LINDHAGEN tare (1833—1904), var justitierådman i Borgå, men hans livsintresse var litteraturen. L. utgav ”Dikter” (1862; tillökad uppl. 1875), en övers, av Byrons ”Hebrew melodies” (1862) och två historiska skådespel, ”Konung Birger och hans bröder” (1864) och ”Maria af Skottland” (1865). Hans ”Nylänningarnas marsch” är Nylands lystringssång. E.Ed. Lindhagen, släkt, stammande från gästgivaren i Målbäck, Skeda s:n, Östergötland, Samuel Lindh, vars sonson, kyrkoherden i Askeby, Östergötland, Daniel L. (1750—1819), upptog namnet L. C. 1) Daniel Georg L., astronom och geodet (1819—1906), fil. mag. i Uppsala 1848, an ställdes 1847 vid observatoriet i Pulkova, där han 1849—56 var astronom. I Pulkova utförde L. omfattande astronomiska observationer samt gjorde även en synnerligen förtjänstfull insats som geodet vid den stora rysk-skandinaviska gradmätningen, som utfördes 1816—56 och resulterade i uppmätningen av en meridianbåge av 25°20' längd mellan Donau och N. Ishavet. 1856 återvände L. till Sverige som biträde vid Stockholms observatorium, blev 1865 Vetenskapsakad:s 2:e astronom med prof:s titel. I Sverige ägnade han sig huvudsaki. åt geode-tiska mätningar; bl.a. bestämde han tillsamman med Fearnley i Kristiania och Schjellerup i Köpenhamn på telegrafisk väg longitudskillna-den mellan Stockholms observatorium och ob-servatorierna i nämnda städer (1865) samt utförde tillsamman med Bäcklund en trigono-metrisk förbindelse mellan Lunds observatorium och Generalstabens huvudtriangelnät (1869). 1866—1901 var L. Vetenskapsakad:s sekreterare och nedlade i denna egenskap ett förtjänstfullt arbete; 1866 fick han prof:s titel. M-t. 2) Claes Albert L., den föregåendes bror, ämbetsman, kommunalman (1823—87), fil. d:r i Uppsala 1848, exa men till rättegångsverken 1849. Efter gradpassering i Svea hovrätt blev L. 1859 t.f. och 1863 ord. revisionssekreterare, var exp.-chef i Civil-dep. 1864—66, t.f. byråchef i Justitiestats-exp. 1869—71, led. av Lagbyrån 1871—74 och justitieråd 1874 —86. L. var en klar synt, praktisk, kunnig och driftig ämbetsman. I tillkomsten av ordningsstadgan för rikets städer (1868) samt brandstadgan och hälsovårds stadgan (1874) har han en väsentlig del. L. tillhörde även riksdagen (led. av A.k. 1869, av F.k. 1884—87). Sin mest betydande gärning utförde han som kommunalman. Från 1863, det år stadsfullmäktige trädde i verksamhet, var han stadsfullmäktig i Stockholm, från 1879 (vald) v. ordf. (ordf, var å ämbetets vägnar överståthållaren). För huvudstadens förkovran arbetade han med okuvlig energi, utomordentlig framsynthet och förebildlig oegennytta. Ingen fråga var honom härvid för ringa. Största betydelse har emellertid hans insats som skapare av en modern stadsplan med breda trafikleder, parker och öppna platser. Stockholms högsk:s tillkomst är till stor del hans verk. E.Ths. 3) Carl Arvid L., son till L. 1), astronom (1856—1926), fil. d:r i Uppsala 1888, lektor i Stockholm 1892—1924. L. har i ett flertal avh. behandlat kronologiska frågor. Jfr litt.-förteckning till art. Kronologi. M-t. 4) Carl Albert L., son till L.2), ämbetsman, politiker (f. 17/i2 1860), jur. kand, i Uppsala 1883, e.o. notarie i Svea hovrätt s.å., assessor 1891, t.f. revisionssekreterare 1893, ord. 1899. 1903—30 var L. borgmästare i Stockholm och därjämte som led. av stadsfullmäktige (1903—09 samt från 1910) aktiv kommunalman, särsk. verksam i jord-, bostads-och stadsplanefrågor. I Stockholms högsk:s styrelse har L. varit led. från 1902 och högsk:s inspektor 1902—14. Sin huvudsaki. gärning har han utfört som politiker, led. av A.k. 1897—1917, av F.k. från 1919, led. av Lagutskottet 1901—17. Under sina första riksdagsår tillhörde L. Folkpartiet, därefter 1900—07 Liberala samlingspartiet. Under denna tid gjorde han sin mest betydelsefulla insats. 1901 motionerade han näml, om lagstiftningsåtgärder för vidmakthållande av jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne, och i den med anledning härav tillsatta s.k. Norrlandskommittén (1901—04) var han en drivande ledamot. Resultatet av hans initiativ blev en serie lagar, bl.a. med förbud för bolag att förvärva jord, en särsk. ägo-styckningslag för Norrland samt arrende- och vanhävdslagar för skogsindustriens gårdar. Senare var L. ordf, för den liknande s.k. Värm-landsutredningen (1912), led. i jordundersökningen 1912—25 samt led. (1919—23, ordf, från 1922) i jordkommissionen. Samtidigt var han — 273 — — 274 —