LIRA av New Yorks mera bemärkta journalister, deltog som sekreterare åt E. M. House i förarbetet till fredskonferensen 1919. L:s mest kända arbete är ”A preface to morals” (1929; sv. övers. ”Västerlandets räddning”, 1931); han utreder däri möjligheterna för en moral, som ej är religiöst grundad utan håller sig till den närvarande verkligheten, d.v.s. människans natur och den henne omgivande miljön. A.W-n. Lipps, T h e o d o r, tysk filosof och psykolog (1851—1914), prof, i München, utgick urspr. från Herbart, vars inflytande ännu synes i ”Grundtatsachen des Seelenlebens” (1883) och med vilken han fasthöll vid antagandet av ett omedvetet-psykiskt ss. säte för de egentliga psykiska fenomenen, men sökte sedan lösslita psykologien, som för honom var och förblev den filosofiska grundvetenskapen, från metafysiska förutsättningar och grunda den helt på empiriskt själviakttagande. Han rönte därvid inflytande från de engelska filosoferna (Hume) men gick särsk. i sin analys av känslolivet långt ut över deras förenklade mekanistiska uppfattning av själslivet och påverkades slutl. även i mycket av Husseris ”Phänomenologie” (”Leilfaden der Psychologie”, 1903, 2 Aufl. 1906, ”Psycho-logische Untersuchungen”, 2 bd, 1907—12). Hans etik (”Die ethischen Grundfragen”, 1899) står den kantska nära. Särsk. betydande äro hans estetiska undersökningar, i vilkas medelpunkt stå ”inkännandets” (Einfühlung) faktum och begrepp (”Raumästhetik”, 1897, ”Komik und Humor”, 1898, ”Ästhetik”, 2 bd, 1903—06). E.v.A. Lips, Johann Heinrich, målare och kopparstickare (1758—1817), sammanträffade med Goethe i Italien och fick genom honom kallelse till en professur vid akad. i Weimar (1789—94). Bland L:s’ 1,400 stick märkas porträtt av Goethe och Wieland. L. målade även historiska motiv i akvarell. Hans son och elev, Johann Jakob L. (1790—1835), stack porträtt och ill. för bokverk. G.V. LFpsius, Justus, belgisk filolog (1547— 1606), prof, i Jena 1572, i Louvain 1576, i Leiden 1579, slutl. prof, i Louvain och konungens av Spanien historiograf 1592. L. är en av alla tiders genialaste textkritiker, banbrytande genom sina ypperliga uppl. av bl.a. Tacitus (1574) och Seneca (1605). Därjämte författade han flera viktiga realfilologiska skrifter, t.ex. ”De gla- diatoribus” (1582), ”De militia Romana” (1595), ”Poliorcetica” (1596). — Litt.: Biogr. av A. de Reffenberg (1823), E. Amiel (1884); bibliogr. av F. van der Haeghen (3 bd, 1888). W.N. Lipton [li'ptan], Sir T h o m a s Johnstone, engelsk affärsman (1850—1931). Efter 11 års vistelse i U.S.A. grundade L. en matvaruaffär i Glasgow och anlade senare liknande affärer över hela Storbrittanien. Huvudartikeln te odlade han på egna plantager på Ceylon, och även andra livsmedel producerades av L. L. var en framstående seglare och gjorde upprepade försök att erövra Amerikapokalen (se d.o.). T.E-r. Lipuri', avgång av fett med urinen, varvid fettet samlar sig i droppar på urinens yta. Li'quida, språkv., ett — särsk. förr — vanligt namn på l och r, av det latinska ordet li'quidus, flytande, som de latinska grammatikerna använde om r, l (och m, n) och varmed de översatte ett av de grekiska grammatikerna begagnat ord med samma betydelse. Anledningen till namnet synes ha varit den, att, medan i regel i grekisk och latinsk vers en stavelse bestående av kort vokal + två konsonanter räknades som fullvärdigt lång, en dylik stavelse icke så uppfattades, när den förra av de bägge konsonanterna utgjordes av f, p, t, k, b, d el. g och den senare av l el. r (i grek, även m, n), och att denna konsonantförbindelsens svaghet antogs bero därpå, att den senare konsonanten, alltså l el. r (m, n), var för lättflytande, för att den skulle kunna tillsammans med föregående konsonant göra stavelsen fullvärdigt lång. O.Gj-n. Liquida'mbar, ambraträd, växtsläkte av fam. Hamamelida'ceæ med 4 i Asien och Nordamerika inhemska arter, lövfällande, balsamrika träd med handflikade, långskaftade blad, små, oansenliga, monoika blommor i upprätta ax el. huvuden samt kapselfrukt. L. orienta'lis, från Mindre Asien, och L. styraci'flua, från Mellanamerika, lämna välluktande balsam, storax, även benämnt ambra. Bladen av L. formo'sa, från s. Kina och Formosa, tjäna till föda för silkesmaskar. Jfr A 11 i n g i a och A m b-r a. O.Gz. Li'quor (lat., vätska), benämning på flytande läkemedel, mestadels utgörande en vattenlösning av flera fasta beståndsdelar el. en blandning av olika flytande ämnen, t.ex. l. antiodon-ta'lgicus, tanddroppar, l. carbo'nis dete'rgens, saponintjärsprit, l. ferri o'xidi sacchara'ti, järnsockerlösning, l. formaldehy'di sapona'tus, formalinsåpa, l. ka'lii arseni'tis, arsenikdroppar, Fowlers arseniklösning (1 °/o arseniksyrlig hetslösning), l. pectora'lis, bröstdroppar. J.H Liquori'ststriden, se Likvoriststriden Lira, fågelart, se Liresläktet. — 361 — — 362 —