LINDEGREN ”Hallands och Bohusläns fanerogamer och ormbunkar” (1878) och ”Hieraciologiska bidrag”, 1 (1882). L:s herbarium inköptes 1899 till Göteborgs museum. O.Gz. Lindeberg, Knut Mauritz, matematiker och ämbetsman (1848—1914), fil. d:r i Uppsala 1875, docent i matematik 1876, kansliråd och byråchef i Finansdep:s kontroll- och justeringsbyrå 1890, t.f. överdirektör och chef för Kontroll- och justeringsstyrelsen 1907—09, för Kontrollstyrelsen 1909. L. utgav matematiska avh. och en lärobok i fysik; han var led. av åtskilliga kommit téer. Th. Lindeberg, Gustaf Wilhelm, missionshisto-riker (f. % 1878), teol. lic. 1908, teol. d:r 1918, docent i missionshistoria 1919, allt vid Lunds univ., lektor vid Lunds folkskollärareseminarium 1919; 1909—26 regementspastor vid Södra skånska inf.-reg. Bland L:s skrifter märkas: ”Protestantismen i Japan 1909—1913” (1918), ”Vad har den kristna världsmissionen uträttat?” (1918), ”Världsmissionens läge efter krigsåren” (1920), ”Den evangeliska missionen” (1922), ”De svenska missionerna” (1922), ”Katolicismen i ljuset av dess missionsverkamhet” (1928), ”Märkesmän i missionshistorien” (1929). L. har utg. ”Lunds missionstidn.” (1910—20) och ”Den evangeliska missionen” (1921 ff.). L. medarbetar under sign G.W.L. i ”Svensk uppslagsbok”. A.M-n. Lindeblad, Assar, präst, förf. (1800—48), prästvigd 1823, fil. d:r 1829, docent i estetik i Lund 1831, kyrkoherde i öved 1836. L. var känd ss. framstående predikant i Schartaus anda samt flitig vitter-lekare i Tegnérs stil. Han författade även en biografi över H. Schartau (1837; 2 uppl. 1864). L:s ”Samlade vittra skrifter”, 1 (1851) utgå-vos av P. Wieselgren jämte biogr.. — Litt.: E. Wrangel, ”En lunda-skald” (1922); A. Malmberg, ”A.L.” (1932). D.R. Lindegren, Carl Johan, förf. (1770— 1815). Efter studier i Uppsala blev L. sekreterare vid Kungl. operan. Hans oordentliga levnadssätt tvang honom snart att ta avsked och förde honom flerfaldiga gånger till gäldstugan, där han också avled. L:s folkliga och lättfattliga förf.-skap åtnjöt stor popularitet. Han skrev dryckesvisor och skillingpoem samt dramer, som sakna eg. litterärt värde men äro tidstypiska i sin sentimentala, av Kotzebue påver- Amalia Lindegren: Kronprinsessan Lovisa. Nationalmuseum. kade stil. Den karakteriseras av titlar som ”Den blinde älskaren”, ”Den försonade fadern”, ”Kärlek och hemsjuka”. Under öknamnet ”Stupido-bex” avhånade den nya skolan L. och hans ”huslighetsdramer” i tidskr. ”Polyfem”. G.A-m. Lindegren, Amalia, målarinna (1814—91), studerade som konstakademistipendiat i Paris, München och Italien, från 1856 åter bosatt i hemlandet. L. målade huvudsaki. genrebilder, i sht motiv från Dalarne, samt porträtt, bl.a. av drottning Lovisa. Hennes tavlor äro lättförståeliga, samvetsgrant utförda och måleriskt uppfattade om ock ibland något väl putsade och söta. De uppskattades livligt av samtiden, och hon var en tid Stockholms mest anlitade porträttmålare. L. är representerad i museerna i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Örebro och Oslo samt på Gripsholms slott. G.S. Lindegren, Johan, musiker (1842—1908), studerade vid konservatoriet i Stockholm 1860 —65, blev 1881 sånglärare vid Jakobs lärov. och 1885 kantor i Storkyrkan. L., spm gällde för att vara Sveriges på sin tid lärdaste kontra-punktiker, utvecklade en betydande verksamhet som lärare i kontrapunkt och komposition. N.B. Lindegren. 1) August (A g i) L., arkitekt (1858—1927), utbildad vid Tekniska högsk. och Konsthögsk. samt utomlands. L. har i Stockholm byggt Gustav Vasa-kyrkan och den i fornnordisk stil utförda träbyggnad, som inrymmer Biologiska museet (1893). Om hans stora stilkännedom vittna de många restaureringar, han Uppslagsbok. XVII. __ 257 ___ 9 — 258 —