LINNÉR 2) Carl von L. d.y., den föregåendes son, naturforskare (1741—83), student utan examen i Uppsala 1750, bota-nices demonslrator där 1759, med. he-ders:dr 1765, med. och botanices prof, i survivans 1763, ord. prof, i Uppsala 1777. L. företog 1781—83 en resa till England, Holland och Frankrike och utgav ett antal botaniska arbeten, bland vilka kunna nämnas ”Decas I:a et H :a plantarum rariorum horti upsaliensis” (1762—63, 20 pl.), ”Plantarum rariorum horti upsaliensis fasc. I” (1767, 10 pl.) och ett suppl. till ”Systema vegetabilium”, ”Genera plantarum” och ”Species plantarum” (1781), det senare arbetet till väsentlig del efter faderns efterlämnade anteckningar, varjämte ett antal av L. uppställda växtarter postumt beskrevos av O. Swartz och W. T. Aiton. Karaktärssvag och ytlig, fann L., ehuru icke utan goda anlag, det besvärligt att ägna sig åt allvarligt arbete, och de lättvunna framgångar, han tack vare faderns förtjänster lyckats uppnå, verkade hämmande på hans vetenskapliga skolning och utveckling.O.Gz. Linne'a, Linnæ'a, växtsläkte av fam. tryväx-ter, innefattande 12 arter, samtliga i n. hemi-sfären och utgörande upprätta el. nedliggande buskar el. ris med helbräddade el. sågade blad, blommor i knippen, klocklik el. rörformig blomkrona och 3-rummigt fruktämne. L. borea'lis, 1 i n n e a, med utbredning i Europas, Asiens och Nordamerikas kallare trakter, har trådfin, nedliggande, ofta vitt krypande och rotslående stam med långt åtskilda bladpar och från bladvecken utgående dels korta, upprätta, tätbladiga näringsskott, dels likaledes upprätta florala skott, som avslutas med en av tre hängande, öppna, Linnæa borealis. klocklika blommor bestående blomställning. Frukten är en 1-fröig tunnskalig nöt, omsluten av 2 starkt klibbiga högblad. I växthus odlas flera arter, ss. L. floribu'nda från Mexiko och L. triflo'ra från Himalaja. Den senare är en grov, upprätt buske med stora, elliptiska blad och rörformiga, mjölkvita blommor. O.Gz. Linne'a, barntidn., utg. 1861—71 av C. A. Wetterbergh (se denne) under pseud. Onkel Adam, fortsatt till 1876. Linneanska stiftelsen, se Hammarby. Linnean society [linien sasaTati], se L i n-néska sällskap. Linnebjörke, gods i Dädesjö s:n, Kronobergs län; areal 2,329 har, därav 98 har åker; taxeringsvärde 347,200 kr. (1928). Huvudbyggnaden brann 1920. Ägare är A.-b. Böksholms sulfitfabrik. Th.P. LinneFt (k o b o 11 k i s, koboltnickel-kis), benämnd efter Carl v. Linné, är ett reguljärt i oklaedrar och romdodekaedrar kristalliserande mineral, metallglänsande, till färgen rödaktigt stålgrått, anlöpande kopparrött el. gulaktigt, med svartgrått streck. L:s kemiska sammansättning är ett svavelmineral av kobolt och nickel i växlande proportioner (Co,Ni)3S4. Den upptäcktes vid Bastnäs och har dessutom funnits insprängd i gnejs och liknande bergarter vid Riddarhyttan och Loos. L. förekommer på gångar, då ofta derb el. kristallinisk och stundom i sådan mängd, att den brytes som koboltmalm. De rika koboltmalmföre-komsterna i Katanga synas väsentligen ha innehållit 1. K.A.G. Li'nnel, John, engelsk målare (1792— 1882), elev av West och Varley, även verksam som grafiker. L. arbetade till 1846 huvudsaki. som porträttmålare men blev därefter den mest uppskattade realistiske landskapsskildraren i samtidens England. G.S. Linnér, Sigfrid Nathanael, ämbetsman (f. 13/s 1877), jur. kand 1900, sekreterare i sv.-norska skiljedomstolen i renbetsfrågan 1909, fiskal i Svea hovrätt 1911, exp.-chef i Civildep. s.å., hovrättsråd 1912, led. i organisationskommittén för Olympiska spelen 1911, konsultativt statsråd i Hammarskjölds ministär 1914—17, regeringsråd 1917, led. av krigsberedskaps- kommissionen 1918, ordf, bland sakkunniga ang. anslag till idrotten 1921—22, ordf, i — 333 — — 334 —