LINDER musiker (1812—87), blev 1839 organist vid Vor frelsers kirke i Kristiania. L. var en lärd musikteoretiker och ivrig samlare av norska folkmelodier. Han utgav bl.a. det betydande samlingsverket ”Ældre og nyere norske fjeldmelo-dier. Samlede og bearbeidede for pianoforte” (1853—57), innehållande o. 1,000 melodier. N.B. Lindemann, Karl Louis Ferdinand, tysk matematiker (f. 1852), prof, i München. L:s mest bekanta arbete är hans bevis (i ”Ma-themat. Annalen”, 20, 1882), att talet n är tran-scendent, d.v.s. ej kan vara rot till någon ekvation med heltalskoefficienter. Härigenom visades olösbarheten av det klassiska problemet cirkelns kvadratur, d.v.s. att (med användning av passare och linjal ett ändligt antal gånger) konstruera en kvadrat, lika stor som en given cirkel. H-r. Linden, M a t h i 1 d a, operasångerska, se Jungstedt 3). Linden, Gustaf Martin, regissör och teaterledare (f. 10/u 1875). L. var 1900—04 anställd som skådespelare vid Svenska teatrarna i Stockholm och Helsingfors samt 1904—06 vid Stora teatern i Göteborg, bedrev 1906—07 teaterstudier i Berlin (Otto Brahm och Max Reinhardt) och Wien (Burgtheater), var 1907—17 och 1921—32 regissör vid Dramatiska teatern samt ledde 1917—19 Lorensbergsteatern i Göteborg och 1919—26 Skansens friluftsteater. L. är sedan 1932 ordf, i Skådebanans styrelse. Bland L:s iscensättningar, som tidigare präglades av tysk naturalism men senare visat modernare inflytande, märkas ”Judit”, ”Det var en gång —”, ”Mäster Olof”, ”Kronbruden”, ”Pygmalion”, ”Titus”, ”Professor Bernhardi”, ”Syndafloden” och ”Kritcirkeln”. G.K-g. LFndenschmit. 1) Wilhelm L., tysk målare (1806—-48), har utfört ett stort antal väggmålningar, bl.a. på borgen Hohenschwangau. G.S. 2) L u d w i g L., den föregåendes bror, arkeolog (1809—93). Den moderna förhistoriska arkeologien i Tyskland räknar L. som en av sina grundläggare. Urspr. konstnär, började han som teckningslärare i Mainz att ägna sig åt arkeologiska forskningar och var den drivande kraften vid upprättandet av Römisch-germa-nisches Zentralmuseum i Mainz, vars direktor han blev (1852). I den arkeologiska diskussionen gjorde sig L. känd som motståndare till trepe-riodsystemet. Han har utg. ”Die Altertümer un-serer heidnischen Vorzeit” (4 bd, 1858—93), ”Die Altertümer der merovingischen Zeit” (”Handbuch der deutschen Altertumskunde”, 1, 1889) m.m. P.E.O. 3) W i 1 h e 1 m v o n L., son till L.l), målare (1829—95), utbildad i München och Paris; adlad 1893. L. ägnade sig huvudsaki. åt historiemåleri och har bl.a. skildrat flera scener ur Luthers liv. Dessa lida i allm. under en anhopning av detaljer. Hans genreartade interiörer överraska däremot ofta med en utsökt kolorit och friskhet i uppfattningen. G.S. L’Indépendance beige [ladepädä's bälz], se Indépendance beige. Linder, svensk-finländsk ätt, stammande från Lenhovda (Lindhovda) s:n, Småland, och inkommen på 1740-talet till Finland, där den adlades 1830. C. 1) Hjalmar Constantin L., finländsk konstbefrämjare (1862—1921), v. häradshövding, kammarherre, innehavare av Svartå bruk m.fl. egendomar i Finland. Sedan L. 1919 sålt dessa, bosatte han sig på Hjularöd i Skåne. L. gjorde stora donationer i Finland och Sverige, bl.a. instiftade han en understödsfond för arbetarna vid hans forna bruk och den s.k. Linderska professuren i konsthistoria vid Helsingfors univ. Sin tavelsamling skänkte han till Finska konstföreningen och har även varit mecenat för Nationalmuseum i Stockholm. G.S. 2) E r n s t L., den föregåendes kusin, svensk militär (f. 25/4 1868), underlöjtnant vid Livgardet till häst 1889, major 1912, överste i armén 1918, generalmajor i generalitetets reserv 1927. L. genomgick Militär Reit-Institut i Hannover 1893—95, var militärattaché i London och Paris 1909—11, chef för Ridskolan 1912—15 samt gjorde under världskriget flera studieresor till Tyskland. Vid finska frihetskrigets utbrott 1918 tog L. avsked och trädde i finsk tjänst ss. överste och chef för Satakundagruppen, med vilken han bidrog till Tammerfors’ fall % s.å. Han utnämndes då till generalmajor och chef för Savolaksgruppen, som % intog Fredriks-hamn. 1919 blev L. kav.-inspektör men avgick följ, år ur finsk tjänst. Han har gjort sig känd ss. en framstående ryttare och har från trycket utg. bl.a. ”Från Finlands frihetskrig” (1920). E.Bz. — 261 — — 262 —