LINKÖPING fick stapelrätt. Vidare ha tillkommit ö. centralbanan (L.—Vimmerby) samt Mellersta Östergötlands järnväg. Hamnen i Stångån har en kajlängd av 2,055 m. och ett djup av 1,5—3,4 m. 1931 ankommo och avgingo 1,764 fartyg om 109,513 neltoton. Genom sitt centrala läge har L. en betydande detaljhandel; även grosshandeln är ganska stor inom vissa branscher. 1920 levde 22,6 °/o av befolkningen av handel och samfärdsel, 42,2 °/o av industri och hantverk. 1931 funnos 98 industriella anläggningar med sammanlagt 2,794 arbetare. Bland större industrier kunna nämnas: Sv. järnvägsverkstä-derna (anlagda 1907; 300 arbetare), L:s armatur- och metallfabrik (grundad 1915; 150 arbetare; årl. tillverkningsvärde: 1,5 mill. kr.), A.-b. Nordstjernans elektriska knäckebröds-fabrik (1906; 70; 1,5 mill. kr.), alla i förstadssamhället Tannefors i s.ö. L., vidare en råsockerfabrik (1905; 190), tillhörande Mellersta Sveriges sockerfabriks-a.-b., Lidköping), A.-b. Nykvarns bindgarnsfabrik (1899 : 60), L:s linne-fabriks-a -b:s vitvarufabrik (1909; 285; 1,8 mill. kr.), L:s strå- och filthattfabrik (1919; 140; 1,25 mill. kr.), Wahlbecks fabriker (tågvirkes- och bindgarnsfabrik m.m. (1876; 135; 1,2 mill. kr.), Tekniska fabriken Gripen (1890; 60; 700,000 kr.), Elge-Verken (A.-b. L:s gjuteri och mekaniska verkstad; 1878; 70; 350,000 kr.), Nya centralbryggeriet m.fl. Till L:s utveckling ha också bidragit de till staden knutna militära förläggningarna: Livgrenadjärreg., Svea trängkår och 2:a arméfördelningens stab. — L. är av ålder en skolstad och ett kulturcentrum med följ, högre läroanstalter och kulturinst.: högre allm. lärov., elementarlärov. för flickor (under ombildning till 7-årig flickskola), folkskolesemina-rium, småskoleseminarium (fr.o.m. 1933 övertaget av Staten), Ljungstedtska skolan (teknisk yrkesskola), lärlings- och yrkesskolor, L:s stifts-och landsbibl. (se d.o.), Östergötlands museum och L:s stadsmuseum för skön konst (inrymt i stadshuset). I L. utgivas 2 dagliga tidn., ”Östgöta correspondenten” och ”Östgöten”. I L. finnas länslasarett, epidemisjukhus, garnisonssjukhus, barnbördshus och hem för obotligt sjuka. — L. är en vacker stad, rik på planteringar och grönskande trädgårdar. Av offentliga parker intaga L:s trädgårdsförenings planteringar samt Järnvägsparken och Äpromenaden främsta rummet. Äldre stads-partier med krokiga gator och gamla gårdsin-teriörer (Ägatan, Hunnebergsgatan; vid den sistn. ligger C. A. Wetterberghs hem ”Onkel Adamsgården”, äges av Östergötlands museum) omväxla med modern bebyggelse (Vasavägen, Platensgatan). Bland offentliga byggnader må följ, nämnas: Frimurarhuset (1912; arkitekt Th. Wåhlin) vid Vasagatan, v. därom flick-lärov. och teatern (1903; A. Anderberg), n.v. därom högre allm. lärov. (1915; A. Brunskog). Söderut utmed S:t Larsgatan ligga Ljungstedtska skolan, post- och telegrafhuset, riksbanken, L:s sparbankshus och S:t Larskyrkan, vars torn delvis härstammar från medeltiden; kyrkan i övrigt visar den gustavianska tidens slätstrukenhet, med undantag för altartavlan av Per Hörberg. V. om S:t Larskyrkan ligger St. torget med rådhuset på s. och St. hotellet på ö. sidan. Mitt på torget står Milles’ bekanta konstverk Folkungabrunnen (avtäckt 1927); strax n. om torget, vid Platensgatan, ligger Östergötlands museum, ett av landsortens förnämsta konstmuseer. V. om St. torget finner man stadshuset (tidigare lärov.), Järntorget, Borggården och Slottet med landshövdingsresi-dens och lokaler för länsstyrelsen. Slottet går, som nämnt, tillbaka till medeltiden, ombyggdes och utvidgades under 1400-talet genom Henrik Tidemansson och fick på 1500-talet genom Johan III Vasatidens prägel, restaurerades 1932— 33. Strax intill slottet ligga stiftsbibl., konsisto-riehuset, biskopsgården (1734) och domkyrkan. Ss. grävningar (under ledning av S. Cur-man och A. L. Romdahl) från 1915 visat, var den äldsta stenkyrkan en romansk basilika (uppförd av biskop Gisle på 1100-talet) med utbyggt kor avslutat av absid i ö., korsflyglar, som också fått absider, samt treskeppigt långhus och torn i v. Vreta klosterbygge har här influerat. Under 1200-talets förra del skedde en ombyggnad, där Mariakyrkan i Visby och även domen i Magdeburg varit förebilder: koret i ö. fick en stor rundning, omgiven av smärre torn, långhuset skulle fortfarande vara basili-kalt (med sidoskeppen lägre). Av detta bygge kvarstå i nuv. kyrkan mittkvadraten (tvärhuset) och n. portalen samt början av långhuset (sen-romansk stil). Under 1200-talets senare del kommo impulser från ”Early English”-stilen (se d.o.), tydligast framträdande i tvärhusets s. portal samt i långhusets inre arkaturutsmyck-ning. Nu blev långhuset förändrat till en hallbyggnad, koret fick en omgång. Detta blev åter Plan av Linköpings domkyrka, visande 1100-talskyrkan, 1200-talskoret och den nuvarande kyrkan. — 319 — — 320 —