LINDORM välde” (1920), ”Ekonomi och politik” (1921), ”Yttre trygghet och inre styrka” (1924), ”Samverkan för produktiva uppgifter” (1928). — Litt.: E. Timelin, ”Ministären L. och representationsreformen 1907—09” (1928). E.Ths. Lindman, Karl Ferdinand, finländsk fysiker (f. 1874), fil. d:r 1903, docent vid univ. i Helsingfors 1909, prof, i fysik vid univ. i Åbo 1918. L. har undersökt de elektriska vågorna och påvisat analogier mellan dessa och ljusvågorna. Han har utg. ett flertal läroböcker i fysik och kemi. N.R-e. Lindmark. 1) Knut Seve L., ingenjör (1838—92|, 1886 examinerad från civilingen-jörskursen vid Högre art.-lärov. å Marieberg, 1863 löjtnant och 1874 kapten i Väg- och vattenbyggnadskåren, avsked 1874; v. direktör, resp, direktör för Argentinska republikens ingenjör-kår 1867—76. L:s mest uppmärksammade arbeten äro Katarinahissen från slussplanen till Mosebacke, färdig 1883, slopad 1933, samt Brunkebergstunneln (för gångtrafik), färdig 1886, bägge i Stockholm. Fr.E. 2) Tore Gustaf Emanuel L., den föregåendes brorson, ingenjör (f. 26/io 1872), utexaminerades från Tekniska högsk. 1894, ägnade sig omedelbart åt ångtekniken och innehade 1894 —1914 ansvarsfulla poster som konstruktör, sedermera överingenjör vid A.-b. De Lavals ång-turbin. Efter ett år i Leningrad som representant för samma firma, blev L. överingenjör vid ett nytt banbrytande sv. företag inom ångtekniken, näml. A.-b. Vaporackumulator. 1917 kallades han till prof, i ångteknik vid Tekniska högsk.; rektor där 1927—31. 1927 blev L. fil. hedersd:r i Stockholm och 1929 preses i Ingen-jörsvet.-akad. Teknisk-vetenskaplig förf. u.S. 3) John Gunnar L., den föregåendes bror, industriman (f. 3/s 1876), fil. kand. 1897, utexaminerad från Tekniska högsk. 1901, var anställd vid olika De Laval-företag i utlandet 1901—06, torpedingenjör vid Flottan 1906—12 och knöts 1920 till A.-b. Scania-Vabis, där han sedan 1922 är direktör. T.E-r. Lindmätare, ErcTnnis (Hibe'rnia) defolia'ria, mätarefjäril, vars hanne har ljusgula, brunpud- Lindmätare, Erannis defoliaria, hanne. rade framvingar med 2 rödbruna tvärband, mörk diskfläck och mörkfläckiga vingfransar. Vingbredd 30—34 mm. Honan, som saknar vingar, är vitgul, svartfläckig. De fullbildade fjärilarna visa sig först i sept.-okt. Larverna, som vanl. äro rödbruna med ett svavelgult band av fläckar på sidorna, leva huvudsaki. på lind men även på andra lövträd, bl.a. fruktträden. Arten förekommer i Sverige allmänt upp till Gästrikland. E.W-n. Lind ner, T h e o d o r, tysk historiker (1843— 19'9), prof, i Breslau 1874, Münster 1876, Halle 1888 —1913. L. har utom flera värdefulla arbeten i tysk medeltidshistoria, däribland den mera populära ”Die deutsche Hanse” (1919), utg ”Weltgeschichte seit der Völkerwanderung” (9 bd, 1901—16; 2 Aufl. 10 bd, 1920—21), inledd av ”Geschichlsphilosophie” (sv. övers. ”Historiens filosofi”, 1918). C. Lind ner, Amanda, tysk skådespelerska (f. 1868). L. var balettelev vid stadsteatern i Leipzig, där hon tidigt spelade barnroller och 1884 debuterade, var 1884—85 anställd vid hovteatern i Koburg, 1885—90 vid hovteatern i Mei-ningen och 1890—1911 vid kungl. teatern i Berlin, varefter hon ägnat sig åt gästspel. L. är en skådespelerska med strålande yttre medel, flammande temperament, äkta känsla och lekfull humor. Bland hennes roller märkas Manda-nika i ”Vasantasena”, Julia i ”Romeo och Julia”, Portia i ”Köpmannen i Venedig”, Recha i ”Nathan den vise”, Margareta i ”Faust”, Klara i ”Egmont”, Orleanska jungfrun och Thekla i ”Wallenstein”. G.K-g Lindolja, se L i n d s 1 ä k t e t. Lindome, s:n i Fjäre hd, Hallands län, n.n.ö. om Kungsbacka, invid Västgötag'ansen; 81,78 kvkm., därav 77,70 land; 2,602 nv. (1933; 33 inv. pr kvkm.); 15,34 kvkm. åker (1927; 19,7 °/o av landarealen), 27,13 kvkm. skogsmark. 2 km. n.ö. om L. station ligger Anderstorps industrisamhälle (c:a 300 inv.) med bomullsspinneri och vaddfabrik (140 arbetare, ägare Aug. Werner & co:s fabriks- & handels-a.-b., Göteborg). Möbelsnickeri som hemslöjd är mycket vanligt inom L. — Pastorat: Tölö, L. och Älvsåker, Fjäre och Viske kontrakt, Göteborgs stift. J.C. Lindorm (jfr Lindormen), heraldisk figur, vanl. framställd i form av en ödla med ett par lejon- el. örnfötter och lång, stilistiskt slingrad svans, som slutar i en spjutspets. Till skillnad från draken har den vanl. ej vingar. G.W.F. Lindorm, Erik, förf. (f. 20/7 1889), har gjort sin bestående insats som lyriker och, efter debuthäftet ”Bubblor från botten” (1908), utg. en sällsynt frisk och fulländad fyrväppling av versböcker: ”Tal till mitt hjärta” (1912), ”Min värld” (1918), ”Domedagar” (1920) och ”Be- — 285 — — 286 —