LINDGREN litteraturhistoriker (1857—1904), student 1876, medarbetare i bl.a. ”Aftonbladet”. Efter en debutroman ”Prosten Lars” (1893) utgav han sitt största arbete ”Sveriges vittra storhetstid 1730 —1850” (2 bd, 1895—96), varefter han gjorde blott enstaka porträtt, ss. av Zola (1898), H. C. Andersen (1900), Ibsen (1903) och Runeberg (1904). Hans essayer äro samlade i ”Skalder och tänkare” (1900) och ”Några diktareporträtt” (1907). B.Lz. Lindgren, Gustaf Axel Herman, arkitekt (1863—1930), var elev vid Tekniska högsk. och Konsthögsk. (1881—87). Efter studier i utlandet anställdes han 1890 som biträdande arkitekt i Fångvårdsstyrelsen och utnämndes 1899 till hovintendent. 1905 blev han lärare vid Tekniska högsk. Bland hans byggnader märkas Polishuset på Kungsholmen i Stockholm samt flera privathus i Stockholm, Saltsjöbaden och Djursholm, i vilka han med rutin och fantasi tillämpat medeltids- och renässansformer. Nuv. rådhuset i Motala från 1896 visar de bästa sidorna i hans arkitektoniska kunnande. F.H. Lindgren, Armas Eliel, finländsk arkitekt (1847—1929), knuten till Centralskolan för konstflit 1902—12 som konstnärlig ledare och från 1913 som ordf. L. samarbetade 1897— 1904 med H. Gesellius och E. Saarinen och bidrog alltså till det nationella genombrottet i finsk arkitektur o. 1900. Efter kompanjonska-pets upplösning byggde L. bl.a. Vanemuine teater och Sakala studenthus i Dorpat, Estonia konsert- och teaterhus i Reval, nya student-föreningshuset i Helsingfors, ett flertal kyrkor på landsbygden, fabriksbyggnader m.m. L. ledde restaureringarna av Åbo och Viborgs domkyrkor. G.S. Lindgren, Waldemar, svensk-amerikansk geolog och bergsvetenskapsman (f. 1860), avlade 1883 gruvingenjörsexamen vid bergsakad. i Freiberg i Sachsen och fick 1884 anställning vid U.S.A:s geologiska undersökning, där han arbetade som gruvgeolog och slutl. som chef geolog på den ekonomiska geologiens område till 1912, då han blev prof, vid Institute of technology i Cambridge (Mass.). Hans verksamhet har på ett lyckligt sätt förenat grundligt vetenskapligt arbete med en klok praktisk syn på frågorna och har haft stor betydelse för gruvgeologiens utveckling såväl i U.S.A. som för världen i dess helhet. Hans förf.-skap omfattar dels beskrivning av ett antal malmfält, mest i v. delarna av U.S.A., samt en lärobok i malmgeologi (”Mineral deposits”, 1913; 3 ed. 1928). L. har vunnit stort erkännande från både vetenskapens och industriens sida såväl i Amerika som i Europa; han har utsetts till president för organisationskommittéen för 16:e in — 271 — ternationella geologkongressen, som 1933 sammanträder i Washington. K.A.G. Lindh, boktryckare- och bokförläggarefamilj, vars förste medl., Johan L. (1723—83), 1752 erhöll privilegium på ett boktryckeri i Örebro och upparbetade en betydande verksamhet, fortsatt av sonen Johan Per L. (1757— 1820). Denne överflyttade 1791 till Stockholm, där hans förlagsaffär hastigt utvidgades; 1792— 1806 och från 1812 hade han privilegium på tryckandet av almanackor, 1810 fick han 20-årsprivilegium på katekeser, och de främsta gustavianernas skrifter hörde till hans förlagsartiklar. Efter J. P. L:s död inköptes hans tryckeri och förlag av P. A. Norstedt (se denne). En broder, Nils Magnus L. (1775— 1835), fortsatte firman i Örebro, inköpte flera gamla betydande landsortsförlag och utvecklade på 1820-talet och till sin död en energisk och framgångsrik verksamhet. Hans son, Per Magnus L. (1807—43), övertog efter faderns död firman och inköpte bl.a. V. Palmblads förlag, varigenom till firman överflyttades ”Bio-graphiskt lexicon” m.m. Efter hans död upplevde firman en kritisk tid, som syntes äventyra dess bestånd, men övertogs 1845 av Abraham Bohlin (se denne) som disponent; 1868 inköpte han den men sålde kort därefter förlaget till firman F. & G. Beijer (se d.o., 2) i Stockholm. Familjemedks och firman L:s vidlyftiga och för Sveriges litterära historia synnerligen värdefulla korrespondens förvaras i Kungl. bibi. — Litt.: H. Wieselgren i ”Ur skilda portföljer” (1893); H. Schück, ”Den sv. för-lagsbokhandelns historia” (1923). C. Lindh, Johan Erik, målare (1793—1865), begav sig efter studier vid Konstakad. till Finland, där han utvecklade en rastlös verksamhet som porträttör, tavelrestauratör och framstäl-lare av altartavlor. L:s porträtt kännetecknas av god karakteristik men lida av en viss valhänthet i tekniken. Av L. finnas tre porträtt i Finska konstföreningen. G.V. Lindh, Axel Edvin, fysiker (f. 10/i 1888), fil. d:r i Lund 1923 (”Experimentelle Unter-suchungen über die K-Röntgenabsorptions-spektra der Elemente Chlor, Schwefel und Phosphor”), docent s.å., forskarstipendiat 1931, prof, i fysik vid Chalmers tekn. inst. 1932. L:s viktigaste arbeten falla inom röntgenspektrosko-pien. Han var den förste, som systematiskt studerade den kemiska bindningens inverkan på röntgenabsorptionsspektrum. Bland L:s skrifter märkes ”Röntgenspektroskopie” (”Hand-buch der Experimentalphysik”, 24:2, 1930). — L. har under sign. A. L-dh medarbetat i bd 1—6 av ”Svensk uppslagsbok”. N.R-e. Lindh, Anders Theodor, finländsk dik — 272 —