LINDES DOMSAGA torg- och marknadsplats, där varubytet förmedlades huvudsaki. av köpmän från Arboga och Örebro, mest från den förstn. staden. Detsamma var förhållandet med Nora kyrkby. Gustav II Adolf hade planer på att göra dessa båda kyrkbyar och handelsplatser till städer, men de fullföljdes aldrig. Upptäckten och bearbetandet av nya malmfyndigheter medförde, att förmyndarregeringen upptog frågan om nya stadsanläggningar i dessa trakter. 1639 framlades förslag att grunda en ny stad för Nora och Lindes bergslag vid Järle (8 km. s.ö. om Nora) i st.f. att göra Nora och Lindesås till städer, och 29/io 1642 utfärdades stadsprivile-gier för Jerle stad. Emellertid övergavs planen, och 1643 blevo Nora och L. samtidigt städer. Arboga och Örebro, som genom de nya stads-anläggningarna fingo sina intressesfärer inskränkta, sökte vid flera tillfällen lägga hinder i vägen för de nya städernas tillkomst och utveckling. Bl.a. torde man säkert kunna spåra Arbogas och Örebros intressen bakom ett brev utfärdat av Karl XI 1689. 1688 nedbrunno 32 gårdar i n. delen av staden, men i st. f. att hjälpa L. förbjöd Karl XI i ovannämnda brev borgarna att återuppbygga den brunna stadsdelen och anbefallde dem, som drabbats av eldsolyckan, att avflytta till Arboga el. Örebro. Någon flyttning blev dock ej av; gårdarna uppbyggdes småningom, och under frihetstiden nådde L. i samband med järnhanteringens utveckling inom Bergslagen ett visst välstånd, som emellertid tog ett ganska hastigt slut vid 1766 års svåra penningkris. Under de följ. 100 åren gick L. mycket sakta framåt, men sedan staden genom Frövi—Ludvika järnväg fått järnvägsförbindelser (1873) och fabriksindustri (från mitten av 1890-talet), har utvecklingen gått hastigare. 1805 hade L. 752, 1840 776, 1870 1,242 och 1905 2,394 inv. 1869 härjades stadens tätast bebyggda del av en eldsvåda; 27 gårdar mellan Köpmangatan och Trädgårdsgatan lades i aska, och kyrkan skadades svårt. Denna är urspr. uppförd trol. under medeltiden; den återuppbyggdes omedelbart efter branden och restaurerades 1920—21. Bl.a. byggnader märkas Lindes domsagas tingshus och folkskolan. L. är till största delen bebyggt med en- och tvåvånings trähus. Den äldre delen av staden har en mycket regelbunden stadsplan, de yttre stadsdelarna ha villastadskaraktär. — 1920 levde 47,o°/o av L:s befolkning av industri och hantverk, 17,5 % av handel och samfärdsel; ej mindre än 15,9% voro f.d. yrkesutövare o.d. 1931 funnos 24 industriella anläggningar med sammanlagt 425 arbetare; därav sysselsattes omkr. hälften vid 9 skofabriker. Bl.a. industrier märkas Linde snickeri- och trävarufabrik (50 arbe tare) och L:s manufakturverk (35 arbetare). L har kommunal mel lanskola, läns-, tuberkulos-och epidemisjukhus, hembygdsmuseum samt 3 tidn.: ”Tidningen Bergslagen” (6 gånger i veckan), ”Bergslagernas tidning” (3) och ”Bärgs-lagsposten” (3). 1932 var taxeringsvärdet å fas-tighetsskattepliktig jordbruksfastighet 781,300 kr., å annan fastighet 7,568,600 kr.; s.å. uppgick den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten för sv. a.-b. m.fl. till 91,550 kr., för andra skattskyldiga till 3,108,940 kr. — L. bildar jämte Linde ett pastorat i Fellingsbro kontrakt, Västerås stift. — Litt.: J. Johansson, ”L. Bidrag till stadens och omliggande bergslags historia” (1896); H. Berglund, ”L.” (i ”Sveriges städer”, 5, 1915). J.C. Lindes domsaga omfattar Fellingsbro, Lindes och Ramsbergs samt Nya Kopparbergs härader i Örebro län och utgör 1 tingslag med tingsställe i Lindesberg; 33,159 inv. (1933). J.C. Lindesnes, sydspetsen av Norges fastland, 57°58'43" n.br., ligger mitt emellan Mandal och Farsund. Fyr. Ar.S. Lindes och Ramsbergs härad, i Örebro län, omfattar Lindes och Ramsbergs kommuner (jfr d.o.); 1,016,13 kvkm., därav 927,iø land; 11,964 inv. (1933; 13 inv. pr kvkm.). L. ligger i s. blott 45—60 m.ö.h., men terrängen stiger ganska hastigt åt n., där stora delar ligga mer än 200 m.ö.h. (Röberget i n.v. 395 m.). Gruvfält och bruk prägla flerstädes landskapet. Bygden ligger huvudsaki. kring Storån (Bårsån), som genomrinner Rossvalen och en rad småsjöar. Här finnes sand och lera, i övrigt morän. 1927 uppgick åkerarealen till 103,39 kvkm. (11,2% av landarealen), skogsmarken till 663,39 kvkm. 1920 levde 48,9 % av befolkningen av jordbruk med binäringar (5,7% av skogsbruk), 35,6% av industri och hantverk (25,5 % av malmbrytning, mineral-, metall- och maskinindustri). Häradet genomdrages av Frövi—Ludvika järnväg. L. tillhör Lindes fögderi och domsaga (tingsställe: Lindesberg) samt Fellingsbro kontrakt, Västerås stift. M.P. Lindestolpe, Johan, före adlandet Linder, läkare (1678—1724), student i Uppsala 1703, med. d:r i Harderwijk 1706 och Leiden 1707, medikus på sv. örlogsflottan 1709 och 1710, praktiserande läkare i Stockholm, assessor i Collegium medicum 1719, adlad s.å. men slöt själv sin ätt. L. utvecklade ett flitigt medicinskt förf.-skap, intressant icke minst på gr. av att åtskilliga av hans skrifter utgåvos på sv.: ”Tanckar... öfver desse tijders pestilentia” (1711), ”Tanckar om then smittosamme siukdomen fransoser” (1713; 2 uppl. 1718; redan 1705 som doktorsavh. på latin), ”Tanckar om matkar och skrijdfää i menniskians kropp” — 267 — — 268 —