LINDSTRÖM holm, där han var verksam i 23 år, varav 7 år (1902—09) som högsk :s rektor. Under denna tid arbetade L. med energi och intresse för högsk :s omorganisation och utvidgning, och dess nya byggnad har till stor del L. att tacka för sin tillkomst. Sedan 1921 är L. preses i styrelsen för högsk. L:s matematiska läggning och håg för allmänna angelägenheter gjorde, att han redan tidigt kom att intressera sig för försäkringsväsendet, på vilket område han snart togs i anspråk för offentliga uppdrag. 1890— 1902 var han inspektör för försäkringsanstal-terna i riket, 1890—1909 föredragande av för-säkringsärenden i Civildep., 1909—16 regeringsråd samt 1917—24 president i Försäkringsrådet. Som ordf, i den 1907 tillsatta ålderdomsförsäk-ringskommittén, vilken under olika namn fortsatte sitt arbete till 1922, har L. gjort en epokbildande insats inom socialförsäkringen. Som resultat av detta kommittéarbete framgingo bl.a. 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring och 1916 års lag om obligatorisk olycksfallsförsäkring. L. var dessutom sakkunnig vid förarbetena till 1909 års lag om proportionella val samt medl. av den enl. Versaillesfreden tillsatta skiljedomstolen mellan Tyskland och Fuankrike rörande fördelningen av de sociala försäkringsfonderna i Elsass-Lothringen, Posen och Oberschle-sien. L. är även inspektor för Stockholms obser-vatorium. M-t. 2) Gustaf Ferdinand L., den föregåendes son, jurist (f. 23/s 1883), jur. kand. 1904, t.f. ombudsman i Stockholms stads fattigvårds-och hälsovårdsnämnder 1909—11, e.o. assessor i Svea hovrätt 1913, hovrättsråd 1918, militie-ombudsman 1919—24, revisionssekreterare 1921, häradshövding i Frosta och Eslövs domsaga (Skåne) från 1924, sekreterare i riksdagens lagutskott 1912—13, i kommitté för omorganisation av Stockholms kommunalförvaltning 1914—16, i gruvlagstiftningskommittén 1916—17, led. av Folkhushållningskommissionen 1917—19, biträtt i flera dep. vid utarbetande av skilda lagar. L. har utg. ”öfversikt af den sv. fattigvårdens historia” (1915), ”Lagstiftning om försäkring för olycksfall i arbete” (1917), ”P.m. ang. ordnandet av primärkrediten för vissa bostadsfastigheter” (1928). L. har även framträtt som politiker och kandiderat ss. högerkandidat vid A.k.-valen 1928 och 1932. E.K. Lindstedt, P a u 1 i n e. skådespelerska, se B r u n i u s 4). Lindström, Carl Johan, målare och tecknare (1801—o. 1846), bosatt i Rom 1821—30, därefter i Neapel. L. var vedutmålare, men är mest känd för sina karikatyrer och galulivsbil-der i akvarell och teckning. En serie kostymteckningar utgavs i Neapel 1836. G.S. Lindström, Karl Adam, publicist (1816— 85), fil. d:r 1848 i Uppsala, amanuens i Riksarkivet 1858—63. L. började tidigt medarbeta i skilda tidn., bl.a. i ”Väktaren”, där han gjorde sig bemärkt genom sina utrikespolitiska art. under Krimkriget. 1859 blev han huvudred, för den s.å. uppsatta moderat-konservativa ”Nya dagligt allehanda”, som under hans insiktsfulla och självständiga ledning snart blev den sv. konservatismens ledande organ. L. var särsk. initierad i och intresserad av utrikespolitiska frågor. H. E. Lindström, Gustaf, paleontolog (1829— 1901), fil. d:r i Uppsala 1854, adjunkt i Visby 1856, intendent vid Riksmuseets paleontologiska avd. och prof. 1876. L. har ägnat största delen av sitt arbete åt Gotlands zoologi och paleonto-logi samt behandlat så gott som alla dess fossila djurgrupper, särsk. armfotingar, snäckor, trilobiter och koraller, vilkas systematik han förde framåt genom undersökningar av skelettets inre struktur. L. har från Gotlands silurlager även beskrivit en skorpion, Palæo' phonus nu'n- tius, funnen vid Visby, ett av de äldsta luftandande djuren på jorden, samt en pansarfisk, Cephala'spis, funnen i Lau s:n i s.ö. Gotland. L:s sista arbete behandlade trilobiternas synorgan (”Researches on the visual organs of the trilobites”, 1901). — Även sin fäderneös historia behandlade han i ”Anteckningar om Gotlands medeltid” (2 bd, 1892—95). K.A.G. Lindström, Gustaf, mineralog (1838— 1916), assistent vid Riksmuseets mineralogiska avd. 1862—1905. L., som fått sin utbildning vid Teknologiska inst., var en framstående mineralanalytiker, som både beskrev nya mineral och utförde analyser av mineral, som beskrevos av andra, särsk. av Nordenskiöld. Under Nordenskiölds forskningsfärder förestod L. arbetet vid avd. Han gjorde omfattande resor för att insamla mineral från sv. fyndorter. L. hade stort intresse för vetenskapens historia — 297 — — 298 —