LING rad historiska skådespel (”Agne”, 1812, ”Den heliga Birgitta”, 1818, m.fl.) och utarbetade ännu ett stort epos, ”Tirfing” (1836), behandlande episoden om Hjalmar och Ingeborg i Hervararsagan. — L. hör genom sin läggning mera till 1700-talet än 1800-talet. Hans dikt- P. H. Ling. Litografi av Johan Cardon 1839. ning äger betecknande drag från Sturm und Drang; den är sentimental och kraftgenial på samma gång. Han var olycklig nog att bita sig fast i episka och dramatiska uppgifter, för vilka han saknade anlag. Bäst lyckades han i de lyriska partierna; hans produktion har också liknats vid en öken med oaser. Hans göticism urartade till gotomani, och betecknande nog fann han Götiska förbundet (se d.o.), i vilket han tog inträde 1813, för ljumt i sina strävanden och bröt sig ut efter 4 år. Under vistelsen i Köpenhamn 1799—1804 grundlädes L:s intresse för gymnastiken; han tog här fäktlektioner för 2 franska emigranter och besökte Franz Nachtegalls privata gymna-stikinst. I sept. 1804 inträffade han i Lund och erhöll ord. befattning som fäktmästare vid akad. 1805. Här lades första grunden till hans gymnastiska system. Han idkade även studier i anatomi samt gav lektioner i levande språk, simning m.m. Under sommaruppehållet sökte han sprida kännedom om sitt system till andra delar av landet genom att anordna kortare kurser, bl.a i Malmö, Göteborg och Kristianstad. Även försökte han intressera arméns representanter genom en demonstration å Ljungbyhed i Skåne sommaren 1810. 1813 utsågs L. till fäktmästare vid Krigsakad. å Karlberg och fick av K.m:t tillstånd att i Stockholm upprätta en gymnastisk anstalt för utbildandet av gymnastiklärare för skolan och armén (Gymnastiska centralinst.). Under stora lokala och ekonomiska svårigheter utvecklade han här under V4 sekel sitt frisk- och sjukgymnastiska system samt kämpade för gymnastikens införande i skolor och vid armén. 1818 förordnades L. till lärare i gymnastik och fäkt-konst vid art.-lärov. å Marieberg. — L. ville i nitälskan för sitt fosterland pånyttföda folket och åter väcka till liv den gamla nordmannaandan och kraften. I en omfattande fysisk fostran såg han grundmedlet att förverkliga detta mål. Genom den pedagogiska gymnastiken ville han hos ungdomen skapa betingelser för en sund utveckling till hälsa och kraft, till viljestyrka och självdisciplin; genom den me-dikala sökte han nå de sjuka och svaga; genom den militära ville han bibringa det manliga släktet färdighet i den för dåtidens krigförnfg viktiga närstriden och därigenom ytterligare förbereda det till fosterlandets försvar. Den estetiska gymnastiken med dess mera konst-betonade övande av hållnings- och rörelseorga nen torde L. ha avsett som ett, särsk. för kvinnorna lämpat, gymnastiskt komplement och som ett medel att giva uttryck för en harmonisk utveckling av kropp och själ. — L. inledde i Sverige en period av intresse och arbete för den fysiska fostran, vilket intresse visserligen sammanhängde med vissa europeiska tidsström-ningar men som till stor del kan anses vara en frukt av hans nitiska verksamhet. På hans till-skyndan inriktades även läkarnas uppmärksamhet på värdet av kroppsövningarna som hälso-och läkemedel. Hans största betydelse ligger dock otvivelaktigt på den pedagogiska gymnastikens område. Här lade han grunden till och utformade i detalj ett system, som på ett överlägset sätt tillfredsställer den långt efter hans tid framkomna utvecklingslärans och den biologiska forskningens krav. Hans system vilar på det målmedvetna utexperimenterandet och utnyttjandet av vår kropps alla hållnings- och rörelsemöjligheter i form av övandet av isolerade, i en metodisk stegringsföljd sammanställda hållningar och ledgångsrörelser (i motsats till automatiserade funktionsövningar), avseende en fullt allsidig träning av hela det viktiga organsystem, som omfattar ej endast hållnings-och rörelseorganen utan även stora komplex av nervsystemet. Den rangplats, som detta system tidigare tillkämpat sig, kan det fortfarande hävda, ej minst i vår tid, då man kommit till full insikt om principskillnaden mellan den pedagogiska gymnastiken och funktionsövning-arna (idrott, lek m.m.), vilka båda arter ej kunna ersätta men väl komplettera varandra. L:s grundläggande gymnastiska arbeten äro ”Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allm.” (1820), ”Regi, för — 305 — — 306 —