LINNE strid mellan onda och goda makter. Romanen ”Laulu tulipunaisesta kukasta” (1905; sv. övers. ”Sången om den eldröda blomman”, 1906; även filmatiserad), som skildrar en timmer-flottares och Don Juans äventyr, vann stor popularitet med sin lyriska naturromantik och sin sensualism, vilken tar loven av den moraliserande tendensen. Renare och enklare i linjerna är den vackra, realistiskt hållna allmogeskildringen ”Pakolaiset” (1908; sv. övers. ”Flyktingarna”, 1913), ett av den moderna finska litteraturens mest helgjutna verk, vari den i L:s alstring ständigt återkommande tanken om självöver-vinnelsens nödvändighet och skönhet får sitt lödigasle uttryck, övriga arbeten av L. äro den romantiskt-realistiska berättelsen ”Taistelu Heikkilän talosta” (1907; sv. övers. ”Kampen om Heikkilä gård”, 1916), den i dramatisk form givna politiska allegorien ”Kirot” (”Förbannelsen”, 1908), skådespelet ”Simson ja Delila” (1911; sv. övers. 1919), det lyriskt innerliga enaktsdramat på vers ”Jeftan tytär” (1911; sv. övers. ”Jeftas dotter”, 1919) samt novellsaml. ”Sirpaleita” (”Skärvor”, 1913). — Litt.: W. Sö-derhjelm, ”J. L.” (1918); B. Collinder, ”Finsk prosadiktning” (1932). H.S-m. Lianarsson, Jonas Gustaf Oscar, paleonto-log och geolog (1841—81), fil. d:r i Uppsala 1866, s.å. docent där och även geolog och pa-leontolog vid Sveriges geologiska undersökning. I sina arbeten här lade han grunden till en detaljerad stratigrafisk indelning av Sveriges kambrosilur, baserad på dess fossilinnehåll. K.A.G. Linne, d.v.s. vävnader av lingarn (se d.o.), har funnits ända sedan människans äldsta kulturstadier. Vilt lin finnes ej längre, l:s ursprungsort är osäker men tros vara Främre Orienten el. Medelhavsländerna. L. vävdes i stor skala i det gamla Egypten till kläder, mumiebindor och inredningsändamål. Kläder av 1. funnos ej i det äldsta Grekland (se Klädedräkt, sp. 607), men bruket av 1. blev redan under forntiden utbrett kring hela Medelhavet. N. om Alperna fanns 1. redan under yngre stenåldern (fynd i schweiziska pålbygg-nader) och möjl. i Norden, dock ej fullt säkert påvisat ens under bronsåldern. Under järnåldern däremot var 1. på germanskt område mycket vanligt och anses ha ingått som huvudbeståndsdel i kvinnans dräkt. L. ingick även i bonader o.a. inredningsföremål (fynd i Osebergsskeppet, se d.o., i Birka m.fl. ställen). Lin odlades trol. då redan i Norden. Under medeltiden brukades 1. mycket i hela Europa och togs nu i anspråk även för kyrklig skrud (se d.o.). I Sverige bedrevs linodling och l.-väv-nad mest i Norrland, kyrkotionde erlades stundom i l.-väv, och o. 1300 erhöllo hälsingebönderna rätt att betala kronoskatten i 1. — Under senrenässansen och senare voro Nederländerna särsk. berömda för sina fina 1.-vävnader, såväl damaster (se d.o.) som slät väv. Till Sverige började genom 30-åriga kriget en rätt stor lyx-import av utländska, främst nederländska 1.-vävnader, men det mesta 1. för hemmets behov av sängkläder, dukar, handdukar o.d., samt kläder vävdes i hemmen för husbehov el. avsalu. Marknaderna erbjödo de viktigaste för-säljningstillfällena. Ännu salubjudes mycket hemvävt 1. t.ex. på Sigfridsmässan i Växjö. Under frihetstiden voro statsmakterna mycket intresserade för manufakturerna och uppmuntrade på alla sätt linspinning och 1.-vävnad (lärftspremiering). Norrland var mönsterlandet, dit folk sändes att lära spinna och väva, östanbro linnekompani för damastvävnad an-lades i Söderhamn men flyttades 1729 till Flor i Mo s:n; det nedlades först 1844. En verklig l.-fabrik anlades i Vadstena gamla slott av från Holland inflyttade franska vävare 1753; den bestod till 1830. L. började småningom vävas mera fabriksmässigt på andra orter: Jönköping (Stenbergslinne), Örebro m.fl. I Alme-dal anlades det första mekaniska linspinneriet. — Ett mellanting mellan hemslöjd och fabrikstillverkning av 1. med det s.k. förlagssystemet hölls under 1800-talet länge i gång särsk. i Västergötland, Halland och Hälsingland. Importerad maskinvävd vara blev mot 1800-talets slut en svår konkurrent till dessa i fråga om kvalitet ojämna handvävnader, men snart anlades sv. fabriker, som numera nästan helt trängt ut importen av 1. Råvaran är dock till största delen importerad; endast några hundra ton sv. lin spinnes årl., medan importen av lingarn går till över 2,000 ton. Våra största l.-vä-verier äro Almedahl-Dalsjöfors a.-b., Holma-Hälsinglands lin-spinneri och väveri a.-b. samt Marks l.-manufaktur a.-b. Alla tillverka även andra textilvaror än 1. — Modern heminredning har i stor utsträckning åter börjat använda 1., både hand- och maskinvävt, i allahanda kombinationer (jfr Hemslöjd). Under 1700-talet och med den begynnande industrialismen började det dyrbara 1. med dess omständliga tillverkning (se L i n b e r e d n i n g) att delvis undanträngas av den mer lättarbetade — 325 — — 326*—