LIT tid härstamma de stora symfoniska dikterna ”Tasso” (1849), ”Prometheus” (1850), ”Ce qu’on entend sur la montagne” (1853), ”Ma-zeppa” (1854), ”Faustsymphonie” (1857), ”Hun-nenschlacht” (1857) o.a.; idéerna från bekant skapen i Paris med Berlioz’ musik slå nu ige-nom hos L. med full kraft; vidare märkas pia nokonserter, kantater, skådespelsmusik och mindre pianokompositioner. Genom L:s dirigentverksamhet blev Weimar en den musikaliska romantikens högborg (framföranden av Wagner, Schumann, Mendelssohn, Berlioz), om vars musik ryktet gick ut över hela Europa och som drog till sig en mängd talanger, vilka som elever besökte L. Intriger vid Weimarhovet samt den tragiska utgången av förhållandet till furstinnan Sayn-Wittgenstein (kyrkans motstånd hindrade deras äktenskap, och L. lät 1865 viga sig till abbé) förmådde L. att flytta till Rom (1861); somrarna tillbragte han dock i Weimar. L. sysslade under denna sista period av sitt liv särsk. med kyrklig musik (mässor, Davids psalmer, oratoriet ”Christus” och ”Le-gende von der heiligen Elisabeth”, requiem, kyrkliga körsånger, orgelkompositioner) men skrev samtidigt en del världsliga Lieder och instrumentalmusik (bl.a. de sista ungerska rap-sodierna). De sista åren av sitt liv tillbragte han dels i Rom, Weimar och Budapest (1875 hade han blivit president för ungerska musikakad. i Budapest), dels på resor, där han bevistade uppföranden av sina egna verk, överallt ärad och aktad, av univ. i Königsberg utnämnd till hedersd:r, adlad av österrikiske kejsaren, he-dersborgare i åtskilliga tyska och österrikiska städer, kammarherre hos hertigen av Weimar m.m. Han dog i Bayreuth, dit han rest för att övervara festspelen. — Den ideella hänförelse, med vilken L. kämpade för sin musikaliska estetiks idéer, och den energi, med vilken han genomförde dem, äro enastående i musikhistorien. Emellertid fick denna hänförelse honom att ofta bygga vidare på idéerna, än deras bärkraft tillät. Detta visar sig särsk. i hans programmusik, där det programmatiska ofta leder honom ut i ett överdrivet utnyttjande av effekter, som överstiga musikens uttrycksmöjligheter, och i vilka han är mera ytterligtgående än både Wagner och Berlioz. I förbindelse härmed böra ses hans pianomusiks övervägande virtuosa faktur, hans sångers dramatik och mystiska svärmeri och hans kyrkliga musiks starka extas, allt olika musikaliska uttrycksformer för ett känsligt sinnes häftiga spänningar. Bäst är L., då han i sina tonmålningar upptar nationella element, med en glänsande underbyggnad av energiska och fantasifulla rytmer och med efterliknande av de ungerska zigenar- nas toner. L:s intresse för denna nationella musik härrör från 1839; en mängd ”ungerska kompositioner” föreligga efter denna tid av hans hand; mest kända äro L:s ”Ungerska rap-sodier”, som i hög grad gjort hans namn populärt. — Litt.: Biogr. av L. Ramann (3 bd, 1880 —94), J. Kapp (1909) och R. Wetz (1925). E.A. 2) Franz Eduard von L., den föregåendes kusin, rättslärd (1851—1919), 1879 prof, i Gies-sen, 1882 i Marburg, 1889 i Halle, 1899— 1917 i Berlin. L. var en ivrig förespråkare för den moderna [-straffrättsvetenska-pens kriminologiskt-sociala-] {+straffrättsvetenska- pens kriminologiskt- sociala+} riktning, grundade 1881 ”Zeil-schrift für die ge-samte Strafrechtswis-senschaft” samt 1889, jämte andra, Internationella kriminalist- föreningen (se d.o.), av vars publikationer han själv förf. ”Das Strafrecht der Staaten Europas” (1894). L. såg i brottet främst en social företeelse, som bäst bekämpades genom en målmedveten men försiktig socialpolitik, och förstod genom sitt måttfulla uppträdande vinna många anhängare för denna uppfattning. Hans ”Lehrbuch des deutschen Strafrechts” (1881; 24 Aufl. 1927) har nått en vidsträckt spridning och översatts till en mängd andra språk. L. utgav även ”Das Völkerrecht” (1898; 10 Aufl. 1915), ”Strafrechtliche Aufsätze” (2 bd, 1905) m. m. E.K. Lit, s:n i Lits och Rödöns tingslag, Jämtlands län, n.ö. om Östersund, kring Indalsälven samt mellan bifloderna Långan och Hårkan; 798,20 kvkm., därav 757,so land; 3,495 inv. (1933); 25,15 kvkm. åker (1927; 3,3 °/o av landarealen), 53 7,28 kvkm. skogsmark. I L. stationssamhälle vid Inlandsbanan och Hårkans mynning (625 inv.) ligga Jämtländska snickerifabriken och Lits rullgardinskäppfabrik. — Pastorat: L. och Kyrkås, Ströms kontrakt, Härnösands stift. M.P. Litai, numism., se Litas. Li Tai-po, kinesisk skald, se L i Po. Litani'a (grek. litanel'a, bön), bön i respon-sorisk (se Responsorium) form, vilken urspr. hörde samman med böneprocessioner (från o. 500) men under medeltiden i olika utformning brukades även vid kanoniska böne stunder o.a. gudstjänster. Den s.k. Allahelgons-1. omarbetades av Luther 1529 och intogs i sv handboken 1541. Kyrkoordningen 1571 föreskrev 1. vid högmässan minst en gång i mån. samt vid predikningar på onsdagar och freda — 375 — — 376 —