LINDESBERG L. i det mycket uppmärksammade inlägget ”Från dogmat till evangeliet” (i samlingsverket ”Det andliga nutidsläget och kyrkan”, 1, 1919; 3 omarb. uppl., 21—23 tusendet, ss. separat skrift 1926). Ät kyrkans organisation och kultens nydaning har L. ägnat stort intresse och utg. arbet.n rörande gudstjänsten och de kyrkliga handlingarna (”Sv. evangeliebok”, 1920, tysk uppl. 1 >24, ny bearb. uppl. ”Das Jahr der Kirche”, 1927, båda utg. av R. Otto; ”Sv. högmässa”, 1926; alternativ till barndops- m.fl. ritual i ”Religic-n och kultur”, 1930 ff.). För religionsundervisningen har L. utg. handledningen ”Jesu bergspredikan” (1922) och (för barn) läroboken ”Eangelisk tros- och sedelära” (1925). Sv. psalmboken har flera av L. övers, psalmer. 1929 och 1932 var L. led. av kyrkomötet. H.N-r. Linderot, Lars, väckelsepredikant (1761— 1811), student i Lund 1778, prästvigd 1787, komminister i Tölc (Halland) 1800. L. utövade stort inflytande med sina starkt personliga predikningar, som utg. i tryck <2 uppl. 1829, senaste uppl. 1913), blevo mycket spridda, vilket även var fallet med hans ”Andeliga sånger” (1815; flera nya uppl.). I Sv. ps. är ss. n:r 576 upptagen hans mycket kända sång ”Ingen hinner fram till den eviga ron”. S.N. Linders. 1) Jacob L., jurist (f. 2% 1868), assessor i Svea hovrätt 1902, revisionssekreterare 1906, häradshövding i S. Äsbo och Bjäre härader (Skåne) 1909; 1907—20 led. och sekreterare samt 1921—23 ordf, i fattigvårdslag-stiftningskommittén, där han nedlade ett stort arbete. E.K. 2) S v e n L., den föregåendes bror, politiker (1873—1932). L., som till yrket var lantbrukare, tj.mstgjorde som domänintendent i Malmöhus län från 1918 med undantag av åren 1921—22. Han anslöt sig tidigt till socialdemokratiska partiet och tillhörde 1909—17 A.k., där han i Jordbruksutskottet var partiets jordbruksexpert. 1927 invaldes L. i F.k. L. var jordbruksminister okt. 1921 —april 1923 och okt. 1924—juni 1926. Han tillhörde Malmöhus läns landsting från 1910 och var under många år i olika repriser dess ordf. T.E-r. Linders, Frans J o s u a, statistiker (f. 26/io 1882), fil. d:r 1926 (”Demografiska studier rörande sv. kyrkan”, 1), docent 1925, prof. 1931, allt i Uppsala, aktuarie i Statistiska centralbyrån 1930, ledare av 1930 års folkräkning 1931. Bland L:s skrifter märkas förutom gradualavh. ”The racial characters of the Swedish nation” (1926; jämte H. Lundborg) samt den populära ”Vårt befolkningsproblem” (1930). W.N. Linderås, s:n i N. Vedbo hd, Jönköpings län, v. och s.v. om Tranås; 104,98 kvkm., därav 96,42 land; 1,624 inv. (1933; 17 inv. pr kvkm); 20,96 kvkm. åker (1927; 21,7% av landarealen), 59,49 kvkm. skogsmark. Egendomar: Göberga, Botorp m.fl. — Pastorat: L. och Frinnaryd, N. Vedbo kontrakt, Linköpings stift. J.C. Linderöd, s:n i Gärds hd, Kristianstads län, på Linderödsåsen, v. om Tollarp; 40,58 kvkm., allt land; 1,017 inv. (1933); 11,15 kvkm. åker (1927; 27,5% av arealen), 22,20 kvkm. skogsmark. L. stationssamhälle vid järnvägen Kristianstad—Eslöv har o. 300 inv. Kyrkan av gråsten är till sina äldre delar från 1100-talet med samtida tympanon i portalen och valvmålningar från senare delen av 1400-talet. — Pastorat: L. och Äsphult, Gärds kontrakt, Lunds stift. M.P. Linderödsåsen, den största av de för Skåne karakteristiska n.v.—s.ö. ”åsarna”, sträcker sig från dalgången mellan Finjasjön och Ringsjön i n.v., längs gränsen mellan Kristianstads och Malmöhus län och kan anses fortsätta t.o.m. det relativt fristående Stenshuvud vid kusten n. om Simrishamn. L. är en platåartad gnejs-horst, som mot Kristianstadsslätten i n.ö. begränsas av en rak, skarpt framträdande förkast-ningsbrant men sluttar långsamt åt s.v. Högsta punkten, 195 m.ö.h., ligger i Malmöhus län, ö.s.ö. om Svensköps kyrka. L. täckes i allm. av mager morän, som till 20—40 % är odlad; kärr och mossar äro allmänna. L. är rik på lövskog (bok), särsk. n.ö.-sluttningen, som i ö. uppvisar vackra erosionsdalar, ss. det fridlysta Försakar i Degeberga s:n. M.P. Lindesberg (efter Lindesås, se nedan; den senare leden syftar på det i trakten bedrivna bergsbruket) el. Linde, stad i den till Örebro län hörande delen av Västmanland, vid St. Lin-dessjön och Bottneån, Arbogaåns ö. källflod, som genom sjön Rosvalen bildar en naturlig och fordom mycket använd farled in i Bergslagen; 13,27 kvkm., därav 12,13 land; o. % av arealen upptages av åker och skogsmark; 3,279 inv. (1933). — 20/i2 1643 utfärdade Kristinas förmyndarregering L:s första stadsprivilegier, bekräftade av Kristina själv *%i 1645, men ända sedan mitten av 1300-talet, då bergshanteringen började på allvar i dessa trakter, var L. el. L i n d e s å s, som L. hette före 1643, en medelpunkt för handeln mellan Bergslagen och slättbygden. Lindesås var urspr. en kyrkby, som småningom utvecklade sig till en allmän — 265 — — 266 —