledare (f. 5/s 1890), fil. lic. i Stockholm 1917. Efter teaterstudier i Tyskland (bl.a. hos Max Reinhardt) 1917—18 var L. 1918 —19 regissör vid Lo-rensbergsteatern i Göteborg, som han 1919 —23 ledde, 1925—26 regissör vid Konserthus- och Komediteatrarna (Ernst Eklund), 1927—30 vid Dramatiska teatern och 1931 —32 vid Konserthus-och Vasateatrarna (Gösta Ekman). L. har ss. gästregissör verkat vid olika teatrar i Stockholm och Oslo och ledde 1929— 31 A.-b. Radiotjänsts teateravd. L. är en fantasirik regissör av utpräglat modern och litterär läggning, experimentlysten och full av nya uppslag. Hans utgångspunkt och mönster är den tyska expressionismen, gärna med starkt symboliserande inslag och typiserad människo-framställning. Bland hans iscensättningar märkas ”Hamlet”, ”Kung Lear”, ”Antonius och Kleopatra”, ”Livet en dröm”, ”Per Gynt”, ”Till Damaskus”, ”Hoppla, vi lever” och ”En japansk tragedi”. L. är led. av 1933 års teaterutredning. Han har från trycket utg. ”Tillkomsten av Strindbergs Mäster Olof” (1915), ”Regiproblem” (1927) och ”Kring ridån” (1932). G.K-g. Lindberg, William, industriidkare och skeppsbyggare (1818—77). Sedan den tekniskt begåvade L. satts i tillfälle att genomgå Teknologiska inst., blev han anställd vid olika verkstäder och varv, från 1845 vid Stockholms stads skeppsvarv vid Tegelviken. 1853 övertog han själv detta varv (därefter kallat W. Lindbergs varv el. Södra varvet), som under hans målmedvetna ledning utvidgades och utökades med nya mekaniska verkstäder, så att det vid hans död var ett av Sveriges förnämsta. Under L:s verksamhet där byggdes å varvet 138 ångbåtar. T.K-s. Lindberg, Otto Emil, semitist (1850— 1920), fil. d:r i Uppsala 1894, prof, i semitiska språk i Göteborg 1898. Utom fackvetenskapliga arbeten, ss. ”Studier öfver de semitiska ljuden w och y” (akad. avh. 1893), ”Vergleichende Grammatik der semitischen Sprachen”, 1 (1897), utgav L., som själv urspr. varit arbetare och som varmt ivrade för folkbildning och en ”dogmfri” religion, flera mera populärvetenskapliga arbeten: ”Framtidens kristendom” (1902), ”Gudsordets utvecklingsgång” (3 bd, 1909—13) o.a. S.N. Lindberg, Vilhelm Mauritz Gustav (G u s-ten), bildhuggare (1852—1932), studerade under H. Nerpin och F. Kjellberg samt i Paris 1881—89, där han uppmärksammades på Salongen. Vistelsen där blev bestämmande för hans stil. Bland hans arbeten märkas ”Vågen” (1883, Nationalmuseum), ”Dimman” (1885, Nationalmuseum och Strömparterren), ”Johannes Döparen” (statyett, 1890, Johannes kyrka, Stockholm), ”Neptun” (1896, Hallwylska palatset, Stockholm), ”Komedien” (1907, Dramatiska teatern, Stockholm) m.fl. G.S. Lindberg, Henry Fredrik, sjömilitär (f. 23/io 1860), underlöjtnant vid Flottan 1880, kommendörkapten av 2:a graden 1901, marin-överintendent och chef för Marinintendentur-kåren 1908, kommendör 1919, konteramiral och chef för Marinförvaltningen 1920, v. amiral och avsked 1925. L. var 1904—05 marinattaché i Tokyo och 1905—08 chef för Sjökrigsskolan. Han har varit led. av ett flertal kommittéer bl.a. av flottstationskommittén 1913 och flottkommittén 1925. L. har utg. ”Tre sjöslag under rysk-japanska kriget” (1908; jämte O. Ly-beck). E.Bz. Lindberg, Karl Ludvig, präst (1860— 1928), teol. kand, i Uppsala 1890, efter kyrkoherdetjänst i olika församlingar biskop i Växjö 1917, teol. d:r i Uppsala vid Lutherjubileet s.å. L. var bl.a. ordf, i Allmänna sv. prästföreningen sedan 1907, led. av Sv. kyrkans diakonistyrelse sedan 1910, sakkunnig i fråga om prästlöneregleringen 1913—17, led. av kommittén för de kyrkliga konsistoriernas omorganisation 1914 —18. S.N. Lindberg, Oskar Fredrik, tonsättare (f. 23/j 1887). Utbildad vid Stockholmskonservatoriet och i dirigering i Sonderhausen, är L. bl.a. verksam sedan 1914 som organist vid Engelbrekts-kyrkan i Stockholm, dessutom sedan 1919 som lärare i harmoni vid Musikaliska akad:s undervisningsverk och sedan 1922 som ledare av Stockholms akad. orkesterförening. Han har utövat en vittomfattande tonsättarverksamhet, varvid han oftast anknutit till sv. folkmusik. L. har dessutom lagt i dagen, främst i orkesterverken, en viss släktskap med Sibelius’ tonkonst, särsk. i dennes dragning till de ryska nyromantikerna (Rachmaninov o.a.). Bland — 245 — — 246 —