LINDBLAD ningsmetod. Hemkommen, grundade L. s.å. i Stockholm en med tiden högt ansedd musikskola, vars ledare han var till 1861 och där hans erfarenheter från Paris togos i anspråk. Sin ålderdom tillbragte han hos svärsonen U. von Feilitzen på Löfvingsborg nära Linköping. — L:s musikaliska skapande slog ut i full blom först med 1830-talet. Dessförinnan hade han dock bl.a. jämte Geijer utg. ett sånghäfte, ”Musik för sång och pianoforte” (1824). Det var också på detta område, solosångens, L. skulle få den största betydelsen och vinna de främsta framgångarna. Hans produktion är här rik och oftast fullödig. Sångerna andas en nordisk känsla, melodiken är naturlig och ackompanjemanget uttrycksfullt, ofta av målande verkan. De ämnen, han helst besjöng, voro kärleken, naturen och folklivet — ej sällan små betagande genrebilder. Särsk. kan framhållas hans ypperliga tolkning av det skälmskt behagfulla. Genom den utsökta sammansmältningen av ord och ton och genom den likväl självständiga behandlingen av ackompanjemanget blev L. nydanare. Ofta skrev han själv orden men tonsatte även med förkärlek dikter av Runeberg, Atterbom, Thekla Knös, Topelius, Sehl-stedt och Heine. Sångerna vunno snart stor uppskattning även utom landets gränser, vartill icke minst Jenny Linds utförande av dem bidrog. Förutom solosånger märkas körverken ”Drömmarne” och ”Om vinterkväll”, den ännu ofta sjungna manskvartetten ”över skogen, över sjön” och operan ”Frondörerna” (1835). — Medan L. som vokalkomponist är en typisk representant för den tidigare romantiken, anknyter han på instrumentalmusikens område närmast till Wien-klassikerna, främst Beethoven. Man saknar emellertid här bredden och friskheten, liksom ock en djupare inlevelse. Bland L:s instrumentalverk märkas två symfonier, sju stråkkvartetter, en stråkkvintett, sonater för violin och piano, en pianotrio samt ett antal pianostycken. — ”Bref till A.F.L.” utg. 1913. Biogr. av C. R. Nyblom (1881; även i ”Sv. akad:s handl”, 57, 1882). G.M. Lindblad, Otto Jonas, tonsättare (1809— 64), son till komminister K. J. Lindblad i Karlstorps s:n, Småland, student i Lund 1829, fil. kand. 1837, fil. mag. 1844. 1847 erhöll L. klockaretjänsten i N. Mellby i Lunds stift, vilken han innehade till sin död. L:s namn är oupp-lösligen knutet till Lunds studentsångförening. Han var icke dess grundläggare, men väl dess nyskapare. Sångföreningens tillkomst förläg-ges till 1831. L. blev dess anförare först 1838. L. hade en särsk. förmåga att uppspåra goda röster, och som anförare beskrives han som särdeles medryckande; han bragte också den lundensiska studentsången till en sådan höjd, att kören ansågs vara den förnämsta i Norden. L:s verksamhet som tonsättare tog först riktig fart efter 1838. Han har skrivit 66 originalkvartetter, därjämte solosånger med mano. Kvartetterna ha ej mist sin popularitet; åtskilliga av dem höra ännu till studentsångarnas repertoar, t.ex. ”Strids-bön”, ”Orpheus sjöng”, ”Ur svenska hjärtans djup”, ”Vintern rasat ut”, ”Na- turen och hjärtat”. Om sina kompositioner uttalar sig L. själv i ett brev till sin förläggare Hirsch 1854: ”Mina sånger äro enkla och anspråkslösa; men det är icke utan att de i musikhandeln efterfrågas och stryka snarare åt, än en hop lärda och tråkiga saker”. — Litt.: G. A. Feuk, ”0. L. och hans sångare 1840— 1846” (1882); T. Nerman, ”0. L., ett sångar-öde” (1930); B. Möller, ”Lundensisk studentsång under ett sekel” (1931). N.B. Lindblad, Johan Michaèl, präst (1817— 93), teol. examen i Uppsala 1840, prästvigd s.å., kyrkoherde i öved (Lunds stift) 1848, kontraktsprost 1870. Själv renlärig statskyrkopräst, hade L. förståelse för tidens religiösa väckelse- och lekmannarörelser och ägnade särsk. nykterhetsarbetet ett varmt intresse. Han utgav predikosamlingar, uppbyggelseskrifter på vers och prosa samt redigerade flera religiösa tidskr. och kalendrar. — Litt.: T. Nerman, ”En präst av gamla stammen” (1928). S.N. Lindblad, Johan August, bokförläggare (1865—1923). Efter utbildning vid Sv. missionsförbundets predikantskola i Kristinehamn idkade L. en tid predikoverksamhet samt började 1893 från eget bokförlag i Köping utge religiösa och populärvetenskapliga småskrifter, 1911 överflyttat till Uppsala, 1913 ombildat till a.-b. (nuv. verkställande direktör J. G. Ahn-ström, f. 1874, litterär chef fil. mag. S. Thulin, f. 1887). Förlaget som nått en stor omfattning utger populärvetenskapliga arbeten (”L:s Världshistoria”), skolböcker, uppbyggelselitte-ratur m.m. W.N. Lindblad, Anders Fredrik, ingenjör (f. 3/o 1888), avlade 1913 examen vid Chalmerska inst., blev 1918 prof, vid univ. i Michigan, U.S.A., 1923 d:r of Science och utnämndes 1933 till prof, i skeppsbyggeri vid Chalmers tekniska inst. v.S. Lindblad, Karl Göran Leonard, litteraturhistoriker och kritiker (1894—1930), fil. d:r i — 249 — — 250 —