LINKÖPINGS STIFTS DOMPROSTER 1 Växjö stift), och Gustav Vasa, som genom att uppdela stiften i smärre områden ville be skära biskoparnas makt, gjorde vissa utbrytningar, av vilka en del senare återgingo; 1570 avskildes Visby stift och 1602 Kalmar stift (se d.o.), varefter icke några större förändringar i omfånget blivit gjorda. — Litt.: G. Westberg, ”Ur L.s:s historia 1593—1843” (1919) samt i ”Teologisk tidskr.”, 1884, 1885, 1887, och i ”Kyrkohistorisk årsskr.”, 1912—16. S.N. Linköpings stifts domprosteri omfattar 7 pastorat: Linköping och S:t Lars; Kärna och Kaga; Skeda och Slaka; Landaryd och Vårdsberg; Vist; Törnevalla, ö. Skrukeby, Lillkyrka och G'stad; Rystad och ö. Harg; 42,861 inv. (1933). J.C. Linköpings stifts- och landsbibliotek leder sitt ursprung från domkyrkobibl., vars första kända bokdonation tillkom 1287. På 1680-talet sammanslogs domkyrkolibrariet med gymnasiebibl. och har sedan under namn av stiftsbibl. (stifts- och lärov.-bibi.) intill senare tid fortsatt att växa huvudsaki. genom stora och värdefulla donationer. Bibl:s historia är i detta avseende nära förknippad med namnen på flera av stiftets dådkraftigaste biskopar, H. Spegel, E. Benzelius d.y., A. Rhyze-lius, P. Filenius, U. v. Troil och J. A. Lindblom samt de för lärdomens tillväxt i hembygden nitiska samlarna S. Älf och J. H. Lidén. Bokbeståndet förvarades i domkyrkan till 1870-ta-lets mitt, då det överflyttades till konsistorie-huset vid Ägatan, uppfört 1830, tillbyggt och restaurerat 1875 och 1915. — Genom statlig och kommunal samverkan omorganiserades stiftsbibl. 1926 till ”stifts- och landsbibl.”, med uppgift bl.a. att, ss. ett mellanled mellan folkbibi, och de stora vetenskapliga bibi., tjänstgöra som central för övriga inom Östergötland belägna offentliga bibi, och boksamlingar (K.m:ts instruktion 7/i2 1928). Lokalerna utvidgades samtidigt genom en med anslag av Linköpings stad uppförd modern tillbyggnad, och Linköpings 1924 öppnade stadsbibl. överflyttades till och uppgick i den nya inst. Det närmaste överinseendet utövar en styrelse bestående av, förutom bibliotekarien, en led. av domkapitlet i Linköping, en led. utsedd av lärov.-kollegiet vid högre allmänna lärov. och två led. utsedda av stadsfullmäktige, varjämte Östergötlands läns landsting äger att utse en led. för den tid, anslag till bibi, utgår av landstingsmedel. — Bokbeståndet beräknas omfatta c:a 150,000 bd, några tiotusental småtryck, över 2,300 handskrifts-band, varav ett stort antal medeltida och särsk. fornsv., en omfattande serie pergamentsbrev, en inkunabelsaml. på 130 n:r; rikt på sv. 1500- och 1600-talstryck och elzevierer; gravyr-, porträtt- och medaljsaml. — Samfundet Linköpings stiftsbibLs vänner stiftat 1918. — Litt.: ”Linköpings bibl:s handl.” (2 bd, 1793—95, ny. ser. 1—4, 1920—24); J. H. Lidén, ”Repertorium Ben-zelianum” (1791); C. M. Stenbock, ”Strövtåg i Linköpings stiftsbibl.” (1918); äldre historia av I. Collijn i ”Betänkande och förslag ang. lärov. och landsbibl.” (1924); ang. omorganisationen av N. Gobom i ”Nordisk tidskr. för bok- och bibi.-väsen” (1928). N.G-m. Linlithgow [linli'j>gäu], huvudstad i grevskapet West Lothian, ö. Skottland, 28 km. v. om Edinburgh; 3,666 inv. (1931). Det gamla slottet, nu en ståtlig ruin, var i äldre tider kungligt residens; här föddes Maria Stuart. J.C.;E.W. Linlithgowshire [linlFpgåufUa], grevskap i Skottland, se West Lothian. Linlöpning, medel för hästdressyr för att ulan ryttare göra hästen uppmärksam för hjäl- Linlöpning. perna samt att utbilda honom i hoppning. Hästen, lämpligen betslad med träns och kapson, föres härvid med en lina på ett runt spår. S.C-r. Linna, Kustaa E e m i 1, finländsk jordbruksexpert och politiker (f. 1876), kommunalråd, riksdagsman (Finska nationella framstegspartiet) 1913—14 och 1917—30, chef för lant-bruksministeriet 1928—29, för ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena dec. 1932. Th. Linnæ'a, växtsläkte, se Linnea. Linnæ'us, se Linné. LFnnankoski, Johannes, pseud. för finländske förf. Vihtori Peltonen (1869— 1913). L. härstammade från den finska allmogen i ö. Nyland, förskaffade sig med ovanlig energi en omfattande allmänbildning och arbetade intill sekelskiftet synnerligen aktivt ss. tidningsman, folktalare och praktisk rådgivare bland befolkningen på sin hemort för den andliga och materiella odlingens höjande liksom för finskhetens sak. 1903 utgav L. det stort tänkta idédramat ”Ikuinen taistelu” (sv. övers. ”Den eviga striden”, 1904), vari motsättningen mellan Kain och Abel fördjupas till en evig — 323 — — 324 —