LINDBLAD Lund 1924, litteraturkritiker i ”Sv. dagbladet” 1917—22, litterär rådgivare vid P. A. Norstedt & Söners förlag från 1924. L., vars bana i förtid bröts, gjorde sig redan i unga år känd som essayist och kritiker med stil, smak och spiritualitet. Hans avh. ”August Strindberg som berättare. Studier i hans tidigare prosa” (1924) utmärker sig för fin estetisk uppfattning. A. W-n, Lindblad, Bertil, astronom (f. 25/ii 1895), fil. d:r och docent i astronomi i Uppsala 1920, assistent vid Mount Wilson-observatoriet 1920 —21, Vetenskapsakad:s astronom (med prof:s titel) samt chef för Stockholms observa-torium 1927. I denna egenskap har L. på ett förtjänstfullt sätt lett uppförandet och utrustningen av Stockholms nya ob-servatorium i Saltsjöbaden. L. har utvecklat ett omfattande vetenskapligt förf.-skap, som lett till flera värdefulla resultat. De av honom utvecklade metoderna för att ur spektra med liten dispersion bestämma stjärnornas absoluta ljusstyrkor äro av stor betydelse för frågan om de ljussvagare stjärnornas avstånd; hans teori för Vintergatans rotation, som förklarar de observerade egendomligheterna i stjärnornas rörelser, har vunnit allmänt erkännande bland fackmännen. L. har dessutom bl.a. givit en teoretisk förklaring av spiral-nebulosornas form, studerat stjärnornas effektiva våglängder, utvecklat teorien för stjärnornas kontinuerliga spektrum samt förf, kapitlet ”Die Milchstrasse” i ”Handbuch der Astrophy-sik”, 5:2 (1933). M-t. Lindblom, Jakob Axelsson, ärkebiskop (1746—1819), prästson från Östergötland, student 1763, fil. mag. 1770, docent i latin 1773 och skytteansk prof. 1781, allt vid Uppsala univ. Ehuru L. varken var teolog el. präst, utnämndes han 1786 till biskop i Linköping, till ärkebiskop 1805. Han var en nitisk stiftschef och högt skattad vältalare med upplys-ningsteologiens reli giösa inställning. Denna präglade ock den av L. utg. ”Journal för prester” (1797— 99) . Ss. ärkebiskop verkade han ivrigt för revision av de kyrkliga böckerna. Den nya katekesen (1810) och kyrkohandboken (1811) tillkommo under L:s ledning och visa spår av hans teologiska uppfattning. L. blev teol. d:r 1793 och medl. av Sv. akad. 1809. Litterära intressen förde honom in i sällskapet Apollini sacra (se d.o.). Ss. riksdagsman tillhörde han Gustav IH:s trognaste anhängare. Självbiogr. i ”Uppsala univ:s årsskrift”, 1925. — Litt.: E. Rodhe, ”J. A. L. ss. biskop i Linköping” (1905). A.M-n. Lindblom, Alexis Edvard, botanist (1807 —53), fil. d:r 1826, docent i praktisk filosofi vid Lunds univ. 1831, akademiadjunkt där i samma ämne 1831—51. L. ägnade sig företrädesvis åt floristik och växtgeografi, företog bo taniska resor i Norge 1826, 1837 och 1839 och beskrev i ett flertal uppsatser Norges flora ocb vegetationsförhållanden, floran i Blekinge, de skandinaviska arterna av släktet Draba m.m. Han anställde även mykologiska, fenologiska och historiskt botaniska undersökningar. 1839 grundade L. Sveriges första botaniska tidskr., ”Botaniska notiser” (se d.o.). O.Gz. Lindblom. 1) Christian Johannes L., teolog (f. 7/e 1882), docent i exegetik i Uppsala 1909, teol. d:r i Lund 1912, prof, vid Åbo sv. akad. 1924—30, där han nedlagt ett betydelsefullt arbete på organiserandet av den nya teol. fakulteten; sedan 1930 prof, i G. T:s exegetik i Lund. Efter doklorsavh. ”Senjudiskt from-hetsliv enl. Salomos psaltare” (1909) äg nade sig L. åt studiet av N.T:s exegetik im N.T.”, 1914; ”Jesu missions- och dopbefallning”, 1919). Av hans mera populärt hållna arbeten märkas ”Handbok till N.T.”, 2:1—2, 4:1 (1917—23) samt smärre skrifter, ss. ”Jesu sedliga kraf” (1912; 2 uppl. 1919), ”Guds rike” (1919), ”Jesu religion och historiska kristendom” (s.å.). Huvudparten av L:s senare produktion utgöres av undersökningar rörande den gammaltestamentliga profetismen (”Die litte-rarische Gattung der prophetischen Litteratur”, 1924 m.fl.). Till belysande av den profetiska religionens psykologi och litteratur har L. framdragit material från den medeltida mystiken (särsk. från Birgittas skrifter), en metod, som väckt berättigat intresse men också rönt mycken motsägelse. L. har deltagit i utarbetandet av ”Bi- — 251 — — 252 —