LINDE nanten Gustaf von der L. (1646—76), döds-skjuten i slaget vid Lund, utslocknade ätten. C. 1) Erik Larsson von der L., köpman och ämbetsman (d. 1636), slog sig 1602 efter vidsträckta utländska resor ned som borgare i Stockholm och förvärvade sig stor förmögenhet. Av denna gjorde han esomoftast Kronan försträckningar och användes både av Gustav II Adolf och efter dennes död ofta som Kronans affärsombud. 1618 blev han kommissarie och generalfaktor i Holland, 1630 räntmästare vid krigsstaten. Helt belåten med L. var konungen dock ingalunda; han betraktade ofta hans affärstransaktioner med en viss misstro, och L:s kontanta fordringar hos Kronan blevo aldrig likviderade. Berömt är det ståtliga hus, som L. lät uppföra åt sig vid Västerlånggatan i Stockholm. L:s brev till A. Oxenstierna äro tryckta i dennes ”Skrifter och brefvexling”, 2:11 (1905). P.S. 2) Lorenz von der L., den föregåendes son, friherre, krigare (1610—70), student i Leiden 1627, deltog i trettioåriga kriget och blev 1647 generalmajor av inf., förtrolig vän med Karl (X) Gustav, 1653 riks- och krigsråd, sändes 1654 att framföra Karl Gustavs frieri till en av de holstein-got-torpska prinsessorna, deltog i Karl Gustavs polska krig och blev därunder 1655 gene ral av inf. och 1658 fältmarskalklöjtnant; 1665 fältmarskalk. Några särsk. framstående egenskaper synes L. knappast ha ägt, men han var levnadsglad, oegennyttig och välmenande och därför allmänt omtyckt. Brev till Karl Gustav från L. för tiden före tronbe-stigningen äro tryckta i ”Handlingar rörande Skandinaviens historia”, 27 (1845). P.S. Linde, Karl Paul Gottfried von, tysk ingenjör (f. 1842), prof, i München 1868, föregångsman på kylteknikens område, konstruerade 1876 den första kompressionskylmaskinen och var den förste, som i större skala lyckades framställa flytande luft. Lj. Lindeberg, Anders, förf. (1789—1849), student i Uppsala 1806, deltog i krigen 1808—09 och 1813—14, löjtnant 1817, kaptens avsked 1821. L. erhöll i yngre år vid flera tillfällen pris av Sv. akad. för skrifter i konventionell akademisk stil, t.ex. tragedien ”Blanka” (1817; uppförd 1822). Som politisk skriftställare debuterade han 1815 med den uppmärksammade broschyren ”Äro de nya händelserna i Frankrike till Europas lycka el. olycka?” och med ett flertal inlägg i den stormiga presskampanjen mot Grevesmöhlen. 1816 mottog L. en kungl. pension, sedan han på anhållan av Karl Johan, som han beundrade, avstått från att utgiva sin skrift ”Några tankar om en svensk tronföljares uppfostran”. 1821 inköpte han ”Stockholmsposten”, som han red. till 1833, då han nedlade den och blev medarbetare i ”Afton bladet”. Bland hans skrifter från denna tid märkas den mot regeringen skarpt kritiska ”Sverige 1809 och 1832” (1832) och dess forts.* ”Sverige i framtiden” (1833), först tryckta som art. i ”Stockholmsposten”. Livligt intresserad för teater, ville L. till den nationella dramatikens fromma omorganisera Kungl. teatern och riktade mot dess styrelse flera angrepp, som anonymt bemöttes av teaterns direktör, B. v. Beskow, med den kvicka men hänsynslösa pamfletten ”Flugsmällan”, som blev anledningen till en skandalös rättegång 1833. L., som upprepade gånger förgäves anhållit att få upprätta en egen teater, kritiserade 1834 i en skrivelse till justitieombudsmannen det kungl. teatermonopolet ss. varande olagligt, vilket hade till följd, att han anklagades för majestätsbrott och dömdes till döden. Då han ståndaktigt väg rade att mottaga benådning, tvingades regeringen utfärda en ”allmän amnesti” för politiska förbrytare. Utan att anhålla om tillstånd uppförde L. 1842 Nya teatern (Gamla dramatiska teatern), som han dock efter två år måste överlämna åt sina borgenärer. Jämsides med sin publicistiska verksamhet skrev L. skådespel och romaner. 1835 utgav han ”Samlade arbeten” (2 bd). — Litt.: Hj. Lindeberg, ”A. L.” (1918). N.N. Lindeberg, Carl Johan, botanist (1815— 1900), fil. d:r 1848, lektor i naturvetenskap vid Göteborgs högre elementarlärov. 1859—89, företog botaniska forskningsresor inom Skandinavien, företrädesvis utefter Sveriges västkust och i Norge, och offentliggjorde floristiska och växtgeografiska undersökningar över skilda delar av Skandinavien. Av stort värde äro L:s studier över släktena Atriplex, Hieracium, Gly-ceria, Poa och Betula, ävensom hans exsickat över Hieracium och Bubus. Bland hans skrifter märkas ”Monografi öfver Hieracium” (1869), — 255 — — 256 —