LITAUEN gar. Bruket av I. avtog sedan och bestämdes 1894 till högmässan under fastlagen (ej då nattvard firas). En förkortad 1. infördes 1930 till alternativt bruk. — Jfr Lauretanska litanian. A.M-n. Litas (plur. litai, gen. plur. litu), myntenhet i Litauen (se d.o.). Litauen [-åu'-], lit. Lietuva, republik vid Östersjöns ö. kust, mellan 53°54' och 56°27' n.br. och mellan 21°0' och 26°22' ö.lgd (se karta vid Lettland). L:s areal är 53,242 kvkm. med 2,220,128 inv. (1931) och, om Me-mel medräknas, 55,659 kvkm. med 2,367,042 inv. Huvudstad är Kannas (Kovno) med 98,330 inv. J.F. Innehåll: Sp. Geologi och terräng-former ........... 377 Vattendrag ....... 377 Klimat ........... 378 Växt- och djurvärld 378 Befolkning ....... 378 Fornminnen ....... 378 Historia ......... 379 Författning ...... 382 Rättskipning ..... 382 Försvarsväsen .....383 Vapen och flagga . . 383 Mått och vikt .... 383 Mynt ............ 383 Finanser ........ 384 Bankväsen..........384 Ekonomisk geografi . 384 Religiösa förhållanden .............. 385 Undervisningsväsen . 386 Tidningspress .... 386 Konst ........... 386 Geologi och terrängformer. L. tillhör det östeuropeiska tafellandets s.v. del och uppbygges av dess sedimentära, svagt mot s. och s.ö. sluttande lagerföljd. Berggrunden består i n. av yngre devon, vilken längre söderut avlöses av yngre jura och krita samt längst i s.ö. av äldre tertiära lager; den täckes nästan överallt av ett mäktigt moräntäcke. Detta består i s.ö. av ett system av ändmoräner, ofta vackert utbildade som mäktiga vallar med sjö-fyllda sänkor. Denna 30—50 km. breda zon utgör en del av den v. ryska och baltiska änd-morängördeln; i den ligger L:s högsta punkt Taurapilis (251 m.ö.h.). Ett annat höjdområde uppfyller v.L. och består av en småkuperad bottenmoränterräng, inramad av ändmorän-stråk. Mellan båda höjdområdena ligger den centrallitauiska sänkan 50—80 m.ö.h. Den bildar den s. forts, av Riga-Jelgavaslätten i Lettland, och dess terräng präglas av en ganska jämn bottenmorän, med tydliga rullstensåsar och drumlins. Den korta kuststräckan består till % av Kurisches Haff med dess låga sandiga Nehrung. Även n. därom är kusten helt präglad av sväm- och dynsand. J.F. Vattendrag. Sjöar och sumpmarker upptaga 8 % av hela arealen. De flesta sjöarna ligga i det ö. ändmoränbältet. Den största floden är Nemunas (Memel), som genomflyter s. delen av L. och delvis bildar dess gräns mot Tyskland. En del av n. L. avvattnas mot Rigavi-ken. J.F Klimat. Emedan L. ligger i övergångsbältet mellan en stor kontinent och havet, utmärker sig dess klimat för starka operiodiska växlingar i temp. och nederbördsmängd. Avsevärd skillnad finnes också mellan den kontinentala ö. och den mera maritima v. delen. Vid Kau-nas är Nemunas isbelagd blott 77 dagar pr år Årets medelnederbördsmängd för hela L. beräknas till 600 mm. Klaipéda (Memel) har 700 mm. och Kaunas 620. Längst i ö. uppgår den blott till c:a 550. Medeltemp. är i Klaipéda för jan. —2,7°, för juli 17,o° och för året 6,8u, i Kaunas resp. —5,4°, 18,5° och 6,8°. J.F. Växt- och djurvärld. Skogen intar c:a 17% av hela arealen, ängen c:a 14%. Den förra är huvudsaki. begränsad till moränkullarna och består av barrskog, uppblandad med lövträd. Även rena lövskogar finnas. I v. uppträder avenboken som skogsträd. Ängarna äro till stor del lövängar. — Djurvärlden överensstäm mer i sina huvuddrag med n.ö. Tysklands och företer ej något särsk. karakteristiskt för I.. De stora rovdjuren, ss. björn, järv och lo, äro så gott som helt utrotade. Varg uppgives ännu förekomma i de n.ö. delarna av landet. Tillgången på älg, rådjur och vildsvin är inom vissa områden täml. god. Fågelfaunan är särsk. i skogarna rikt representerad. J.F.;H.W. Befolkning. L. är i hög grad en nationalstat, särsk. om man bortser från Memelområdet. Av hela inv.-antalet voro näml. 1923 1,701,863 el. 83,9 % litauer. Även i Memelområdet äro li-tuerna i stor majoritet. I städerna dominera dock tyskarna. I eg. L. funnos 1923 dessutom 153,743 el. 7,a % judar, 65,599 el. 3,2 % polacker, 50,460 el. 2,5% ryssar och 29,231 el. 1,4% tyskar. Judarna bo nästan uteslutande i städerna och utgöra där ända till % av befolkningen. De övriga nationella minoriteterna äro bosatta i närheten av resp, gränser. Folktätheten var 1931 43 pr kvkm. Minst är den på åsgrus- och drumlins-terrängen i mellersta L. Bortsett från huvudstadens inv. uppgår den här till c:a 38 pr kvkm., medan den i distrikten vid tyska gränsen stiger till 57. Av hela inv.-antalet bodde 1931 202,291 el. blott 9,i % i städerna. Endast 4 städer ha över 10,000 inv.: Kaunas, Siauliai (22,996), Panevézys (20,384) och Uk-mergé (11,315). J.F. Fornminnen. De äldsta spåren av människan i L. utgöra utmed sjöar o.a. vattendrag liggande boplatser med flintredskap, tillhörande den mesolitiska stenåldern (se d.o.), mikroliter etc. Denna kultur synes här ha fortlevt länge, enär på dessa boplatser även förekomma slipade stenyxor och lerkärlsskärvor. Stenkam-margravar saknas, men talrika stridsyxor, liknande de lettiska, antyda förekomsten av en- — 377 — — 378 —