LINZ betesmarker, torra ängar o.d. L. catha'rticum, vildlin, en spenslig, intill 3 dm, hög, 1-årig ört med små, vita blommor, dels ss. odlad el. förvildad släktets viktigaste art, L. usitati'ssi-mum, vanl. lin, hör, 1-årig, 4—8 dm. hög med stora, blå blommor. Den senare arten, som numera ingenstädes förekommer vild men anses härstamma från trakterna mellan Persiska viken samt Kaspiska och Svarta haven, är en av människans nyttigaste stjälkspå-nadsväxter. Man skiljer på två kulturformer av lin, t r ö s k 1 i n, som odlas för beredning av lingarn och linnevävnader (se Linberedning), och klanglin el. springlin, som huvudsaki. odlas för frönas skull. Linfröna, vilkas skal äro rika på slem, innehålla en fet olja, linolja (se d.o.), efter vars utpressning resterna nyttjas ss. foderkakor, linfrökakor (se d.o.). Av fröna erhålles även en drog, se'mina lini, samt beredes s.k. linfröslem (se d.o.). Flera arter, särsk. L. grandiflo'rum, odlas ss. prydnadsväxter. A.V-e. Linsnär ja, växtart, se Snarrevsläktet. Linssläktet, Lens (Ervum), av fam. baljväx-ter, omfattar 5 el. 6, vickersläktet närstående arter i Medelhavsländerna och v. Asien, av vilka endast L. escule'nta (E. lens), lins, åkerlins, är av någon större betydelse. Det är en 15—30 cm. hög, ettårig ört med mångpariga blad, ensamma el. i 2—3-blommiga klasar sittande, blekblå blommor, oftast 2-fröiga baljor med kretsrunda, platta frön. Dessa ärtstora, gula, röda el. svarta frön användas liksom vanliga matärter, särsk. i Sydeuropa, Asien och Afrika. I Sverige förekommer växten här och där odlad el. förvildad. — Ang. duvlins och sparvlins se Vickersläktet. A.V-e. Linssysteni, fys., se Lins. Linstow [li'nstau], HansDitlevFrantz, norsk arkitekt (1787—1851). Efter en mångsidig utbildning till jurist, målare, gruvingenjör verkade L. en tid som militäringenjör. Han var en av stiftarna av Den norske kunst- og tegne-skole (upprättad 1818), där han verkade som lärare. 1825—48 ledde han som slottsintendent byggandet av det kungl. slottet i Oslo. Dessutom har han verksamt bidragit till regleringen av Oslos stadsplan genom anläggandet av huvudgatan upp till slottet, Karl Johans gate. F.H. Linsäll, s:n i Svegs tingslag, Jämtlands län, i ö. genomfluten av Ljusnan; 1,180,so kvkm., därav 1,157,so land; 1,238 inv. (1933; 1 inv. pr kvkm.); 4,os kvkm. åker (1927; 0,3 °/o av land-arealen), 768,08 kvkm. skogsmark. L. är obygd, där stora vidder upptagas av fjäll ovan barrskogsgränsen. Bebyggelsen är samlad vid älven. — Pastorat: Sveg, Älvros och L., Härjedalens kontrakt, Härnösands stift. M.P. Linth, flod i Schweiz, se Limma t. Linton, Otto, ingenjör (f. 4/o 1880), civilingenjörsexamen 1901, assistent i väg- och vattenbyggnadskonst 1904—05 och 1906—07, docent 1912 och prof, i järnbyggnadslära 1915, prof, i brobyggnad 1923, allt vid Tekniska högsk. L. har bl.a. förf. ”Brobyggnader” i Kungl. Järnvägsstyrelsens ”Banlära” (1916), ”Inverkan av rörliga kraftsystem” i ”De tekniska vetenskaperna” (1924), ”Brobyggnader” i ”Uppfinningarnas bok” (1929). Fr.E. Li'ntulaks, gård i Vasa län, Finland, vid sjön Kyyjärvi, c:a 150 km. ö. om Vasa och 27 km. n.v. om Karstula. Vid L. blev Otto v. Fieandt (se denne) med 550 man 3/7 1808, efter att i början av striden ha vunnit en del framgångar, slagen av de mer än dubbelt överlägsna ryssarna under överste Vlastoff. Ä vardera sidan utgjorde förlusterna bortåt 150 man. P.S. LFnturi, Arvo Viljo Ilmari, finländsk jurist, bankman och politiker (f. 1887), rättsexa-men 1909, stadsfiskal i Raumo 1909—17, advokat i Helsingfors 1917—26, sjöfartsråd 1926— 27, verkställande direktör i Finlands boslads-hypoteksbank sedan s å., inrikesminister i Kal-lios 3:e ministär 1929—30 (medl. av Finska nationella framstegspartiet). Th. Linum, växtsläkte, se Linsläktet. Linus, kristet helgon, föregiven efterträdare till Petrus som romersk biskop. Linvald, Axel Steffensen, dansk historiker och arkivman (f. 1886), 1912 2:e arkivarie i Rigsarkivet, 1923 staden Köpenhamns Raadstue-arkivar. L:s förnämsta arbeten äro ”Köben-havns Brandforsikring” (1913), ”Strucnsee og den danske Centraladminislration” (1921), ”Kronprins Frederik og hans Regering 1797— 1807” (1923), ”Bistrup. Byens Gods” (1932) och ”Dansk Arkivvæsen” (1933). L. var medutg. av ”Det danske Folks Historie”, 1—8 (1926— 29); red. av ”Dansk hist. Tidsskrifl” sedan 1932. Fl.D. Linväxter, Lina'ceæ, dikotyledon fam. med o. 10 släkten och o. 150 arter i tropiska och tempererade områdena. De äro örter el. buskel. lianartade växter med vanl. enkla, helbräd-dade blad och ensamma el. i knippen samlade, regelbundna, 5-, sällan 4-taliga blommor och platta frön med läderartat, glänsande fröskal. De viktigaste släktena äro Linum (se L i n-släktet) och Radi'ola(se Dvärglin) .A.V-e. Linz [lints], huvudstad i övre Österrike vid Donau; 102,081 inv. (1923). Huvuddelen av L. ligger s. om floden; n. om densamma och förbunden genom en 280 m. lång bro ligger bl.a. stadsdelen Urfahr vid foten av Pöstlingberg (537 m.ö.h.). L. är en viktig handels- och industristad med maskin-, färg-, textil- och livs — 349 — — 350 —