LIOTARD 1499). En bronsstatyett (i Budapest) anses återge L:s studie el. modell till denna ryttarstaty el. till en annan sådan över marskalk G. G. Trivulzio, varpå L. erhöll beställning under sin andra vistelse i Milano. En vaxbyst av ”Flora” i Kaiser Friedrich-museet, Berlin, är icke av alla erkänd som äkta. I slutet av år 1499 blev L. genom fransmännens infall tvingad att lämna Milano. Han bodde nu åter i Florens till 1506. Även här tillkommo några få märkliga målningar. ”Mona Lisa” (1503—06, icke fullbordad, nu i Louvren), med de underbara ögonen och det gåtlika leendet, är konstens märkligaste damporträtt; hon hette i sig själv Gherardini och var g.m. en köpman Giocondo, varav namnet ”Gioconda” el. ”La joconde”. ”Slaget vid Anghiari” beställdes som en stor väggmålning för rådssalen i Palazzo Vecchio som pendant till en komposition av Michelangelo; båda förblevo skisser (kompositionen nu blott bekant genom ett kopparstick av Edelinch, ”Kampen om fanan”). Av franske ståthållaren i Milano inbjöds L. dit 1506 och vistades där till 1513. Från dessa år har man ”Jungfru Maria med Jesusbarnet” i sin moder Annas knä (Louvren), vidare ”Johannes Döparen”, helfigur (Louvren). L. sysslade med en mängd andra kompositioner, ss. hans teckningar visa. Åtskilliga blevo utförda av lärlingar och efterföljare. Bland dessa var B. Luini en av de främsta. Efter en kortare vistelse i Rom mottog L. en inbjudan 1516 till Frankrike, där Frans I åt honom upplät slottet Cloux vid Amboise och där han till-bragte sina sista år. L. stod som konstnär på höjden av sin tid icke blott genom kompositionens överlägsna beräkning och linjens förening av kraft och mjukhet utan också genom färgernas samstämmighet och harmoniska övergång samt luftperspektivet och ljusdunklet. I detta sistn. avseende representerar han det smältande sfuma-to, ett av det nyare måleriets förnämsta verk- Teckning, tillskriven Rubens, efter mittgruppen i ”Slaget vid Anghiari”. Louvren. ningsmedel. L. var vänsterhänt, men delta tjänade i vissa fall till fördel för teckningens bestämdhet och klarhet. L. har efterlämnat en mängd teckn., som finnas i museer el. bibi, i Florens, London, Hamburg, Milano, Oxford, Turin (bl.a. det karakteristiska gubbhuvud, som betecknas ss. hans självporträtt) och flerstädes. De äro, jämte hans anteckningar, utg. i en mängd publikationer av A. Venturi, Ed. Rou-veyre, Ravaisson m.fl. För sådant utgivande arbetar nu en Commissione Vinciana. L:s konstteoretiska arbete ”Trattato della pittura” utgavs först av Dufresne 1651 (tysk övers, av H. Lud-wig, 1882). Både människan och naturen voro föremål för hans studier. Han var fysionomist, och även karikatyrer stamma från hans hand. Talrika äro hans naturvetenskapliga teckn. och uppsatser. Han gjorde viktiga rön på anatomiens liksom geologiens, kemiens och fysikens områden både i teoretisk och praktisk riktning; särsk. lägger man märke till hans spekulationer om flygandet och hans föregripande av våra dagars flygkonst. L. var ett universalgeni, en storslagen begynnare, en ensam människa. — Litt.: W. v. Seidlitz, ”L.” (2 bd, 1909); O. Sirén, ”L.” (1911; omarb. fransk uppl. 1928); Fr. Feldhaus, ”L., der Techniker und Erfinder” (2 Aufl. 1922); E. Hildebrandt, ”L., der Künst-ler und sein Werk” (1927); W. Suida, ”L. und sein Kreis” (1929); J. P. Mc Murrich, ”L. the anatomist” (1931). E.W. Lionbukten [liä'-], fra. Golfe du Lion, Lejonbukten, bukt av Medelhavet, på sydkusten av Frankrike, mellan Marseille och Pyrenéerna. Lionne (L y o n n e) [Hå'n], Hugues de, fransk statsman (1611—71), tillhörde parlamentsadeln och var systerson till Abel de Servien (se denne), i vars följe han gjorde sina första diplomatiska lärospån. Han tilldrog sig snart Mazarins uppmärksamhet och utförde med utmärkt skicklighet flera diplomatiska uppdrag, särsk. i Italien. 1659 ”statsminister”, blev L. vid Mazarins död på dennes rekommendation Ludvig XIV:s utrikesminister, ehuru han fick titeln först 1663. De glänsande franska framgångarna under denna tid berodde till stor del på L. Hans sista storverk var fördraget i Dover 1670. Som diplomat var L. föga noga om medlen, som privatman en lidelsefull spelare. P.S. Liotard [liåta'r], Jean Étienne, schweizisk målare (1702—89), elev av Gardelle och Massé, huvudsaki. verksam som porträtt- och genremålare i pastell och miniatyr. Efter en längre Orientresa tillbringade L. 5 år i Kon-stantinopel till 1743, vistades därefter på resor runt Europa till 1758, då han bosatte sig i Genève. L. var mycket uppburen i sht o. 1750 Uppslagsbok. XVII. __ 353 ___ 12 — 354 —