LINGA gymnastik” (1836), ”Regi, för bajonettfäktning” (1836), ”Soldatundervisning i gymnastik och bajonettfäktning” (1838) och ”Gymnastikens allmänna grunder” (de 84 första sidorna utg. 1834, återstoden, bearbetad av P. J. Liedbeck och C. A. Georgii, utkom i tryck 1840; 2 uppl. 1866). — ”Samlade arbeten” i 3 bd 1859—66. — Litt.: Biogr. av C. A. Westerblad (3 bd, 1913 —21); ”Till P. H. L:s minne” (1913, med bib-liogr.); ”Kungl. Gymnastiska centralinst:s histo ria 1813—1913” (1913). E. Wa.;0.K-gh. 2) Hjalmar Fredrik L., den föregåendes son, gymnastikpedagog och gymnastisk förf. (1820—86). L. genomgick Gymnastiska centralinst. 1841—42, tjänstgjorde här som underlärare (hjälplä-rare) 1843—58, som t.f. överlärare 1858 — 64 och som överlärare och prof. 1864— 82. På 1850-talet företog han 2 längre resor till Tyskland och 1 till Frankrike. -— Allt från sin an ställning vid G.C.I. bedrev L. omsorgsfulla studier i anatomi o.a. för gymnastiken grundläggande ämnen och förskaffade sig djupgående kunskaper på det friskgymnastiska området. — Hans största betydelse ligger otvivelaktigt däri, att han under en brydsam period väl förvaltat den viktigaste anparten av det P. H. Lingska arvet, den s.k. pedagogiska gymnastiken, i det han givit bestämdhet åt den gymnastiska rörelseformen och stadga åt dagövningen samt konsoliderat och sovrat rörelseförrådet. L. sökte även att realisera P. H. L:s önskemål att omforma gymnastiken efter skolans, d.v.s. barnens och ungdomens, behov. Han insåg nödvändigheten av att giva de fåtaliga gymnastiklärarna, med ofta bristfällig utbildning, ett relativt enkelt och fast system, som möjliggjorde ledandet av stora avd. Därför ivrade han för inredandet av gymnastiklokaler med stor, fri golvyta och med enkla, starka och billiga redskap, som kunde användas av många samtidigt. Att kvinno-gymnastiken vann insteg vid G.C.I., torde även skett genom hans tillskyndan. — Av L:s skrifter äro ”Tabeller i friskgymnastik för Gymnastiska centralinst :s lärokurser (1866, 7 uppl. 1908; tillägg, 1869, 6 uppl. 1913) grundläggande för hela den gymnastiska utvecklingen i Sverige. Dessutom har han förf. ”Rörelselära” (1866; förk. uppl. 1884) och ”öfversikt af rörelselära” (1880) samt ordnat och utg. L. G. Brantings efterlämnade handskrifter (3 bd, 1882—85). Av L:s 1884 fullbordade ritningar av över 2,000 ställningar och rörelser utgåvos 1893 500 av Gymnastiska centralinst. — Litt.: ”Kungl. Gymnastiska centralinst:s historia 1813—1913” (1913); G. Moberg, ”Sv. gymnastikens märkesmän” (1920); ”Tidskr. i gymnastik”, 7 (1909). O.K-gh. Linga (sanskr., manslem), en bild av en manslem, som av dyrkare av Civa (se d.o.) användes som symbol för guden (jfr Fallos). L. kan vara ett större, fast föremål (en sten o.d.) el. t.ex. en amulett, som bäres kring halsen. L. är särsk. använd inom en Civa-sekt, lingäyat, som i v. Indien, presidentskapet Bombay o.a., har o. 3 mill. anhängare. — Litt.: R. C. Carr, ”Lingayats” (1906). Th.P. Lingarn spinnes numera mest på maskin, men äldre, omständliga handmetoder äro här ännu Lingarn i tre stadier: linband, förgarn, färdigspunnel garn. — 307 — — 308 —