LINDSKOG liga penna gjorde honom högt skattad av M. G De la Gardie, han blev dennes förtroende man i kansliet, och under den kabinettsstyrel-se, som kanslern införde i början av Karl XI :s egen regering, spelade L. en betydande roll. Ännu större blev denna, sedan konungen efter krigsutbrottet själv tagit tyglarna, då L. till en tid blev hans mest betrodde man. Av J. Gyllenstierna, vars närmande till konungen L. själv torde ha förmedlat, trängdes han dock snart i bakgrunden, och 1679 föll han i onåd, trol. av Gyllenstierna anklagad för besticklig-het, ett lyte, som L. delade med de flesta ämbetsmän på den tiden. 1680 togs L. åter till nåder och utövade under de följ, åren ett allt större inflytande, ehuru han i början ej syntes så mycket utåt. I det hemliga spelet vid riksdagarna 1680 och 1682 torde han ha spelat en stor roll. 1686 blev han lantmarskalk, den förste ur tredje klassen, som beklätt denna förnäma post, och till på köpet nyadlad. Belöningen för det förtjänstfulla sätt, på vilket han skött detta uppdrag, blev utnämningen till kungl. råd. L, tog även en betydande del i utarbetandet av kyrkolagen, han var ordf, i lagkommissionen och vårdade sig som kansler (från 1687) myckel om Lunds univ. L:s tidiga död var en stor förlust för Karl XI och Sverige, ty med ej obetydliga statsmannaegenskaper och livlig övertygelse om enväldets nödvändighet förenade han en sann humanitet och var fri från allt personligt agg och all förföljelselusta mot den störtade aristokraten. — Som skald har L. förf, texten till vid hovet dansade baletter o.a. lustbarheter jämte annan tillfällighetspoesi men även religiösa dikter. Han visar en ganska stark påverkan av den samtida franska littera turen. — Litt.: Biogr. av E. Ingers (1908; går till 1680). P.S. Lindsey [li'ndzi], se L i n c o 1 n s h i r e. Lindsey [li'ndzi], Benjamin (Ben) Barr, nordamerikansk jurist (f. 1869), 1900—17 domare vid barndomstolen (se d.o.) i Denver, Colorado. L., som verksamt deltagit i de amerikanska strävandena för förbättrad ungdomsvård, är framförallt bekant för sina reformförslag i uppfostrings- och sexualfrågor. Av hans skrifter äro till sv. övers. ”Den moderna ungdomens uppror” (1928) och ”Kamratäktenskapet” (1929). C. Lindskog. 1) Hans Jonas L., präst (f. % 1869), fil. kand, i Lund 1889, prästvigd 1893, teol. kand. 1898, legationspredikant i London 1904, kyrkoherde i Brännkyrka 1915, teol. d:r i Uppsala 1917. Bland L:s skrifter märkas ”Schleiermachers lära om synden” (1912), ”Auktoritetsprincipen i kristlig religion och teologi” (1914), ”Till frågan om kristendomens väsen” (1922), ”Guds rike och detta livet” (1923), ”Krig och försvar i kristen belysning” (1931). L. har även utg. läroböcker i kristen-domskunskap. E.Ltn. 2) Claes L., den föregåendes bror, språkman och politiker (f. 15/b 1870), fil. d:r 1895, docent i latin s.å., e.o. prof, i klassiska språk 1901, prof, i grekiska språket och litteraturen sedan 1908, allt vid Lunds univ. L:s forskargärning omspänner ett betydande fält av klassisk filologi och litteratur. Redan i gradualavh. (”De enuntiatis apud Plautum et Teren- tium condicionalibus”) och i flera kort därpå följ, skrifter dokumenterade han sig ss. skicklig analytiker av den äldre latiniteten och har i den brett anlagda ”Studien zum antiken Drama” (1897) givit åtskilliga om intim förståelse för den antika tragedien vittnande bidrag. Sin största vetenskapliga insats torde L. ha gjort ss. utg. av en kritisk uppl. av Plut-archos’ ”Biografier” (1906; 1914 ff., jämte K. Ziegler). L. har här med synnerlig omsorg genomgått och sovrat det rika handskriftsmaterialet samt därefter enl. sunt konservativa grundsatser, med gott omdöme, betydande skarpsinne och förtrogenhet med den antike förf:s språkbruk uppbyggt en texted. av beståndande värde. Talangfullt har han också övers. Herodotos’ och Platons skrifter (2 bd, 1920, resp. 6 bd, 1920—26) samt förf, åtskilliga populära skrifter och avh. (bl.a. en briljant litteräranalytisk essay, ”Sofokles och Ibsen”, i ”Athe-na”, 1917, ”Grekiska kvinnogestalter”, 1921, ”Grekiska hjältar och ideal”, 1925, ”Antiken” i ”Bonniers ill. litteraturhistoria”, 1928, ”Euripides”, s.å.). Ss. akademisk lärare utmärker sig L. för stor klarhet och elegans i framställningssättet. — L. tillhör sedan 1922 ss. högerman A.k., där hans säkerhet och fyndighet som talare och debattör genast uppmärksammades; jämväl inom sin riksdagsgrupp (Lantmanna-och borgarepartiet) kom han snart att intaga en framskjuten ställning (ord. led. av förtroenderådet 1933). 1921 efterträdde L. prof. Knut Kjellberg som ordf, hos Folkbildningssakkun-niga (1920—23); på kungl. uppdrag utarbetade han 1923 ett betänkande ang. ”det fria och frivilliga folkbildningsarbetet” (”Statens off. utredningar”, 1924:5). För det högre skolväsendets omdaning har L:s insats varit betydande^ — 293 — — 294 —