LINGONRIS förebilder för fabriksmetoderna, liksom vid linberedning (se d.o.). Handspunnet lin blir glan-sigare och vackrare och användes till de högsta kvalitetsvarorna, ss. bästa damast och spetsar. — För maskinspinning ordnas linet till ett jämntjockt sträckband, varpå förspinning sker. Därvid sträckes linet ytterligare och får svag snodd. Sedan sker finspinningen, som ger hårdare sträckning och snodd. Spinning sker ”torrt” för grövre garn och biångarn, ”halvtorrt” (behandlat med kallt vatten) el. ”vått”, då det förspunna garnet får passera ett varmt vattenbad. Vätningen avser att något upplösa limämnet i fibrerna. Garnet blir genom fuktigheten jämnare, men för mycken väta tar bort glansen. Vid handmetod (se Spinning och Spinnrock) fuktas snodden oavbrutet med saliv. — Om l:s numrering se G a r n m å 11. /. Lingayat, se L i n g a. Lingbo, församling i Skogs kommun, Gävleborgs län; 74,41 kvkm., därav 69,32 land; 1,072 inv. (1933). Vid statsbanan Krylbo—Bollnäs ligger L. industrisamhälle (o. 600 inv.) med mekanisk verkstad (ägare A.-b. Lingbo verkstäder), snickerifabrik med sågverk och hyvleri samt tjärfabrik. Stor träkolsproduktion. — Pastorat: Skog och L., Ala kontrakt, Ärkestiftet. M.P. Lingelbach [IFrjalbaz], Johannes, nederländsk målare och grafiker (1622—74), studerade i Paris 1642—44, i Italien 1644—50 och kom över Tyskland till Amsterdam. L. har målat jaktbilder i Wouwermans stil, folklivsskild-ringar och italienska hamnbilder. Han är representerad i de flesta europeiska museer och har dessutom målat staffagefigurer i tavlor av andra nederländska konstnärer (A. Beerstraten, Hobbema, Ph. Koninck m.fl.). F.H. Lingen, stad i Hannover, nära Ems, n.v. om Osnabrück; 10,914 inv. (1925). 1685—1819 hade L. univ. L. var huvudort i ett grevskap med samma namn, som intill 1508 var förenat med grevskapet Tecklenburg och därefter upprepade gånger växlade ägare. Så tillhörde det Spanien, huset Nassau-Oranien, Preussen, grevskapet Berg, Frankrike, Hannover, innan det 1866 definitivt och i sin helhet införlivades med Preussen. [ö.] Lingen, Reinhold Jo h a n v o n, 1743 adlad, 1764 friherre, militär (1708—85), var en tid i fransk krigstjänst, sv. kornett 1730, i saxisk tjänst 1730—36, i rysk 1737—41, där han deltog i kriget mot turkarna och avancerade till överstelöjtnant, sv. överstelöjtnant 1742, särsk. bekant genom sin djärva och snabba resa över Ålandshav med fredstraktaten 1743, överste 1747, generalmajor 1757, deltog i pommerska kriget, generallöjtnant 1761, landshöv ding i Kristianstad 1763, i Malmö 1772, avsked s.å. P.S. Lingförbundet, en 1912 i Göteborg bildad sammanslutning av gymnastikföreningar i syfte att genom årliga uppvisningar (bl.a. under en ”Lingvecka”), utgivande av gymnastikblad (sedan 1928), samarbete med andra organisationer, föredrag, presspropaganda m.m. verka för den lingska gymnastikens utbredning och populari-sering. O.K-gh. Lingg [lirjk], H e r m a n n, tysk förf. (1820 —1905), var bajersk militärläkare 1846—50, varefter han bosatte sig i München för att, uppmuntrad av Geibel, ägna sig åt diktning. Han skrev diktsaml. ”Gedichte” (1854), ”Vaterlän-dische Balladen und Gesänge” (1869), ”Schluss-steine” (1878), ”Jahresringe” (1889) och ”Schlussrhythmen” (1901), tragedien ”Catilina” (1864), berättelserna ”Byzantinische Novellen" (1881), eposet ”Die Völkerwanderung” (3 bd, 1866—68) och självbiogr. ”Meine Lebensreise” (1899). L:s ”Ausgewählte Gedichte” utgåvos av P. Heyse 1905. — Litt.: Biogr. av A. Sonntag (1908) och Frieda Port (1912). A.Bd. Linghed, industri- och stationssamhälle i Svärdsjö s:n, Kopparbergs län, ändstation för Dala—Ockelbo—Norrsundets järnväg, 23 km n.ö. om Falyn; o. 800 inv. Sågverk tillhörande Kopparbergs och Hofors sågverks-a.-b. M.P. Lingon, se Lingonris. Lingo'ner, ett av Cæsar och Plinius omtalat keltiskt folk i nuv. n.ö. Frankrike med huvudstaden Andomatunum, nuv. Långres, som efter dem fått sitt namn. Under de keltiska folkvandringarna (se K e 11 e r) drog en del av dem över Alperna och bosatte sig vid Adriatiska havet s. om Po. S.L-d. Lingonris, lingon, kröson, V acci' nium vitis idæ'a, av fam. ljungväxter, är en 1—3 dm. hög dvärgbuske med omvänt äggrunda, övervintrande, läderartade, på undre sidan punkterade blad, i korta, hängande klasar sittande, A. Fors foto. Lingonris med mogna frukter. — 309 — — 310 —