LINDMAN LinuJey [IFndli], John, engelsk botanist (1799—18C5), anställd vid J. Banks bibi. 1818, sekreterare vid Royal horticultural sociely 1822 —62, prol. i botanik vid University college i London 1829—60. L. uppställde i ”An in-troduction to the natural system of bota-ny” (1830) ett naturligt system, vilket han senare (1833, 1839, 1845) modifierade och förbättrade, var väsentligen verksam som deskriptiv systematiker och utgav ett flertal förtjänstfulla encyklopediska verk, ss. ”Rosarum monographia” (1820), ”Synopsis of the British flora” (1829), ”The genera and species of orchidaceous plants” (1830—40), ”The fossil flora of Great Britain” (1831—37, 3 bd med 230 tavlor; jämte W. Hutton), ”The theory of horticulture” (1840), ”Pomologia britannica” (1840; 3 bd med 152 tavlor) samt en detaljerad handbok i systematisk botanik, ”The vegetable kingdom” (1846). L. var en bland grundarna av tidskr. ”The Gar-dener’s chronicle” (1841). O.Gz. Lindman, Christian Fredrik, matematiker (1816—1901), läroboksförf., lektor i Strängnäs 1849—87. Utom vetenskapliga skrifter har L. utg. bl.a. en femställig logaritmtabell för skolbruk, vilken ännu användes mycket. H-r. Lindman, Knut Axel, målare (f. 20/i2 1848), studerade vid Konsthögsk. 1872—75, därefter i Frankrike och Italien. L. är huvudsaki. marinmålare och har som sådan skildrat stränderna vid Engelska kanalen, Medelhavet, Sicilien och Egypten, såväl som Skånes och Gotlands kuster. Även Stockholms ström har i honom funnit en hängiven avbildare, bl.a. i en stor duk, som numera pryder Stockholms stadshus. L är representerad i Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och i Konstakad:s saml. G.S. Lindman, Carl Axel Magnus, botanist (1856 —1928), docent i botanik i Uppsala 1884, lektor i naturalhistoria och fysik vid N. latinlärov. i Stockholm 1887, prof, och intendent vid Riksmuseets botaniska avd. 1905, avsked 1923. L. ägnade sig särsk. åt växtbiologi, floristik och systematik, företog ett flertal botaniska resor i Europa, till n. Afrika (1884—85) samt till Brasilien och Paraguay (1892—94) och offentliggjorde utförliga monografier över flera till Sydamerikas flora hörande växtfam., ss. Grami'neæ, Cy-pera'ceæ, Cyclantha'ceæ, Legumino'sæ, palmer och ormbunkar. Sina växtgeografiska och bio- logiska iakttagelser från brasilianska resan beskrev L. i ”Vegetationen i Rio Grande de Sul” (1900; även på portugisiska, 1906). Inom ett annat växtsyste-matiskt forskningsfält, Sveriges flora, har L. i talrika skrifter behandlat släktena Poa, Poly'gonunit Cratæ'gus m.fl. samt utg. dels en omarbetad och moderniserad uppl. av ”Svensk botanik” (se d.o.), ”Bilder ur Nordens flo ra” (3 bd med 520 tavlor, 1901—05; omarbetad för danska förhållanden av A. Mentz och C. H. Ostenfeld, 1901—07), dels en handbok, ”Sv. fanerogamflora” (1918). Trädgårds-botaniken har han främjat genom det vackra planschverket ”Vi och våra blommor” (1911— 13; 100 tavlor). Inom växtbiologien har L. behandlat postflorationen (1884), fjällväxternas blomning (1887) m.m. och inom botanikens historia särsk. gjort sig bekant för sin skildring av ”Linné som botanist” (1908) och av ”Naturhistoriska riksmuseets historia” (1916). L. har även varit verksam för naturskyddsrörelsen och ss. läroboksförf. O.Gz. Lindman, Salomon Arvid Achates, sjö-militär, industriman, politiker (f. 19/o 1862). Underlöjtnant vid Flottan 1882, deltog L. i fregatten ”Vanadis” världsomsegling 1883—85, blev kapten 1892 och avgick s.å. från aktiv tjänst; kommendör 1905 och konteramiral 1907 i flottans reserv. Redan 1889 blev han anställd vid Iggesunds bruk, där fadern, den framstående bruksmannen Achates L. (1826—1902), var disponent, och var 1892—1903 dennes efterträdare. Under denna tid gjorde han sig känd som en utomordentligt driftig och duglig industriledare och organisatör. Anbud till högre och viktigare befattningar uteblevo ej. Sålunda var L. 1900—01 verkställande direktör för Loussa-vaara-Kirunavaara a.-b. och anmodades 1902 att som finansminister inträda i Boströms 2:a mi nistär men avböjde. 1901—04 var han led. av Norrlandskommittén. 1904 blev han generaldirektör och chef för Telegrafstyrelsen. Den politiska banan hade säkerligen stor lockelse för honom, men han hade tidigare avböjt erbjudna kandidaturer till riksdagen. 1905 inträdde han emellertid i F.k. (led. 1905—11) och blev s.å. sjöminister i Lundebergs ministär (2/s —7/n 1905). Då den därefter följ. Staaffska ministären avgick (maj 1906), var L. designe-rad som statsminister, sedan A. Petersson i På- — 281 — — 282 —