LINDER Linder. 1) Carl Vilhelm L., språkman, präst (1825—82), fil. d:r i Uppsala 1851, docent i latin 1852, adjunkt i grekiska 1854, prof, i grekiska i Lund 1859, prästvigd 1866, domprost i Västerås 1868, i Linköping 1877, teol. d:r s.å. L. deltog i kyrkomötena 1873 och 1878, var led. av A.k. 1876—78 och 1879—81, ss. sådan ivrig motståndare till Lantmannapartiet, led. av 1865 års kommission för språkundervisningen, av 1870—71 års kommitté för granskning av lärov.-stadgan. Bland L:s skrifter märkas flera latinska dissertationer, en latinsk diktsaml. (”Car-mina latina”, 1865), predikningar samt ett ännu använt ”Sv.-grekiskt lexikon” (1862; jämte C. A. Walberg). W.N. 2) Daniel Ulrik W i 1 h e 1 m L., den föregåendes son, sjömilitär, ämbetsman (1855—1924), kommendörkapten 1897, generallotsdirektör 1900—20; statsrevisor 1894—95, stadsfullmäktig i Stockholm 1895—1901, ordf, i styrelsen för Tekniska högsk. och i direktionen för Stockholms navigationsskola. L. har utg. ”Lärobok i sjömanskap”, 1 (1896). E.Hg. 3) Anna Viktoria L., f. Pfeiff, den föregåendes svägerska (f. 24/» 1873), verkade 1915—20 ss. Sv. röda korsets delegat bland krigfångarna i Ryssland och Sibirien, ledde 1923—24 det sv. hjälparbetet i Ruhr, med. hedersd:r i Uppsala 1927, g.m. hamnkaptenen i Stockholm C. A. M. Linder (1858—1911). S.N. Linder. 1) Nikolaus (Nils) L., språkman (1835—1904), docent i Uppsala 1867, lektor i sv. språket och litteraturhistorien vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1868; 1891—93 led. av A.k. (liberal). L. har bl.a. utg. den rikhaltiga och mycket anlitade handboken ”Regler och råd angående sv. språkets behandling i tal och skrift” (1882; 3 uppl. 1908) samt den mol V. v. Heiden- stam riktade, starkt polemiska skriften ”Sv. språket i modern diktkonst” (1902). E.H. 2) Ane Gurli L., f. Peterson Kavli, den föregåendes hustru, författarinna (f. Vio 1865), utexaminerad från Högre lärarinneseminariet 1885, har gjort ett energiskt arbete, även som litterär recensent, i folkbildningens tjänst. I hennes produktion märkas ”Våra barns nöjes-läsning” (1902), ”Kvinnofrågan i Sverige 1845 —1905” (1905), ”Sv. folksagor” (1915), ”Våra barns fria läsning” (1916), samt memoarböc- kerna ”Sällskapsliv i Stockholm under 1880-och 1890-talen” (1918) och ”På den tiden” (1924). B.Lz. Linder, J., läkare, se Lindestolpe. Linder, Sven Vilhelm, teolog (f. sl/i2 1887), docent i G.T:s exegetik i Uppsala 1922, teol. d:r 1924, prof. 1927. L. har utg. bl.a. ”Sauls Gibea” (akad. avh. 1922) och ”Studier till G.T:s föreställningar om anden” (1926). S.N. Linderholm, Johannes Emanuel, teolog (f. 4A 1872), docent i kyrkohistoria vid Uppsala univ. 1911, teol. d:r 1915, prästvigd 1918, prof. 1919. L. tillhör ss. teolog den reli-gionshistoriska skolan (se d.o.). Utgången ur den evangeliska folkväckelsen, är han dock i motsats till den ritschlska och s.k. liberala teologien starkt metafysiskt inriktad. I motsats till rationalismen erkän ner L. icke något rationellt vetande om Gud, förnekar mot ortodoxien uppenbarelsens mirakulösa art och hävdar dess personliga, etisk-religiösa väsen (jfr L:s religiösa kunskapsteori i ”Tro och undertro”, 1932). Den historiska uppenbarelsens höjdpunkt ser L. i Jesu religiösa budskap (enl. de tre första evang.) om Gud och Guds rike samt hans etisk-religiösa frälsningsväg. Kristendomen är för L. lärjunga-skap till Jesus i hans Gudstro och Gudstillbed-jan samt efterföljelse av hans liv. L. har en teo-centrisk, ej kristocentrisk teologi och Kristus-tillbedjan men förenar härmed en från väckelsen bevarad personlig Kristuskärlek. Uppenbarelsens och kristendomens inre utveckling är enl. L. icke avslutad. Tron kräver nu en radikal nyorientering i modern världsbild och nutida vetande. — För att främja denna utveckling stiftade L. 1929 Sveriges religiösa reformförbund, som till sitt organ har den av L. utg. tidskr. ”Religion och kultur”. — L:s förf.-skap omfattar utom en rad fackvetenskapliga arbeten, ss. ”Sven Rosén och hans insats i frihetstidens radikala pietism” (akad. avh. 1911), ”Om den kristna statskyrkans uppkomst” (1912; 3 uppl. 1924), ”Evangeliets värld” (1918), ”Reformation och världsutveckling” (s.å.), ”De stora häxprocesserna i Sverige” (s.å.), ”Pingströrelsen” (1924), ”Pingströrelsen i Sverige” (1925), ett stort antal uppsatser i tidskr. och sv. press (jfr bibliografi över L:s skrifter i ”Kyrkohist. årsskr.”, 1931, red. av L. sedan 1920). Sitt religiösa och teologiska reformprogram framlade — 263 — — 264 —