LIOUVILLE J. É. Liotard: Självporträtt i turkisk dräkt. Gemäldegalerie, Dresden. och har porträtterat ett stort antal samtida furstligheter. Hans mest berömda tavla är ”Chokladflickan” i Dresden (1745). — Litt.: F. Fosca, ”L.”. (1928). G.S. Liouville [liovi'1], J o s e p h, fransk matematiker (1809—82), prof, i Paris vid École poly-technique, senare vid Collège de France och slutl. (i mekanik) vid Sorbonne. L. var en skicklig lärare och författade många avh., behandlande talteori och funktionsteori, de flesta i den berömda, av honom sedan 1836 utg. ”Liou-villes j'ournal” (”Journal des mathématiques pures et appliquées”). H-r. Lipa, stad på Luzon, Filippinerna, 80 km. s. om Manila; 46,677 inv. (1930). M.P. Lipa, floder, se G n i i a lipa och Z I o t a lipa. Lipa Ceskä, geogr., se B ö h mi s c h Leipa. LFparis, fisksläkte, se Sugfiskar. Lipa'riska öarna el. Eoliska öarna (ital. Isole Lipari el. 1. Eolie), ögrupp n. om ö. Sicilien, tillhör italienska prov. Messina; 98 kvkm. L. utgöras av från havsbottnen (c:a 2,000 m.) uppskj'utande vulkankäglor, sönderskurna av barrancos. De större öarna bestå av 2 el. flera sammanvuxna käglor. L. äro belägna på 3 spricklinjer, som strålformigt utgå från ön Sa-lina. På den s. ligga Lipari och Vulcano, på den v. Filicudi och Alicudi och i n.ö. Panarea och Stromboli. Alla vulkanerna utom Vulcano och Stromboli äro numera slocknade. De flesta öarna nå 500—900 m.ö.h. Högst är Fossa de Felci (962 m.) på Salina. L. äro tätt befolkade (c:a 140 inv. pr kvkm.) på gr. av sin bördiga jordmån och sitt varma klimat. Särsk. utbredd är vinodlingen. L:s vulkaniska terräng lämnar också svavel, pimpsten, alun och borsyra. 1 våra dagar användes ögruppen även som deportationsort. J.F. Lipari'ter, till sin bildningstid unga (tertiära el. kvartära) magmatiska ytbergarter av kvarts-porfyrernas kemiska och mineralogiska sammansättning och därför ännu föga omvandlade. Färgen ofta ljust grå. I gryet äro 1. ofta blås-rika, slaggiga; de användas bl.a. under namn av pimpsten. Många av nutidens vulkanlavor äro 1., t.ex. på Lipariska öarna. G.Fn. Lipa'ser, enzymer, vilka klyva neutralfett i glycerin och fettsyror. L. finnas särsk. rikligt i fiicinus-växtens frö samt i bukspotten, där enzymet går under namn avsteapsin. Dessa enzym äro ej spec. inställda för klyvningen av neutralfett utan sönderdela vanl. även andra estrar, varför de även kallats esteraser. Om en blandning av alkohol och syra försättes med 1., kan den omvända reaktionen erhållas: ester -bildning, ett av de få säkra ex. på kemisk syntes genom enzymers förmedling. Wk. Lipemi', förhöjd halt av lipiner i blodet. L. uppträder ss. sjukdomssymtom bl.a. vid sockersjuka. Wk. Li'peri, kommun i Finland, se Libelits. LipFder, Lipi'ner, se Fettämnen. LipFzza, förr österrikiskt, från 1919 italienskt statsstuteri, i prov. Trieste, 8 km. från staden Trieste; grundat 1580 av ärkehertig Karl. Hästrasen vid stuteriet utgjordes urspr. av spanska hästar men har senare blivit uppblandad med arabiska. Hästar från L. anses särsk. lämpade för högre dressyr och ultogos före 1919 bl.a. till den s.k. spanska hovridskolan i Wien. S.C-r. Li Po med ärenamnet L i T a i-p o, en av Kinas största skalder (705—762), förde i sin ung dom ett fritt bohemliv och vandrade jämte några likasinnade kors och tvärs genom Kina under allehanda äventyr. 742 kom han till huvudstaden Chang-an och blev en stor favorit hos kejsar Hüan-tsung (Ming-huang), vid vars lysande och glada hov han spelade en framstående roll. Han stötte sig med den mäktige eunucken Kao Li-shi och kejsarens favorithustru, den berömda skönheten Yang Kuei-fei, som han lovsjungit i odödliga dikter, och tvangs att lämna hovet. Han förde nu åter ett äventyrligt vandrarliv och föll efter ett nattligt dryckeslag i en flod, där han ville gripa månens bild, och drunknade. L. var en överdådig lyriker och - 355 — — 356 —